Vad är viktigast för dig?
Konsten att varva ner
Hon som har skrivit boken, Marie Söderström, är leg psykolog med KBT-inriktning och är även doktorand inom sömn och stress. Hon beskriver olika typer av vila som jag tyckte var intressant.
Den första är vila i stunden, här och nu, där mindfulness är en viktig del. Att vila i stunden kan ske under aktivitet. Man kan pröva att växla tempo, uppmärksamma sina tankar eller sätta sig tillrätt i sin stol och sluta ögonen en stund innan man återgår till arbetet. Att dela upp våra aktiviteter med små korta vilostunder är oerhört viktigt. Vila kan också vara att skapa rutiner som gör att vi inte behöver fundera så mycket när vi gör något, utan det blir en vana. Eftersom vi har gjort samma sak flera gånger tar det inte så mycket energi.
Den andra sortens vila är dygnsvila, som vi får på natten under sömnen. Under sömnen sker en uppbyggande och återhämtande process. I vårt samhälle vi har idag, som hon kallar för 24-timmarssamhället, finns det saker som pockar på uppmärksamhet dygnet runt. Vi skulle kunna titta på TV dygnet runt, sitta vid datorn dynget runt, så mycket saker finns tillgängligt hela tiden, alla tider på dygnet. Det har gjort att många idag lider av sömnbrist, då de väljer andra aktiviteter istället för sömn. Att varva ner en stund på kvällen för att sedan sova tillräckligt mycket är viktigt för att kropp och hjärna ska fungera.
Den tredje sortens vila är veckovila - helgen. Många fyller sina helger med så mycket aktiviteter så tiden att bara ta det lugnt, bara vara, knappast finns kvar. På helgen ska allt hinnas med som vi inte gör i veckan, storstäda, handla, tvätta, umgås,fixa med huset, ha aktiviteter, åka bort mm mm. Alla dessa saker är också viktiga, men inte på bekostnad av att tempot blir för högt och de lediga dagarna inte blir så lediga.
Den fjärde sortens vila är att vara ledig under längre perioder, som den nu stundande semestern. Även på semestern är det många som försöker klämma in så mycket saker under dessa få veckor. Ibland har man arbetat så hårt inför semestern så det tar en vecka att börja varva ner. Ta den sista veckan innan semestern och börja nervarvningen. För mig som arbetar inom skolan är det ganska lätt, då det inte finns några elever eller lärare att möta, utan det blir mycket kontorsarbete och ett lugnare tempo. En del har även svårt att koppla av sista veckan på sin semester och börjar varva upp och känna av jobbstress sista semesterveckan. Att tillåta sig själv att bara vara under semestern tror jag är oerhört viktigt. Jag träffade en väninna igår och vi pratade om sommaren. Hon frågade vad jag ska göra i sommar - Ingenting, svarade jag. Jag ska bara vara hemma och bara vara :)
För att må bra behöver vi göra utrymme för alla dessa olika sätt att vila.
Det kom ett brev ;)
I fredags när jag kom hem från jobbet fick jag en glad överraskning. Bland posten låg det ett handskrivet kuvert med något tjockt i, som verkligen stod ut bland alla räkningar och diverse ointressant post.
I brevet låg det ett brev och en liten bok
En glad överraskning :) Det är så roligt att få feedback från er som läser bloggen. Utan läsare är ju en blogg ingenting, mer än en dagbok på nätet kanske. Det är så roligt varje gång jag får respons från er.
Det första citatet jag slog upp var detta:
"Konsumtion är vår tids stora neuros"
Det passade bra tycker jag, men boken är full av tänkvärda citat
"Det är inte det man tänker utan det man gör som kan förändra tillvaron"
Vem styr i ditt liv?
Jag har även haft förmånen att träffa Charlie, både i arbetet och som privatperson. Han är precis som alla oss andra en person som visar upp olika sidor av sin personlighet i olika sammanhang. En person med familj, intressen (han har bla en hel garderob med medeltidskläder för lajvspel), motgångar och medgångar. Om allt detta skriver han väldigt klokt om i sin krönika och denna månads krönika är tänkvärd, precis som många tidigare.
Jag är hellre Clintan än Depp
Jag såg precis ett program om Jonny Depp där man beskrev honom så här:
”Han har lite Gilbert Grape i sig, han har lite Jack Sparrow i sig, han har lite Edward Scissorhands i sig, han har lite Willy Wonka i sig… frågan är hur mycket av honom själv som verkligen får plats därinne.”
Jag antar att det där är en risk när man är skådespelare, man kan blir uppäten av de roller man spelar. Frågan är om det inte är en risk som vi alla utsätter oss för i våra liv. Är det inte så att vi alla hotas av att förlora oss i de roller vi spelar och fullt upptagna med att öva in nya repliker tappar vi blicken på att berika vårt liv?
Som jag ser det så spelar vi roller hela tiden. Vi har yrkesroller, föräldraroller, förtroendeuppdrag osv. Det är väldigt sällan som vi gör saker utan att göra det inuti en ”roll” vi skapat eller blivit tilldelad. Med rollen följer en hel rad synsätt, manér, vokabulär, attityder och vanliga sätt att göra saker. När jag spelar squash är jag någon annan än den jag är när jag läser sagor för Primus. När jag filmar TV är jag någon annan än när jag hjälper mina föräldrar att bygga om deras hus.
Vi behöver roller, de skapar sammanhang för vårt agerande och underlättar vårt liv. De ger oss möjlighet att få vara någon för andra och samtidigt ta oss an utmaningar med en känsla av trygghet. Min poäng är att vi kan ätas upp av våra roller och min erfarenhet är att ju större och bättre roller man får spela, desto större är risken att de äter upp dig.
Häromveckan bjöd en vän in mig att skriva på hans blogg om ett stort misslyckande jag gjort i mitt liv. Efter lite klurande har jag bestämt mig för att skriva om när jag tappade fokus på vad JAG ville för att all min tid gick åt till att spela alla dessa roller jag hamnat i… den gången kulminerade det i, för snart två och ett halvt år sedan, det närmaste en livskris jag kommit i mitt liv!
Om det inte vore för det fantastiska stödet jag fick av mina ensembler då, hade jag troligen inte suttit här och skrivit till er idag. Vad jag lärde mig var att bli regissör för mina ”skådespel” och agent för mitt eget liv. Jag insåg att det inte bara är möjligt för mig att skapa HUR jag spelar mina roller utan även i högsta grad bestämma VILKA roller som jag vill ha. Idag gör jag färre ”föreställningar” och framförallt väljer jag roller mer noga utifrån vad som harmoniserar med de mål jag har i livet.
Mitt råd till dig som jagar på i livet är att, ta en stund och stanna upp och se över vilka roller du spelar och varför. Vi är många som springer och nästan lika många som tror att man måste springa om man vill ta sig framåt i livet. Vad jag lärt mig är att, den som springer ofta springer i sidled eller till och med bort från ett rikare liv.
Att se över sina roller är lätt att säga men svårare att göra. Det är framförallt två saker som verkar hindra oss. Det första är påståendet att det är värt det, att allt springande snart kommer att lugna ned sig och att belöningen kommer… ibland är det sant, men ofta är det en lögn vi kör med för att orka en föreställning till.
Det andra som hindrar oss är vår upplevelse av att vi inte har något val . Om inte vi skulle uppfylla alla dessa förväntningar så skulle allt gå åt skogen och allt kämpande skulle vara förgäves. Det är ofta en förhastad slutsats och omöjligt att se när man står där mitt på scenen med strålkastarna i ögonen.
Mitt råd är att göra som Clintan. Lägg revolvern på hyllan, sätt dig i regissörsstolen och ta sedan bara de roller i dina egna filmer som du är riktigt, riktigt sugen på.
Bara för att något KAN göras betyder det inte att du behöver göra det!
Byggandet av ett rikare liv är träningen i uppskjuten belöning och då gäller det att våga välja bort tillfälliga applåder för att lägga tid på det som verkligen gör skillnad i livet.
Väl mött!
Charlie Söderberg
Rikedomscoach
Nöjd med ditt liv?
En barndomsvän till mig, Eva Lindström-Ejderholt, skriver krönika i Nerikes Allehanda. Denna tycker jag är så bra att jag vill dela den med er:
"Viktig fråga
Det är en helt vanlig torsdagskväll.
... Jag har lagat laxgryta med citron och rosmarin. Alla är hemma och vi pratar om sånt man pratar om; skolan, jobbet, vad vi ska göra i helgen och andra småsaker.
Plötsligt slutar Vilma lyssna, tuggar förstrött på en morotsbit och säger:
"Om ni dog nu, skulle ni vara nöjda med era liv då?"
Jag tror att både Anders och jag hickar till lite grann.
Jag tycker förstås att vår familj är alldeles unik.
Men jag tror ändå vi lever ganska vanligt. Dagarna går på rätt så bra, ungar, jobb, kompisar, åtaganden... Ja, ni vet, att-göra-listan är rätt så lång.
Och just det där att "Fundera på om du är nöjd med ditt liv" hamnar ganska långt ner på den.
När vi har ätit klart och plockat undan blir jag stående med disktrasan i handen.
På tv:n gapar nåt meningslöst barnprogram, hallen ser ut som ett bombnedslag och Anders sorterar pappersinsamlingen och nynnar entonigt, glatt.
Det är inte särskilt glamoröst.
Jag tänker på Vilmas fråga.
För det är en viktig fråga.
Det är klart jag skulle kunna tänka mig en del annorlunda.
Som ett hus med en färdigrustad trappa och en fixad trädgård, ett jobb som matskribent i Frankrike och en bikinimässig kropp och då skulle jag kanske inte ha den där guldstunden som jag vet väntar.
Ni vet när dagen går över i kväll och alla dimper ner i stillheten och ömheten och man kan stå utanför ungarnas sovrumsdörrar och lyssna till deras andetag.
Jag tycker det är en viktig fråga.
"Om du dog nu, skulle du vara nöjd med ditt liv då?"
Viktigt att fundera kring. Är du nöjd med ditt liv? Har du gjort det du ville göra? Har du saker du drömmer om, men som du aldrig får till att verkligen göra? Livet är här och nu, och du är den enda som kan välja hur du vill leva.
Att vara nöjd med det man har är viktigt för att känna livstillfredsställelse, och gör också att man mår bättre och är lyckligare. Om man hela tiden strävar efter något man inte har, och hela tiden vill ha mer är det svårt att känna sig nöjd.
Shoppingberoende
Läs och begrunda!
”Köp nu, betala senare”-erbjudanden är en fantastisk idé! Det ger en möjlighet att kunna handla sånt man behöver och vill ha även då man är pank. Man behöver inte ens knata bort till en butik utan kan göra det direkt från soffan, precis när man vill. Har man det dåligt ställt ekonomiskt är det inga problem, för man behöver ju inte betala nu. Det finns t.o.m möjlighet att dela upp betalningen!
Jättesmidigt – och jäkligt farligt!
Jag har alltid varit intresserad av kläder, skor, inredningsprylar och generellt alla grejer som är fina att titta på. Vackra smycken som glittrar i solen, söta lyktor som livar upp i hemmet, sexiga partyklackar som får benen att se tre mil långa ut, blommiga sommarklänningar av tunt tyg som fladdrar i den varma junivinden..
Mitt namn är Sofie och jag är en fd shopaholic.
Jag minns inte riktigt hur det började, men jag antar att det tog fart på riktigt när jag var arton. Dagen då jag blev myndig fördes det över en ganska rejäl summa till mitt konto, och det var första gången jag hade en så stor summa i min ägo. Jag visste förstås inte hur jag skulle hantera situationen och hade inte en enda tanke på att eventuellt spara dem. Nu, många år senare med facit i hand, är det enkelt för mig att sätta fingret på misstagen men just då i stundens hetta var det såklart omöjligt att kunna förutspå framtiden. För alla de där pengarna köpte jag massor av kläder, skor, inredningsprylar och filmer. När pengarna var slut hade jag fått smak på shopping, och jag ville ha mer. Så, nästan alla pengarna jag hade de kommande åren gick till att göda det nyfödda lilla shoppingmonstret inom mig.
Det där monstret växte snabbt och käkade upp nästan allt. Det käkade upp min omdömesförmåga, min kreditvärdighet och det absolut värsta av allt: mitt självförtroende. Utan shopping, prylar och kläder var jag absolut ingenting, tänkte jag.
Hade jag inga pengar köpte jag på kredit, och många gånger kom jag på mig själv med att köpa saker som inte ens var i rätt storlek. Köpte jag inget på länge kände jag mig misslyckad, och när jag väl hade handlat något kände jag mig också misslyckad. Det var verkligen ett moment 22 för mig..
Av en slump köpte jag en dag Modemanifestet, skriven av Sofia Hedström. Jag antog att den handlade om mode. Kanske modets historia eller något i den stilen. Jag läste ärligt talat inte på baksidan utan såg titeln, plockade upp boken och tog med den bort till kassan. Matade mitt shoppingmonster för sista gången – men det visste jag ju inte då.
Jag kommer ALDRIG glömma den kvällen då jag kokade lite te, plockade fram min favoritfilt och satte mig i soffan med min nya bok. Först blev jag lite irriterad och besviken eftersom boken inte alls var vad jag hade väntat mig, men tack och lov lyckades Hedström fånga mitt intresse. (Jag lovar er, hade jag haft hennes adress så hade jag skickat blommor till henne, så tacksam är jag.) Boken handlar om att ta avstånd från ”snabbmode”, dvs trendiga plagg som blir omoderna innan de ens kommit ut i butikerna. Sofia belyser problemen som finns bakom kulisserna, i fabrikerna som tillverkar skorna vi köper och hur butikerna hanterar trendplaggen som inte längre är supermoderna. Hon beskriver även sin egen relation till shopping, som var väldigt lik min egen. Jag kände igen mig mycket i det hon skrev och kunde relatera till i stort sett allt, och det gjorde mig alldeles skakig och rädd. Var jag verkligen en SÅN tjej? Hur hade det kunnat bli så? När började det? Varför var det ingen som sa något till mig? Var det bara jag som märkte av det eller kunde personer i min omgivning också se att jag var en sån tjej?
Pernilla skrev ju för ett tag sedan om sin upplevelse, och jag kan inget annat än hålla med henne. Ögonblicket man inser vad man gjort med sitt liv och vad man förvandlats till är känslosamt, vidrigt och läskigt. Att på så kort tid bli medveten om att min kärlek till alla mina prylar var helt meningslös och oäkta var väldigt omtumlande.
Jag såg mig om i min då väldigt fint och dyrt inredda lägenhet och konstaterade att jag faktiskt inte älskade en enda av de där sakerna på riktigt. Nästan all min dekoration och mina möbler var nya, dyra, populära och totalt opersonliga. Jag öppnade dörren till min walk in closet och insåg att desamma gällde kläderna, skorna, väskorna, smyckena och allt annat smått och gott jag samlat på mig. All skit jag skuldsatt mig för att äga. Och till vilken nytta? Mycket av allt det där som jag en gång bara varit tvungen att köpa hade fortfarande prislapparna kvar och hade aldrig använts..
Så jag satte mig där i min walk in och började gråta. Tror jag satt där i kanske två timmar. Sen tog jag ett djupt andetag, och när jag andades ut släppte jag för första gången taget om mitt älskade och hatade shoppingmonster.
Jag började med kläderna, skorna och väskorna eftersom det var min största svaghet. Ordnade olika högar i vardagsrummet där jag placerade kläderna. Spara, Kasta, Donera, Sälja och Laga.
Mina regler var enkla:
- Spara enbart sånt jag kommer använda och var hård mot mig själv. Inga ”tänk om..”
- Kasta, donera eller sälj allt som är förknippat med ett dåligt minne. Jag lär ändå aldrig använda det igen.
- Har det inte använts på över två år ska det inte sparas.
- Har jag flera liknande plagg får jag spara max tre beroende på vad det är för något.
Det var verkligen jättejobbigt eftersom att jag hade ett känslomässigt band till alla plaggen, av någon underlig anledning. Jag kan än idag inte förstå varför jag var så fäst vid ett helt vanligt vitt brottarlinne, men det var jag.
Plagg som jag förknippade med ett dåligt minne var däremot enklare att inte spara.
Alla de där plaggen som fortfarande hade prislappen kvar hånflinade mot mig och jag kommer ihåg hur förbannad jag var på dem. Kastade dem hårt och brutalt över rummet till de olika klädhögarna. ”Jävla prislappar!” tänkte jag och var genuint förbannad på plaggen. Som om plaggen kunde rå för att jag köpt dem.. De hade ju knappast någon talan. Utrensningen tog nästan tolv timmar, och eftersom jag inte hade sovit något plus att det var så känslomässigt krävande sov jag i vad som kändes som hundra år när jag väl var klar.
När jag vaknade började mitt nya liv; ett liv utan shopping.
Första dagen gick mest åt till att hänga in alla plagg jag skulle spara i min walk in closet. Den ekade tomt, tyckte jag och ville genast strunta i shoppingstoppet. Snabbt la jag alla plagg jag skulle donera i en stor säck och sprang bort till inlämningsboxen, så att jag inte skulle hinna ångra mig. Kläderna, skorna och väskorna jag skulle sälja fotograferade jag och la ut på tradera samma dag. Mycket blev sålt direkt och pengar började trilla in på kontot inom några dagar. Behöver jag nämna hur svårt det var att inte ta de där pengarna och springa bort till närmsta skobutik?
De första tre månaderna höll jag mig borta från kläd- och skobutiker helt och hållet. Visste jag att en affär jag gillade hade rea tog jag omvägar för att inte bli frestad.
Nätshopping som tidigare varit en del av min vardag blev totalförbjudet genom att jag spärrade webshoppar som jag besökte ofta. Jag bad en vän skriva in ett lösenord så att jag själv inte kunde häva blockeringen. Ibland brukade jag sitta och försöka lista ut vad lösenordet kunde vara, men lyckades aldrig tack och lov.
Många av mina likasinnade shoppingtokiga kompisar tyckte att jag var löjlig och ifrågasatte det jag höll på med. Kanske borde jag förklarat lite mer ingående varför, men jag tror verkligen inte att man kan applicera sina egna erfarenheter och insikter på andra människor utan de måste komma på sånt på egen hand. Självklart hade jag hört från många hur de kämpat emot sitt shoppingsug, men det blev inte ”på allvar” förrän den där kvällen jag själv insåg mitt problem som käkade upp hela mig och faktiskt även min framtid. Vissa dagar var extremt jobbiga, och då främst dagar när jag var lite ledsen eller uttråkad. För att inte falla för frestelsen brukade jag antingen hålla mig hemma eller åka till någon kompis. Försöka tänka på något annat helt enkelt.
En dag var jag stressad och var tvungen att springa till ett viktigt möte. Jag genade genom en shoppinggalleria här i stan där jag bränt helt sjukt mycket pengar genom åren, och det var första gången efter shoppingstoppet som jag kunde gå förbi min favoritbutik utan att få ett enormt shoppingbegär. Efter mötet gick jag tillbaka, och jag gick in. Första gången i en klädbutik på tre månader. Jag tog ett varv inne i butiken, och till min förvåning lyckades jag ignorera shoppingmonstret som gapade och skrek om att den dääär vill jag ha och den där också! Gick ut därifrån tomhänt och sjukt stolt över mig själv!
Idag, efter lite mer än ett år utan att handla kläder/skor/väskor/inredningsdetaljer, har jag en hälsosam relation till shopping och tänker igenom alla mina köp noga.
Jag handlar aldrig för att muntra upp mig själv eller för att fira. Jag handlar aldrig i grupp men tycker det är kul att följa med som smakråd och klarar av att gå in i mina favoritbutiker utan att köpa något. Jag köper aldrig aldrig aldrig bara för att det är billigt och när jag köper kläder måste plaggen uppfylla vissa krav: Passformen ska vara snygg, färgen ska klä mig och det ska framför allt vara ett plagg som jag kommer använda ofta samt inte vara en kopia av något jag redan har i garderoben.
Det lilla shoppingmonstret inom mig blev tystare och tystare för var månad som gick och dog tillslut. Jag är lyckligare nu än nånsin, utan massa prylar! =)
Drömmen om landet
Jag har precis sett det näst sista avsnittet av Drömmen om landet på SVT 1. Serien handlar om fyra storstadsfamiljer som för en sommarmånad byter sitt storstadsliv mot sin dröm om att leva ett enklare liv på landet.
De medverkande är dessa:
Familjen Borgström som provar på att vara storbönder med många mjölkkor, kalvar, nykläckta kycklingar. Det är delade meningar i familjen om vad de tycker om detta liv där man går upp klockan fem varje morgon för att ta hand om korna och mocka. Livet på en bondgård är ofta ganska tungt och hårt arbete.
Familjen Fouren med två barn tar sig an gästgiveriet i Tjällmo, som ligger i Motala kommun. Gästgiveriet har varit stängt en tid och nu är det deras uppgift att försöka få fart på det igen. De inleder med att bjuda dit hela bygden på pubkväll och har även trädgårdscafé som dottern känner stort ansvar för. Den här familjen verkar ha tagit till sig mycket av lantlivet, och i detta avsnitt pratar de lyriskt om ortsborna som tagit dem till sina hjärtan och stöttat dem i deras uppgift. Mamman i familjen pratar också om att hon känner sig lugnare och mer närvarande, även om arbetet med att driva gästgiveriet kräver en hel del. Hon tycker också att relationen med barnen har förbättrats genom att vara mer med dom, både när det gäller kvantitet och kvalitet.
Familjen Ekberg-Jonson ska under fem sommarveckor driva en sommarkrog på Gotland. När det gäller sommarverksamheter ställer det höga krav på hög lönsamhet under ytterst lite tid för att bära kostnaderna under hela året. De har svårt att få människor att komma till krogen, och bygger, fixar och försöker på olika sätt göra krogen mer lockande.
Slutligen är det familjen Yourstone som driver en båtmack i Stockholms skärgård. Mamman är en Stureplanstjej som i början försöker flytta Stureplan till skärgården men får lägga undan en del planer då det visar sig svårt att förvandla en mack i skärgården till något thailändskt med Ibiza-stuk :)
I slutet av programmet söker de nya familjer som vill förverkliga sina drömmar om landet denna sommar. Är du intresserad finns mer information på SVT:s hemsida.
Dottern och jag förälskade oss i Österlen när vi var där förra sommaren, och speciellt en kombinerad affär och trädgårdscafé och skulle kunna tänka oss att driva något liknande. Ett fint B&B kan vi också tänka oss ;) Eller varför inte en charmig lanthandel med tillhörande café som i ett reportage i nya numret av tidningen Livet på landet. Tror banne mig jag ska skicka in ett brev och vem vet, nästa år vid den här tiden kanske ni kan se mig och dottern i vårt liv på landet någonstans längs Skånes kust :)
Eller så kan jag tänka mig ett liv på landet med att ta hand om djur, men jag tror inte ett vanligt bondliv med kor skulle passa oss. Däremot skulle jag kunna tänka mig att vara hästbonde. På Gotland finns det ett ställe där de tar hand om hästar som blivit vanskötta och ger dem en ny chans. Det skulle vara ett ställe jag hade gillat att vara på.
Glädje
Igår jobbade jag, trots att det egentligen var min lediga dag. Jag fick en förfrågan om att göra något som jag tycker är så roligt, så självklart tackade jag ja :)
Jag jobbade med en arbetsgrupp på 30 personer hela dagen. Målet är att de ska fungera bättre som grupp och jobba bättre tillsammans. Jag har för några år sedan certifierat mig hos en av världens främsta forskare inom gruppsykologi och grupputveckling, och det är så roligt att arbeta med grupper. Planeringen för dagen bestod i att de fick lära känna varandra lite bättre, främst hur de fungerar i arbetssammanhang. De fick göra olika övningar under dagen för att klargöra sin vision och sina mål.
Jag älskar att arbeta med sådana uppdrag, och skulle kunna tänka mig att göra det på heltid, även om det tar mycket energi att genomföra en sådan dag.
Är det någon av er läsare som är intresserad av att ha en dag med era anställda för att skapa mer effektiva arbetslag så hör gärna av er för mer information. Min mailadress är [email protected]
När dagen var slut fick jag en superfin bukett tulpaner som nu tronar på mitt köksbord
Tulpaner är en favoritblomma vid denna tiden på året. Det enkla är ofta det vackraste, och rosa är en favoritfärg. En enkel bukett blommor i en enkel glasvas - det behöver inte vara krångligare än så för att lysa upp ett helt rum. Mitt kök går i ljusa natrufärger som beige och vitt med grågröna trämöbler. Tulpanerna ger både trä och eldenergi till köket och får rummet att kännas mer levande.
För vem?
För vem undrar jag då? En vän arbetar redan ca 60 timmar per vecka, men arbetsgivaren tycker inte att det är tillräckligt, utan väntar sig att hon ska lägga in ca 20 timmar till, för att komma upp till den nivå de förväntar sig av sina anställda. En annan vän arbetar redan heltid, är ensamstående mamma och utöver det har hon ytterligare ett jobb som tar många timmar i anspråk. En tredje vän arbetar på tre olika ställen, och tillsammans utgör de ca 150 %. Hon har två små barn hemma.
Alla tre vittnar om en orimlig arbetsbörda, ett arbete som är stimulerande när det gäller arbetsuppgifter, men som de inte mår bra av. De känner sig konstant stressade, arbetsuppgifter ligger i högar och väntar på att bli gjorda och ger ständigt dåligt samvete. Barn och familj klagar över att arbetet tar för mycket tid. Att fortsätta i det tempot innebär att det bara är en tidsfråga tills kroppen säger ifrån. Är det värt det? En del arbetar mycket för att tjäna bra med pengar, men paradoxalt nog har de inte tid att använda dessa pengar till att göra något meningsfullt utan många gånger används dessa pengar till konsumtion istället. Konsumtion för att döva det dåliga samvetet. Konsumtion för att få en kick. Konsumtion som kompensation för något annat.
För vem arbetar vi så mycket? Vad vill vi uppnå med det? Är det för att få bekräftelse, känna att vi bidrar med något meningsfullt eller är det så arbetslivet ser ut idag om man vill ha intressanta och utvecklande arbetsuppgifter?
Nej, jag ställer inte upp på det! Att gå ner till 80% i arbetstid är det bästa jag har gjort på länge. Jag får visserligen 5000 kr mindre varje månad, men det är det värt. Min ambition är faktiskt att gå ner ännu mer, och arbeta 60%. Jag vill arbeta tre dagar i veckan, och dessa tre dagar vill jag arbeta med något som ger mig mening och där jag känner att jag gör skillnad. Men arbetet är inte allt, och får inte bli allt. Det finns så mycket mer i livet som jag vill hinna med!
Mina vänner har alla tre bra jobb, arbetar med intressanta saker, men måste det innebära arbetsveckor på 80 timmar? Kan man göra samma arbete på 25 timmar per vecka? Jag tror det, men jag har valt bort att arbeta med en del saker som intresserar mig för jag tycker branschen överlag har helt sjuka tankar och ideal när det gäller arbetstid. Det förväntas att man ska arbeta jämnt, och arbetsdagar som sträcker sig till midnatt är inte alls ovanligt.
Idag gör jag mycket av de arbetsuppifterna, men på bråkdelen av tiden. För vem arbetar vi så mycket??
På mitt nattduksbord
När det gäller böcker och läsning är jag expert på att splittra mig själv mellan flera olika, och jag håller ofta på i flera böcker samtidigt. Det är inget jag rekommenderar, och jag känner mig själv både splittrad och lite stressad av det.
Men jag börjar läsa en bok, i detta fallet Stora boken om Feng Shui av Cassandra Eason, och tycker den är sådär intressant. Ibland skriver hon bra saker, men boken saknar bilder och att skriva om Feng Shu med enbart text tycker jag blir rätt tråkigt. Bilder kan ibland säga mer än tusen ord. 
Och när jag kommit en bit i boken åker jag till biblioteket för att lämna tillbaka ett par böcker. Jag intalar mig själv att jag inte ska låna några nya böcker då jag har flera hemma som jag inte läst och det blir ett stressmoment att inte hinna läsa klart böckerna innan de ska lämnas tillbaka alternativt inte hinna läsa böcker som jag har köpt och som står i min bokhylla och väntar på att bli lästa. Men så faller min blick på en bok som ser sååå intressant ut. Jag börjar bläddra i den, och ser att flera kapitel passar mig som handen i handsken. Jag börjar läsa lite på biblioteket och det slutar med att jag lånar med mig den hem.
Vicky Halls är beteendevetare med specialinriktning på katters beteende och hon har i varje kapitel fokuserat på olika saker som innekatter, skygga katter, aggressiva katter, bandet mellan människa och katt och jag läser de kapitel som tilltalar mig mest först, men har fortfarande några kapitel kvar. Då kommer ett mail från biblioteket om att en bok jag väntat på länge har kommit och jag måste hämta den snarast.
Denna boken beställde jag för flera månader sedan och tycker det verkar så intressant med denna australienska familj som bestämmer sig för att leva utan teknik i ett halvår. Susan Maushart har tre tonåringar som hon tycker allt mer stirrar framför sig med en tom blick på en dator, i-phone, spel och det finns ingen egentlig kontakt mellan familjemedlemmarna. Hon bestämmer att de ska ta bort all teknik som TV-apparater, datorer, mobiltelefoner, plattänger osv i ett halvår. Hela idén tilltalar mig så denna boken var jag så nyfiken på att jag inte kunde lägga den åt sidan och vänta tills jag läst ut de andra utan jag kastade mig över den direkt.
Men nu ska jag inte påbörja någon mer bok innan dessa tre är utlästa ;) Och biblioteket ska jag bara lämna in böcker på nu en period!
Böcker, och tidningar, är min akilleshäl. Jag är intresserad av så mycket och jag slukar gärna information om både det ena och det andra (och samtidigt går jag en utbildning där jag ska läsa 3000 sidor plus Feng Shui utbildningen *puh*) Men ibland måste jag börja sålla lite i allt informationsflöde. Kanske jag blir så inspirerad av Susans bok att jag gör vissa förändringar när det gäller teknik här hemma också. Jag framförde tanken till dottern igår kväll när hon satt djupt försjunken i min i-phone. Hon fnös åt idén och flyttade sig till datorn och Facebook istället så idén mottogs inte med jubel direkt, men det gjorde inte Susans tonåringar heller till att börja med!
När hjulen snurrar för fort
Jag har en ganska splittrad tjänst med uppdrag på alla möjliga håll, samtidigt som jag tar en del privata uppdrag. Jag arbetar, som anställd, fyra dagar i veckan och jag går också just nu en ganska mastig kurs som är en del i specialistutbildningen. Den går en hel dag varannan vecka, sen är det några tusen sidor litteratur som ska läsas och en examinationsuppgift som ska göras.
För några veckor sedan startade jag även Feng Shui utbildningen, där jag ska göra en del uppgifter till nästa kurstillfälle.
Ovanpå allt detta kom de två små kattungarna tillbaka till oss för en vecka sedan då deras nya ägare blivit allergisk, så nu har vi sex katter hemma, som inte kommer överens så bra, så vi får hålla isär dem i olika rum. Jag har mat åt dem på tre olika ställen och tre kattlådor. Jag tycker jag tillbringar massor av tid med att fylla på mat, byta vatten, tömma lådor, fylla på sand, sopa upp sand som hamnat brevid (massor) och dammsuga upp katthår, samtidigt som de är så keliga och vill ha tid var och en. Igår när jag kom hem på eftermiddagen har dessutom mamma katt börjat löpa igen och har jamat hela natten, och nu är hon beredd på att ge sig ut och få nya ungar. Ringde till veterinären och bokade tid för kastrering, men fick en tid först på tisdag så fram tills dess får jag stå ut med hennes jamande.
Just nu känner jag mest för att bara vara, men har lite svårt att komma ner i varv då jag har så många uppgifter som hänger över mig. Det bästa för att få balans i tillvaron är att inte ha för mycket inbokat i kalendern, se till att det finns luft mellan åtaganden, och just nu känns det som jag har för lite luft.
Så även om jag försöker leva efter devisen Balans i livet är det ibland så att det fallerar, men jag vet att detta bara är övergående. I maj är båda mina utbildningar klara, och det blir mindre av saker som hänger över mig att göra så fort det blir en lucka i tid.
Attraktionslagen
Attraktionslagen fungerar oavsett om vi vill eller inte och fungerar så att det vi fokuserar våra tankar och vår energi på är också det vi drar till oss. Då kan man ju använda det för att få något bra ;)
Det behöver inte alltid vara storslagna, livsomvälvande saker utan fungerar i det lilla också. Idag tex på väg hem från jobbet kom jag på att jag var tvungen att stanna till vid affären för att köpa kattmat och kattsand (det går åt en hel del sådant nu när det är sex katter igen) men var trött och ville hem snabbt, så jag tänkte att det fick bli en snabb sväng, in och sen ut igen. När jag kommer till affären åkte precis den bilen som stod på parkeringen närmast ingången ;)
Efter middagen åkte jag iväg till stallet för ridlektion. Idag skulle vi få nya hästar, och jag funderad på vilken häst jag ville ha och kom fram till att jag ville ha Kalle, en mysig häst jag inte haft på rätt länge. Jag kände mig även trött i huvudet och stressad så jag ville helst ha en häst som gick lektionen före vår så jag kunde sitta och ta det lugnt en stund. När jag kom till stallet kollade jag listan och vem stod uppsatt på mig - jo, Kalle OCH han gick lektionen före, precis som jag önskat ;)
Ibland kan du behöva uttrycka det du önskar till andra i din omgivning för att få det du vill ha, kanske finns det någon i din närhet som kan hjälpa dig. På en utbildning jag gick för något år sedan kallade dem det att avisera. Om du aviserar din önskan, dina behov kanske någon du inte alls väntat dig kan hjälpa dig. Läste tex på min favoritblogg idag att hon nämnt för sin frisör att hon var ute efter ett månbord och det visade sig då att frisören hade precis ett sådant att sälja :) Var inte rädd för att berätta för människor om det är något du drömmer om, något du vill uppnå.
Själv nämnde jag för någon vecka sedan, när jag hade kurs, att jag var ute efter ett hus i lagom storlek för två personer, och genast fick jag veta om ett hus i området där en av damerna bodde som var till salu och som inte kommit ut till någon mäklare än. Jag ska se om det kan vara något för oss ;)
Lycka till - om balans i livet
Ja, så heter boken jag precis har läst ut
Boken har stått i bokhyllan rätt så länge, utan att ha blivit läst, men idag när jag varit hemma hela dagen har jag rensat lite i min bokhylla. Fem böcker rensades ut direkt, då jag insåg att jag var färdig med dem för länge sen.
Två lite tunnare böcker som jag inte läst ännu plockade jag fram för att läsa, varav denna var den ena. Boken är riktigt bra med temat ett enklare liv, ett långsammare liv och med mycket som rimmar med min blogg. Det var nog därför jag skaffade den en gång i tiden, men så har det dykt upp andra böcker som har pockat på min uppmärksamhet mer. Men jag kan rekommendera denna bok, som har många intressanta tankar om arbetsliv kontra fritid, chefsskap, karriär och med många frågor att ställa sig själv om vad som är viktigt i livet och hur du vill leva ditt liv. Denna bok hittade jag på rean på ICA MAxi, men den finns säkert på många bibliotek.
Den andra boken jag ska ge mig i kast med är lite på samma tema, Glädjen i att arbeta hemma - Livskvalitet både i arbetet och privat.
Så här står det på baksidan "Boken vänder sig till dig som har börjat eller tänker börja arbeta hemifrån på hel- eller deltid". Jag har ju en anställning på 80 % där jag valt att vara ledig en dag i veckan, men jag har också ett eget företag vid sidan om där jag arbetar med lite olika psykologuppdrag, såsom att göra utredningar, arbeta med arbetslagsutveckling och där jag tänker arbeta mer mot privatpersoner i samma anda som denna blogg, med att hjälpa människor till att må bättre i vardagen, hitta en balans som ger harmoni och välmående, så delvis arbetar jag hemifrån. Ska bli spännande att se om jag får några användbara råd från denna boken ;)
Mer klokheter från Charlie :)
"Har ni tänkt på att, för varje år som går, verkar det nya året mindre och mindre nytt? Det ter sig som det där med nytt år är en illusion som mest uppstår i almanackan, medans livet självt maler på i samma hjulspår oavsett om det står 2011 eller 2012. Universum har ingen nyårsafton.
Annat var det när man var mindre och gick i skolan. Då var det påtagligt så att ett läsår tog slut före midsommar och ett nytt började i augusti. Förändringar skedde då tydligt och stegvis i vårt liv, men det man tar för ”naturligt” är i själva verket en struktur, en struktur som designats för att bidra med något i vårt liv. Många av oss har förlorat den strukturen och därmed också förlorat det den bidrog med.
Ämnet för dagen är alltså att möjligheterna med att tydligare starta och att tydligare gå i mål. Jag tänker så här: Livet är fullt! Du har fullt upp i ditt liv med att vara den du är och göra det du gör. Nya beteenden och nya resultat har ingen naturlig plats i vårt liv. Fenomenet fungerar i många sammanhang, i hemmet till exempel. Om man har ett rum som av någon anledning blir helt tomt (någon kanske flyttar ut) så tar det verkligen inte lång tid innan det blir fullt med annat. Om man har ett rum som redan är fullt möblerat så kan det se likadant ut i 20 år. Min poäng är att om det finns plats för förändring så kommer förändring ske, finns det ingen plats för förändring så kommer den heller inte att ske.
Tillhör du dem som firat nyår men som ärligt talat inte känner att det skulle vara något nyare med 2012 än med 2011 så kanske du har missat grundregeln: Innan man startar nya spel så måste man avsluta de pågående.
Det finns få saker som inspirerar mig så mycket som just den här mekaniken, men detta till trots så samlar jag på mig en massa uppgifter, utmaningar, spel och projekt som jag glömmer att stänga allt efter att tiden går. Därför ser jag alltid till att stänga minst 20 saker i livet innan något nytt startas på allvar och om ni bara kunde ana hur mycket kraft det ger mig in i varje nytt projekt!
Här kommer ett utdrag ur min egen lista på avslutningar som jag sysselsatt mig med de senaste 20 dagarna. (Jag har tagit bort ca hälften för att inte hänga ut någon annan än mig själv):
Gå till doktorn på hälsoundersökning (jag kallar det 10 000 mila service)
Ge fötterna en rejäl omgång kärlek
Boka tid hos tandläkaren
Gå igenom alla Primus kläder så att inget trasigt eller för litet finns kvar
Gå igenom alla papper och släng tills bara 3 pärmar återstår i livet
Frosta av frysen
Kolla alla brandvarnare i huset
Säg upp abonnemanget i bokklubben
Gå igenom hela mailkorgen så att inget ligger och slaskar
Gör en rejäl årsavstämning på ekonomi
Gå igenom alla försäkringar
Bjud grannarna på middag
Som ni ser är ingen uppgift särskilt stor eller märkvärdig och alla är snabbt lösta, men i mitt fall har många av dem på ett mer eller mindre omedvetet sätt tagit plats i mitt huvud i många månader… det har inte mitt huvud plats med under 2012. Du kanske tänker att detta har väldigt lite med ekonomi att göra… men där har du fel. Jag vet att jag inte bara tjänar tid och energi på att göra detta, jag tjänar också rejält med pengar på det!
Härom dagen var jag ute och åt middag med ett 20-tal av våra kursdeltagare och de frågade mig vad mitt 2012 skulle handla om. Jag beskrev det som ett ganska stillsamt år med inte så mycket nytt skapande utan snarare ett år av att vårda och skörda allt nytt som skapades under 2011, men jag avslutade med en brasklapp. Det enda som jag är helt säker på är att det kommer att hända något helt oväntat i mitt liv under 2012. I någon form kommer min värld och mina förutsättningar att förändras. Jag har ingen aning om vad det är, men jag känner det på mig. När väl det UFO:t landar i min trädgård så skall äppelträden vara tillräckligt hårt beskurna för att UFOT:t ska få plats!
Den som har ett fullt vitrinskåp har inte plats för nya gåvor
Den som har en full kalender har inte plats för nya vänner
Den som har en full bokhylla har inte plats för nya visdomar
Den som har fullt i glasåtervinningen har inte plats för nya fester
Den som har ett fullt huvud har inte plats för nya tankar
Den som har fullt på skrivbordet har inte plats för nya affärer
Den som har en full anteckningsbok har inte plats för nya insikter
Jag ska aldrig mer bli full!
/ Charlie Söderberg"
Skjuta upp saker
Nu har jag just tagit itu med en sån där sak som jag skjutit upp i flera veckor. Jag tyckte det verkade jobbigt att göra, men i själva verket skjöt jag upp det för jag var inte säker på hur man gör och var rädd att jag skulle fastna någonstans mitt i och inte veta hur jag skulle fortsätta. Men nu kände jag att jag var tvungen att göra det och vet du vad....det tog mig fem minuter. 5 minuter!! Sen var det klart, och jag har gått i veckor och skjutit upp det.
Vad trodde jag då? Att det skulle lösa sig av sig själv? En sak som både blir en fördel men också en nackdel med att bo själv är att jag också får göra allt själv, även sådant jag helst hade sluppit som att rensa avlopp, byta däck på bilen, borra i väggarna (jag är inte så förtjust i elverktyg). Fördelen är att jag till slut, efter att ha skjutit upp det i evigheter, måste ta tag i det själv om det ska bli gjort och det får mig att växa som människa och få ett större självförtroende. Jag kan själv :)
Jag har ett antal saker som jag skjutit upp ett bra tag. Nu tänker jag göra en lista över de sakerna och sen beta av dem en efter en. Några ska jag börja med redan idag, nämligen att åka iväg och ta ett nytt foto till mitt körkort som går ut om några veckor, och köpa ny lampa och torkarblad till bilen. Sen får jag väl läsa i instruktionsboken hur man gör när man byter dem ;)
Vad har du för saker som du skjuter upp? Välj en av de sakerna som får dig att må sämst över att det inte blir gjort och gör det i helgen :)
Tänkvärt
"Oavsett om du tror att du kan eller tror att du inte kan
har du rätt!"
/Henry Ford
Tankens kraft är stark. Var medveten om vilka tankar du sänder till dig själv. Vad tänker du om dig själv? Hur ser du på din egen förmåga, dina egna möjligheter? Tror du att du kommer lyckas, eller tror du att du kommer misslyckas?
En väg till ett lyckligare liv?
Låt 2012 bli ditt bästa år hittills genom att:
* Ta reda på vad som verkligen är viktigt för dig! Skapa tid för reflektion regelbundet och fråga dig själv vad som är viktigt för just dig, just nu! Vad vill du göra? Vad får dig att må bra?
* När du väl vet vad som är viktigt för dig - lägg tid på att göra det! Att spendera mer tid på sådant som känns viktigt, som får dig att må bra, som får dig att känna glädje är det som du bör lägga din tid på. Ibland låter vi tiden bara rinna iväg, slötittar på TV, surfar runt på Internet och så har dagen/kvällen bara runnit iväg. Visst kan man göra det också, ibland, men när du vet vilka saker som känns viktigt för dig, kommer du också vilja lägga mer tid på att göra dessa saker.
* Fokusera på det som gör skillnad i livet. Om du har stora problem i livet, som tex att du vantrivs på ditt jobb, att du är i en relation som får dig att må dåligt eller annat som påverkar din hälsa som kraftig övervikt, felaktigt ätbeteende, beroende av olika slag är det viktigt att du försöker lösa detta, kanske genom professionell hjälp.
* Lägg fokus och energi på att förbättra dina relationer, då forskning visat att relationer är oerhört viktigt för vårt välmående och vår känsla av livstillfredsställelse
* Var varsam om dina pengar. Kanske är det dags att tänka över hur du spenderar pengar? Att försöka leva på mindre pengar, och konsumera mindre, ger många gånger en större frihet. En frihet att välja vad som är viktigt för dig, kanske gå ner i arbetstid om tid är vad som är rikedom för dig (Om du har möjlighet. Jag vet att för många är det ingen realistisk möjlighet då de redan lever på miniminivå)
* Pröva något nytt. Håll igång hjärnan genom att inte fastna i gamla rutiner hela tiden, som kan vara nog så skönt, men ibland måste vi gå utanför vår komfortzon för att utvecklas. Det finns så mycket som är roligt, bara man vågar pröva, och det är först när du prövat något som du vet om det är något för dig, eller inte ;)
Må bra tips
Första halvan av boken tycker jag är sådär. Hon har ett väldigt målande, poetiskt språk som nästan går till överdrift emellanåt, tycker jag. Jag tycker det blir lite för mycket när man använder metaforer, och målande beskrivningar i varje mening, istället för att använda ett enklare språk som är mer rakt på och tydligt.
I första delen av boken beskriver hon alla år när hon ville vara som alla andra, följa normen och träffa en partner, flytta ihop, skaffa barn och allt det där, men som aldrig hände. Jag kan känna igen mig i mycket av det hon skriver, som levt själv i mer än ett decennium nu, hur omgivningen har svårt att hantera att man bor själv, och är nöjd med det. Är man singel borde man ju vara på jakt! Ofta när man träffar folk man inte träffat på ett tag, även ganska ytligt bekanta, så blir första frågan "Hur är det med kärlekslivet då?" Det är tydligen ok att fråga en singel det, men man frågar ju aldrig de som levt ihop i många år hur det är med kärlekslivet. Hon beskriver också hur omgivningen försöker para ihop en med alla möjliga (och omöjliga) de känner som också är singlar. Jag känner också igen mig i hur vänner har middagar som man inte blivit bjuden till, och i efterhand får höra att det bara var par där, och då passar man ju inte in. Men trots att jag känner igen mig i mycket av det hon beskriver ligger det ändå en lite bitter underton i den första delen av boken som gnager lite när man läser.
Andra halvan är däremot väldigt livsbejakande. Någon gång på färden kommer hon underfund med att hon har det väldigt bra som hon har det, att hon trivs med sitt eget sällskap, att hon faktiskt gillar att bo själv, och hon myntar uttrycket självbo. Jag känner igen mig i mycket av det hon skriver här också. Men sen kommer det bästa på hela boken. Hon beskriver ett antal olika övningar hon gjort för att lära känna sig själv, komma underfund med vad hon vill, och vad hon inte vill, vad som får henne att må bra. Dessa tips tycker jag är så bra, och fungerar oavsett om man är singel eller i en parrelation, så jag tänker dela med mig av dem här:
1. Det första hon gör är att göra en önskelista över hur hon vill att livet ska vara om hon själv får bestämma. Där skrev hon ner allt från hur mycket hon ville sova, äta och röra på sig, till vilka människor hon önskade att få umgås med, och hur. Hon skrev hur hon ville äta, hur hon ville att hennes arbete skulle vara, vilka slags kläder hon ville ha, var hon skulle bo, hur hon ville ha det hemma och hur hennes ekonomi skulle vara.
2. Det andra hon gör är att kontakta banken och går igenom sin ekonomi, och får hjälp med att ordna upp den, med buget, sparande i fonder och koll på debet och kredit.
3. Det tredje hon gör är att bestämma sig för hur hon vill ha det när hon blir gammal, och anmäler sig till ett ålderdomshem och fyller i en blankett om hur hon vill ha det, om hon då inte är så redig att hon kan berätta det. Hon förbereder också hur hon vill att hennes begravning en gång i tiden ska vara, och tar ställning till om hon vill donera organ eller inte.
4. Hon börjar föra tacksamhetsbok, där hon varje dag skriver ner allt hon är tacksam för. I boken beskriver hon så fint om en liten hemlös hund från ett varmt land som hon tog med sig hem till Sverige, Teddy, och hur han lärde henne om tacksamhet. Han var så glad för allt hon gjorde. Efter många år som hemlös och fått klara sig själv var han lycklig, och tacksam, över att ha ett hem, att få vatten, få mat och han visade det ofta. Att ta hand om ett hemlöst djur ger så oerhört mycket.
5. Hon är medlem i Anonyma klubben, som jag skrivit om tidigare, och arbetar som volontär med välgörenhet, vilket lyckoforskningen har visat ger mycket livsglädje och meningsfullhet.
6. För att ta reda på vad som var meningsfullt för henne, skrev hon en Vill/Vill inte-lista där hon listar olika saker tex Jag vill lyssna till andra människor, Jag vill lägga mig klockan tio så att jag känner mig utvilad då jag vaknar, Jag vill inte trötta ut mig, Jag vill inte köpa dyra presenter för att mottagaren ska tycka om mig, Jag vill inte le med munnen då känslan inte ler
7. Hon har en pärm hon kallar för "Mysigt" där hon klistrar in tex program från teaterföreställningar, servetter från restauranger eller programblad från föredrag för att göra så att upplevelserna varar längre. På sin födelsedag tar hon fram pärmen och minns året som varit och alla mysiga stunder. Det kan även innebära att plocka ett löv eller en sten för att minnas en fin stund.
8. För att ta reda på vad just hon behövde för att må bra skrev hon ner tillfällen då hon mått bra och analyserade vad det var som gjorde det, dels för att kunna skapa flera sådana stunder, men också för att se vad hon skulle kunna göra för att klara av jobbiga situationer.
9. Hon beskriver sin käraste ägodel (förutom hunden) som är en "Hurrapärm". I den samlar hon allt som är betydelsefullt för henne, tex har hon bett sina vänner att skriva ner vad de ansåg att hon hade att komma med, vad hon var bra på, vad som var hennes starka sidor och sparat i sin pärm.
Ja, detta var ett axplock från den senare delen av boken, som är fullmatad med hur hon har gjort för att skapa sig ett gott liv, och jag tycker det är så mycket ideér att ta efter så andra halvan av boken rekommenderar jag att läsa, oavsett om du är singel eller inte ;)
Tänkvärt
Ofta är det rädsla som håller oss tillbaka, rädsla som inte får oss att växa som människor, fånga våra drömmar och göra det vi vill göra. Rädslan för att misslyckas, men även rädsla för att lyckas, rädsla för vad andra ska tänka, rädsla för att ångra sig, rädsla för att ha fel, rädsla för så många olika saker.
Vilka saker skulle du vilja göra i ditt liv, om inte rädslan höll dig tillbaka?
Att få det man vill
Före jul var dottern på audition till att börja högstadieklass med specialinriktning på musik. Det var audition hela dagen och det var rätt många killar och tjejer de skulle träffa, för att sedan plocka ut 10-11 stycken. När vi åkte därifrån sa jag till henne att verkligen tänka sig hur det skulle kännas om hon redan gick där på skolan, och jag kommit och hämtat henne efter en vanlig skoldag och vi var på väg hem. Själv tänkte jag starkt att hon redan gick där.
Att inte bara tänka "jag vill" utan att verkligen försöka föreställa sig känslan att det man vill ska inträffa redan är verklighet, att man redan lever den drömmen man har, levandegör ens önskan på ett helt annat sätt.
För mig var det självklart att hon redan gick där, och idag fick vi antagningsbesked. På mail, och beskedet var i en bifogad fil. Det tog ett tag innan det kom upp på skärmen, men jag kände att det var inga tveksamheter. Och när jag såg meningen "Vi är glada att erbjuda dig en plats i profilklass med inriktning musik" var det en så stor glädje.
När jag själv åkte hem från intervjun till det jobbet jag har idag, tänkte jag på ett liknande sätt, och kort därefter ringde de och erbjöd mig jobbet :)
Attraktionslagen fungerar! Skicka ut dina drömmar och dina önskemål i universum. Tänk dig sedan hur det känns när din önskan har blivit verklighet.
Så nu är det dags för firande i familjen igen ;)
