För vem?
För vem undrar jag då? En vän arbetar redan ca 60 timmar per vecka, men arbetsgivaren tycker inte att det är tillräckligt, utan väntar sig att hon ska lägga in ca 20 timmar till, för att komma upp till den nivå de förväntar sig av sina anställda. En annan vän arbetar redan heltid, är ensamstående mamma och utöver det har hon ytterligare ett jobb som tar många timmar i anspråk. En tredje vän arbetar på tre olika ställen, och tillsammans utgör de ca 150 %. Hon har två små barn hemma.
Alla tre vittnar om en orimlig arbetsbörda, ett arbete som är stimulerande när det gäller arbetsuppgifter, men som de inte mår bra av. De känner sig konstant stressade, arbetsuppgifter ligger i högar och väntar på att bli gjorda och ger ständigt dåligt samvete. Barn och familj klagar över att arbetet tar för mycket tid. Att fortsätta i det tempot innebär att det bara är en tidsfråga tills kroppen säger ifrån. Är det värt det? En del arbetar mycket för att tjäna bra med pengar, men paradoxalt nog har de inte tid att använda dessa pengar till att göra något meningsfullt utan många gånger används dessa pengar till konsumtion istället. Konsumtion för att döva det dåliga samvetet. Konsumtion för att få en kick. Konsumtion som kompensation för något annat.
För vem arbetar vi så mycket? Vad vill vi uppnå med det? Är det för att få bekräftelse, känna att vi bidrar med något meningsfullt eller är det så arbetslivet ser ut idag om man vill ha intressanta och utvecklande arbetsuppgifter?
Nej, jag ställer inte upp på det! Att gå ner till 80% i arbetstid är det bästa jag har gjort på länge. Jag får visserligen 5000 kr mindre varje månad, men det är det värt. Min ambition är faktiskt att gå ner ännu mer, och arbeta 60%. Jag vill arbeta tre dagar i veckan, och dessa tre dagar vill jag arbeta med något som ger mig mening och där jag känner att jag gör skillnad. Men arbetet är inte allt, och får inte bli allt. Det finns så mycket mer i livet som jag vill hinna med!
Mina vänner har alla tre bra jobb, arbetar med intressanta saker, men måste det innebära arbetsveckor på 80 timmar? Kan man göra samma arbete på 25 timmar per vecka? Jag tror det, men jag har valt bort att arbeta med en del saker som intresserar mig för jag tycker branschen överlag har helt sjuka tankar och ideal när det gäller arbetstid. Det förväntas att man ska arbeta jämnt, och arbetsdagar som sträcker sig till midnatt är inte alls ovanligt.
Idag gör jag mycket av de arbetsuppifterna, men på bråkdelen av tiden. För vem arbetar vi så mycket??
Jag tror du har rätt i det-tror också att många i toppen har antingen familjelivet bakom sig och därför glömmer att planera efter att det ska finnas än jobb i livet. Jag jobbar ungefär 80% och det har sina fördelar bl.a att vara ledig en vardag då och då.
Jobbar 75% dagtid och har inget extra ob längre. Men jag klarar mig bra och har ändrat mitt konsumtionsmönster...Behöver ju inte speciellt mycket saker- bla Tack vare din blogg och uppmaningar till att rensa och tänka över Vad jag köper! TACK!
vi skulle lösa arbetslösheten till viss del om alla dessa timmar delades på fler personer.
men vi lever i en spiral där de som jobbar måste göra mer och vi som är utanför får aldrig nån chans.
så jag har helt bestämt mig för att sluta stressa i jakten på pengar.
mina barn är viktigast.
att jag finns för dem. sen att vi äter lite enklare kanske och handlar på loppis och mega-rea har blivit vår livsstil. vi njuter av att vara hemma.
jag har infört köpstopp på mig själv fram till d 3/11 då vi ska till stockholm. då ska jag handla lite kläder. ska bli gööörsköj.
kram och tack för din så vettiga och tänkvärda blogg.
klarar mig inte en dag utan att läsa här hos dig :)
CrimsonAnna: Tyvärr så är många i topposition också mitt i livet, med barn i olika åldrar hemmaboende. Jag har exempel på människor i min ålder med flera små barn som flänger runt hela jorden och tillbringar mer tid borta än hemma. Men det behöver inte vara ett arbete i toppskiktet som ger sådan förvrängda ideal. Ingen av mina vänner jag skrev om i inlägget har sådana roller i sitt arbete.
PiaFia: Visst är det härligt att kunna se över sin konsumtion och kunna gå ner i arbetstid men ändå inte leva ett fattigare liv än tidigare. Jag handlar nästan inget alls längre. Jag för kassabok för att se vart mina pengar tar vägen och inköp har minskat, speciellt till mig själv när det gäller kläder och annat :)
Jeanette: Tack för dina vänliga ord! Ja, visst är det galet att de som har jobb jobbar så mycket att de blir sjuka av det och de som inte har jobb har jättesvårt att överhuvudtaget ta sig in på arbetsmarknade. Där behöver nog hela samhället tänka om!
När man är i en situation då man inte kan shoppa helt vilt, är det så mycket roligare de gångerna man gör det, och då kan man också uppskatta de nya sakerna på ett annat sätt. Ett enklare liv innebär ju inte att aldrig handla, utan bara handla sådant man behöver och har användning för. Och ibland är det en njutning att kunna köpa sig något nytt! Hoppas ni får en riktigt härlig helg i Stockholm!
