This series of photographs by Swiss artist and comedian Ursus Wehrli are strangely satisfying. These are guaranteed to satiate your obsessive urge to tidy things up and arrange them in an orderly fashion.
Lyckliga par
När jag bestämde mig för att läsa vidare på universitetet vid dryga trettion års ålder ville jag läsa psykologprogrammet. Första gången jag sökte kom jag inte in. Andra gången jag sökte blev jag tredje reserv...och ingen hoppade av, så det blev inget då heller. Tredje gången jag sökte kom jag in och påbörjade min resa till att bli psykolog.
Men de två gångerna jag sökte och inte kom in var inte på något sätt bortkastade. Jag valde då att läsa enstaka kurser i psykologi och tänkte att kommer jag inte in på programmet så tänker jag doktorera och forska inom psykologiområdet istället. Då var min tanke att börja forska kring relationer, som alltid intresserat mig.
Så när jag läste denna artikel i tidningen Kurera kände jag igen mycket. Och när man ser det så här svart på vitt känns det så självklart. Men jag vet att det i väldigt många relationer inte alls är självklart. Så sent som i morse hörde jag att de pratade om att 48% av alla som gifter sig skiljer sig. Ofta inom några år från giftermålet. Så dessa delar är något jag tror många behöver ta till sig. Själv lever jag inte i en relation idag, och har inte gjort på länge men det är en relation där man agerar på detta sättet mot varandra jag vill ha.
10 saker lyckliga par gör varje dag
Ibland träffar man på äldre par som har varit ihop hur länge som helst och man förundras över deras prestation, och över det faktum att de faktiskt fortfarande verkar lyckliga tillsammans. Det kan verka som ett framgångsrikt förhållande är ett omöjligt företag men tittar man noga är även den längsta, mest lyckliga relation bara en kombination av en serie små saker.
Varje relation har en ”reservoar” av goda känslor, och paret som aktivt håller den tanken välfylld kommer att vara motståndskraftigt i kristider. Här är några saker du kan göra idag för att stärka ditt och din partners band, skriver MindBodyGreen.
1. Ge den andra personen din fulla uppmärksamhet Visa din partner respekt genom inte vara distraherad på telefonen när ni är tillsammans, eller genom att nicka på huvudet och muttra ”mm” när du egentligen befinner dig långt borta och tänker på något annat. För att ha ett fungerande förhållande måste du vara närvarande i det.
2. Gör regelbunden, kärleksfull beröring en prioritering Folk har olika uppfattning över vilken roll sexlivet spelar i ett förhållande men det finns inte mycket osäkerhet kring huruvida regelbunden, kärleksfull beröring spelar roll eller ej. Det gör den. Krama din partner, håll hans/hennes hand eller gnugga hans/hennes fötter. Vad exakt du gör spelar egentligen ingen roll, huvudsaken är ATT du gör det. När du knyter an till din partner fysiskt bekräftar du ert speciella band på ett kraftfullt, primalt sätt.
3. Fortsätt med ditt generösa sätt När väl själva dejtingen är över är det många par som glömmer bort den där ”normala” artigheten och helt enkelt tror att de inte längre behöver göra det ”där lilla extra” för sin partner. Men fortsätt med tjänster och favörer, de fyller upp kärlekstanken lite. Gör te, köp en liten spontan gåva eller hjälp till med en syssla du vet att din partner avskyr.
4. Uttryck regelbunden tacksamhet för din partner Du kanske har yttrat de mest rörande löften på din bröllopsdag, men under de senaste sex månaderna har du kanske helt glömt bort att berätta för din partner att ja, du är fortfarande glad och tacksam över att ha honom/henne i ditt liv. Välj att vara med din partner varje dag och låt din partner känna att han/hon är din prioritering. Glöm inte bort ordet ”tack”.
5. Stäm av med varandra – bara för att… Upptagna par kan hamna i en fälla att kommunicera först när barnen behöver gå till doktorn, när räkningarna ska betalas eller när någon måste handla och förbereda middag. Lyckliga par ringer eller sms:ar bara för att. Låt din partner veta att du bryr dig tillräckligt för att bara checka in då och då.
6. Flirta Oavsett hur länge ni har varit tillsammans kommer din partner älska att bli påmind om varför du fann honom eller henne så attraktiv i första hand. Lyckliga par slutar inte uppvakta varandra bara för att de blivit sambos, förlovade eller gifta. Lägg märke till nya frisyrer, ge komplimanger för klädval eller bara passa på att le så där lite mysigt flirtigt åt din partner ibland. Kom ihåg att ett leende är SÅ effektivt – och förmedlar en sund känsla av generositet och välvilja.
7. Arbeta på något tillsammans Ett framgångsrikt par vet hur man arbetar som ett team. Oavsett om det är att laga en måltid tillsammans eller dela en knäpp hobby – ett lyckligt par förstår att uppgifter/projekt de arbetar på tillsammans bara kan stärka deras band.
8. Ha roligt Var fåniga tillsammans. Spela varandra små spratt, uppfinn ert eget dumma språk. Livet är hårt och att hålla en relation stark och frisk tar både tid och kraft – men ta inte allt för allvarligt. De mest motståndskraftiga människorna – och paren – är de som kan rycka på axlarna och skratta åt livet i allmänhet.
9. Var förlåtande Små förbittringar har en förmåga att växa upp och bli stora, otympliga förbittringar. Bara släpp det. Smarta par väljer sina strider, och oftare än inte, skriver de av små överträdelser om dessa hotar den större bilden. Men glöm inte bort att säga ordet förlåt ibland. Ett ord som ibland tar emot men som får oss att växa som människor om vi bara vågar utnyttja det. Vittnar om generositet, välvälja och ansvarskänsla.
10. Stöd din partners förhoppningar och drömmar En partner som inte bryr sig om dina drömmar och mål gör dig – och sig – en otjänst. Lyckliga par bryr sig om sina partners drömmar, förhoppningar och planer. De frågar frågor och lyssnar, de uppmuntrar varandra och är där för den andra när tiderna är tuffa.
Lyckligt förhållande inte bara en slump En bra relation är inte bara något man ramlar in i. Även om ni har bra kemi och era avsikter är de bästa så är det starkaste förhållandet det där båda parter tar sig tid att vårda varandra varje dag. Kärlek är något man ägnar sig åt medvetet och kontinuerligt.
Av Isabelle Hedander
Att bli lurad
Vad lätt det är att bli lurad! Bara det är "rätt" person som säger "rätt" saker kan vi alla bli lurade att göra något vi aldrig skulle gjort annars.
Jag har själv varit där de senaste veckorna. För några veckor sedan blev jag presenterad för en "fantastisk" affärsmöjlighet. Då jag hade förtroende och respekt för personen som presenterade det för mig sa jag ja till det. Men ganska snart insåg jag att det bara var en stor bluff. Hur mycket pengar det kommer kosta mig i slutändan vet jag inte riktigt än.
Men pengarna är inte det stora i det, även om jag grämer mig för det och tänker på vad jag hade kunnat använda pengarna til istället. Nej, det som gör mest ont är att inse att den personen jag trodde gott om inte var sådan jag trodde och också skammen över att ha blivit lurad.
Jag tänker om mig själv som en intelligent person och den föreställningen får sig en törn när jag gått på en sådan nit. Men när jag rannsakar mig själv så inser jag att både kroppen och själen hade invändningar mot affären, men jag bortsåg från det pga personen som presenterade det för mig. Jag ville tillhöra den gruppen personen tillhörde och hade förtroende för denne, då slog jag ifrån mig varningssignalerna.
Jag hade också en dröm om att hålla kurser och föreläsningar för företaget ifråga, men den drömmen krossades i och med detta. När en dröm visar sin fula baksida är det också något som kan vara svårt att hantera.
Jag kom först i kontakt med detta företag för fyra år sedan och kände då att jag ville tillhöra denna gruppen, göra samma saker - men sen har det hänt mycket i mitt liv sedan dess. Jag har fått lite andra perspektiv på livet och vad som är viktigt. Så redan innan detta hände började jag få en känsla av att vi inte längre är på samma plats. Det är inte detta jag vill vara en del av. Men det tar tid att överge en dröm.
Min dröm idag ser inte likadan ut. Jag drömmer idag om att bo i ett hus på landet, inte så långt från stan, men ändå lantligt, lugnt och tyst. Där bor jag med massor av djur - mina katter, hund, höns, får, häst. Jag vill odla grönsaker, pyssla i trädgården - ha en lättare form av självhushållning med grönsaker och ägg. Jag vill inte arbeta så mycket så jag vill även kunna skaffa mig inkomster från annat håll. En tanke är att hyra ut en del av fastgiheten för att få inkomster. Jag vill hålla kurser, föreläsa, skriva - inspirera människor till att hitta sin passion i livet, våga leva det livet de vill, våga ta steget till en större livsglädje och tillfredsställelse.
Det är min dröm. Så vill jag leva inom några år. Ibland serverar livet oss gupp och negativa händelser. Det jag har lärt mig och försöker använda när det händer är att inte älta för mycket, eller gräva ner mig i det som har hänt. Men en stund måste man tillåta sig att känna de negativa känslorna också - som besvikelse, ilska, sorg för att sedan kunna gå vidare.
Fettisdagen
Åh, idag är det ju fettisdagen och den, enda (hm..) dagen på året då man ska äta semla. Jag har nog ätit fem stycken, minst, redan i år. Men idag blir det en semla inköp på väg hem från jobbet som jag ska njuta av med gott samvete ikväll :)
Under tiden ska jag fundera på vad man kan göra för att hjälpa stressade ungdomar som känner att de dukar under av skolans, samhällets och omgivningens krav. Stress för skolresultat, stress över utseende, stress över kompisar.
Vad kan man göra för att hitta balans i livet, när man är så styrd av andra? KASAM, känsla av sammanhang, pratar man ju ofta om för vuxna. Det står för att omvärlden är begriplig, hanterbar och meningsfull, dvs att det som sker i och utanför individen är förutsägbar, begriplig och strukturerad och att resurser som krävs finns tillgängliga och att det är värt att investera engagemang i de utmaningar man möter i livet. Hurpass hög grad av KASAM vi har påverkar vår fysiska och psykiska hälsa.
Ja, det blir något jag ska fundera vidare på ikväll medan jag avnjuter årets sista (?) semla
Ordningsmani?
De är bilderna tyckte jag var ganska roliga, både i min roll som psykolog och som en person som älskar att organisera och fixa, fast inte riktigt på denna nivå :)
Men det är något lugnande över att se ordning istället för kaos .
Grunder till lycka
Forskning om lycka, den positiva psykologin, försöker hitta svar på vad det är som gör oss människor lyckliga, vad som gör livet mer givande och som gör att man känner sig tillfreds med livet.
De stora delarna som forskningen har kommit fram till för att känna ett större välbefinnande och en större livstillfredsställelse är:
1. Nära relationer. Detta är den enskilt största faktorn för ett lyckligare liv. Att ha nära relationer är för de allra flesta en stor glädjekälla. Men antalet relationer är inte det viktiga. Det räcker med ett par nära relationer, med en äkthet och där man kan mötas, känna trygghet, vara sig själv och dela upplevelser, händelser och livet i stort.
Forskning har också visat att gifta personer är något lyckligare än andra.
2. Att vara glad och tacksam för det man har. Att uppskatta, njuta och känna tacksamhet för det man har istället för att fokusera på det man inte har, skulle vilja ha eller att jämföra sig med andra är en viktig del i att känna sig nöjd med sitt liv.
3. Kön och ålder. Forskning har visat att det finns skillnader både när det gäller olika åldersgrupper och mellan könen. Vi är som lyckligast vid 65 års ålder. Det kan bero på att vi då är mer emotionellt stabila, har en bättre självkänsla och kanske även har provat en hel del saker och kommit fram till vad man vill. Från ca 45 års ålder har studier visat att lyckokänslan börjat öka för att sedan succesivt öka fram till 65. Även kön har visat sig ha en viss betydelse. I länder som är relativt jämställda är kvinnor något lyckligare än män.
4. Sysselsättning. Att ha en struktur i vardagen, en plats att gå till för social samvaro, meningsfullhet, trygghet och få känna att man har en tillhörighet påverkar vårt välbefinnande.
5. Rörelse. Att träna, eller egentligen att röra på sig gör oss både piggare, starkare, mer energifyllda och ökar våra må-bra-hormoner.
En del som faktiskt också påverkar vår lyckonivå är våra gener. Det som har betydelse där är personlighetsdrag som tex hur extroverta vi är, emotionell stabilitet och om man har en mer optimistisk läggning. De delarna kan vi ju inte påverka utan det ärver vi från våra föräldrar, men de andra viktiga delarna har vi i allra högsta grad en möjlighet att påverka. Värna om dina relationer, känna tacksamhet för det du har, rör på dig är tre enkla saker vi själva kan påverka som har en stor del i hur pass tillfredsställda och nöjda med våra liv vi känner oss.
Att välja
Varje dag står vi inför massor av olika val. Ett av de valen vi har är hur vi väljer att uppfatta världen, händelser, kommentarer osv. Vi kan välja hur vi vill respondera på dessa. Att först bli medveten om sina reaktioner, sina tankar och sedan bestämma sig för om det är så vi vill reagera.
Det är detta man arbetar med i kognitiv beteendeterapi, där tanke, känsla och handling hänger ihop. Då börjar man arbeta med någon av dessa tre bitar - ofta med att börja tänka annorlunda. När vi tänker på ett annat sätt följer känslorna med och i slutändan vårt beteende.
![I love this
"Happiness is not something ready made. It comes from your own actions.." - Dalai Lama
D
@[172567162798498:274:Juicing Vegetables]](https://fbcdn-sphotos-e-a.akamaihd.net/hphotos-ak-prn1/s403x403/602022_533579876697223_1203196991_n.jpg)
För vissa människor, oftast de som redan har en mer optimistisk personlighetsstruktur är det lättare att börja med dessa förändringar, medan det är svårare för andra. Vi har ett val, men det behöver inte innebära att det valet är enkelt.
Att göra slut
Har ni tänkt på vad svårt det är att göra slut? Att avsluta en relation är alltid svårt och jobbigt. I en kärleksrelation där man upptäcker att kärleken har försvunnit kan det bli ett naturligt steg att ta. Någon av parterna, eller båda, tar upp relationen till diskussion och man bestämmer sig för att göra slut och gå skilda vägar.
Men hur gör man i andra typer av relationer? Om den relationen man vill göra slut på handlar om vänner, eller familjemedlemmar? Där är det inte lika självklart att diskutera relationen, var man befinner sig, hur relationen har utvecklats och om man fortfarande har något att ge varandra. Jag blev själv smärtsamt påmind om det i helgen, då jag till slut insåg att en vänskap som jag under flera år har benämnt "en av mina bästa vänner" även om jag under de senaste åren känt att det inte är sant längre. Från att tidigare ha haft en nära kontakt, prata ofta, göra saker tillsammans och dela varandras liv har relationen numera reducerats till vissna fragment av detta, och vår relation består numer i huvudsak av en fika någon gång i månaden. Även om jag har sett hur utvecklingen varit under de senaste åren har jag inte riktigt velat se det, men i helgen kunde jag inte blunda för det längre - och insåg att det är dags för oss att gå skilda vägar.
Under en solig och skön helgpromenad såg jag också att en av kvällstidningarna hade en artikel om Maria Montazami där hon beskrev hur hennes och Mindys relation numera är ett minne blott. Om man sett dessa två på TV verkade det nästan som de levde i symbios med varandra, och var BFF, både nu och för alltid. Men relationer ändras, individer utvecklas och ibland utvecklas man åt olika håll och även vänskapsrelationer kan ha ett slut.
Då kommer också nästa svåra fråga - hur skaffar man nya vänner i vuxen ålder? Jag såg en fråga om detta på nätet, och detta är en fråga som många brottas med. Hur träffar man nya vänner när man gjort slut med någon man inte längre har något gemensamt med, eller när man flyttar till en ny stad där man inte känner någon?
Ett svar jag såg som var så bra formulerat var detta
"Mina tips är att fundera över vad man själv tycker är roligt, sedan börja göra det och träffa likasinnade. Man kan antingen gå med i en klubb/förening/kurs eller söka på nätet och dra igång en grupp själv. Kan ju vara precis vad som helst, från sport till bokcirkel till bakning eller gemensamma hundpromenader osv.
Sedan kan man givetvis träffa nya vänner genom jobb/utbildning eller vänner/släkt man redan har.
Volentärarbete kan också funka, ex med djur eller människor, där brukar folk vara sociala och engagerade. Och man gör något gott på samma gång.
Tror en bra inställning är att inte vara för fokuserad på att träffa vänner, utan bara vara öppen för det, försöka njuta av livet och sedan lyssna på andra människor, vara empatisk (för alla gillar när någon lyssnar på dem och bryr sig om vad de känner/tänker). Och vara sig själv. Sedan brukar livet sköta resten. Men det kan ju ta några år att bygga en riktig djup vänskap, så man får ha tålamod."
Och det är så jag tänker själv också. Att träffa människor som delar samma intresse gör att man njuter av relationer med dessa under kursen, eller som i mitt fall när jag vistas i stallet. Ibland kan dessa relationer fördjupas och leda till att man börjar umgås även utanför. Själv njuter jag ofta att vara ensam, men ibland vill jag ju göra saker som är roligare när man är två eller flera.
Vilka tankar har ni om vuxen vänskap, och finns det fler tips på hur man skaffar sig nya vänner i vuxen ålder får ni gärna lämna kommentarer :)
Att våga följa sin dröm
Igår kväll var det sista avsnittet av TV-serien Drömmen om landet där fyra familjer under några sommarveckor har fått prova på ett liv på landet med olika arbeten.
En av familjerna var en ensamstående mamma med tre döttrar. I början hade hon svårt att få med sig döttrarna på tanken med att tillbringa fyra veckor på en camping i Borlänge, och fick muta dem med olika saker för att de skulle följa med. Äldsta dottern sa att hon skulle återvända till Stockholm efter en vecka. Men under dessa fyra veckor fick hela familjen ompröva sina liv, och de upptäckte att de stressade mindre, umgicks mer, pratade mer med varandra, fick bättre relationer med varandra samt att människor i trakten var så varma och välkomnande.
Detta gjorde att familjen ville inte tillbaka till Stockholm och efter inspelningarna har familjen valt att flytta till Borlänge.
En annan av familjerna fick också blodad tand av lantlivet och letar efter en gård med djur som de kan driva själva. Jag har alltid varit fascinerad av människor som vågar följa sin dröm, som vågar bryta upp och testa nya saker. I tidningar kastar jag mig alltid över sådana reportage, och en del av dem har jag klippt ut och satt in i min inspirationspärm.
I andras ögon är jag en sådan som vågar ta de chanser som dyker upp, och har ofta fått höra lite avundsjuka suckar om att de också skulle vilja våga. Det har jag fått höra tex när jag tog mitt pick och pack och flyttade till New York vid 25 års ålder, när jag senare valt att flytta till en helt ny stad där jag inte känner någon för att börja ett nytt jobb, när jag startade ett företag istället för att vara anställd och när jag började läsa till psykolog fem år när jag var 35 år gammal.
Jag resonerar så att livet är för kort för att inte våga ta tillvara de chanser som dyker upp. Livet är också för kort för att inte göra det man vill göra, utan år efter år släpa sig fram med något som man egentligen inte vill. Jag brukar fundera på vad är det värsta som kan hända? Och svaret är - inte så mycket. Jag startade företag, och fick starta-eget-bidrag i ett år, men företaget tog sig aldrig för att kunna leva på och i samma veva fick jag barn och lade företaget vilande, och just det företaget återuppstod aldrig igen. Att det inte går riktigt som man tänkt är inte hela världen, för det dyker upp nya möjligheter, och det kan också innebära att livet för in en på andra spår. I mitt fall blev det psykologprogrammet istället när föräldraledigheten var slut, och det har jag inte ångrat en dag.
Så om du är en sådan som avundsjukt suckar när andra genomför sina drömmar - vad är det som håller dig tillbaka för att genomföra dina egna drömmar? Om du vågade och tog språnget till något nytt - vad är det värsta som kan hända?
Livspusslet - hur gör man?
Min blick fastnade på en rosa bok sist jag var på biblioteket, som handlar om det ska livspusslet. Hur får man ihop alla delar av sitt liv?
Boken beskrivs så här:
Hjälp! Hur får man livet att gå ihop?
Det där med att hålla hemmet ljust och fräscht, att ständigt prestera, vara snygg i kroppen tre veckor efter att tredje barnet på lika många år fötts och insikten om att VD-jobbet eller egentligen vilket jobb som helst kräver full närvaro är ingen lätt match. Och sambon var håller han hus nuförtiden?
Plötsligt känns livet som ett tivoli där man inte hinner åka alla karuseller.
Dags att prioritera? Men vems prioriteringar är det som gäller? Egnas? Andras? Mammas?
Kvinnor som är mitt i karriären och som föder sina barn förhoppningsvis i tid innan fertiliteten börjar dala utan att de har insett det har en tung skuta att ro. Kraven har vuxit. Förutom jobbet innefattar skutan också utseendet med Victoria Beckham-midja, tid för löpning i skogen och att hålla hemmet redo för Sköna Hem. Plus att man måste blogga. Och helst vara med i TV.
Visst är det ofta en självpåtagen roll att vara den duktiga flickan, att fixa allting, att kunna själv. Men är rollen egentligen så frivillig? Vad är det som driver pusselgenerationen? Varför säger vi ja när vi egentligen vill säga nej? För att få vara med? För att få revansch? Dagens kvinnor är fantastiska, duktiga, välutbildade och kan så mycket. De går långt i sina yrken och blir höga chefer genom sitt hårda jobb. Tappar de något på vägen? Offrar de för mycket?
I boken är det flera kända kvinnor, tex Alexandra Charles, Alexandra Zazzi, Annika Jankell, Anette Lefterow, Camilla Läckberg, Katerina Janouch, Mari Jungstedt, Monika Ahlberg, Zinat Pirzadeh (hon är med här också) som beskriver hur de hanterar sin vardag.
Det är intressant läsning. En del av dem beskriver det så bra tycker jag. Jag gillar framför allt det Anette Lefterow skriver. Hon håller på med wellness och hälsa i olika former, även som yogainstruktör. Hon beskriver hur hennes liv bygger på åtta olika pusselbitar; yoga, pilates, meditation, kost, träning hemma, ayurveda, spa, wellness utomhus och dans. Jag gillar hennes tankar om helhet, att vi behöver ha med alla dessa bitar för att må bra. Vi behöver äta bra, vårda vår kropp, ta hand om vår själ, skapa lugn, grunda i oss själva, ge våra tankar tid att formas, låta kroppen få leva och röra sig i glädje, skratta.
Det finns flera andra intressanta beskrivningar. Några är skrivna av psykologer som forskar om stress och gränslöst arbete.
"The key is not to prioritize your schedule, but to schedule your prorities" skriver en av dem, men det tog henne ändå ttimmar av mindfulness och meditation för att på riktigt förstå innebörden i dessa ord som hon arbetat länge med i mindfulnessövningar med självskadande ungdomar.
Vad betyder de orden för dig???
Att skapa flow
Nu har jag kommit hem efter ett tredje ridpass sedan julafton ;) Ni som läst på bloggen ett tag har ju förstått att ridning är något jag är väldigt intresserad av, och jag tar varje tillfälle, så mycket som jobb och ekonomin tillåter, att rida. Men det är bara två och ett halvt år sedan jag började rida, och varje gång jag är i stallet är jag så glad att jag återupptog ridningen efter många, många års uppehåll.
När jag rider tappar jag alla tankar på andra saker, jag tappar begrepp om tid och är bara fokuserad på nuet, och det jag håller på med för stunden. Jag är så glad att jag har hittat en hobby. En hobby som ger mig tillfällen då jag upplever flow. Att hitta något man är passionerat intresserad av är något man kan anlita en coach för. Det finns något som heter passionscoachning där man får hjälp att sortera och hitta fram till sin passion.
Att hitta flow och något man känner passionerat för är en av nycklarna till lycka, enligt lyckoforskningen. Att hitta den där känslan av att vara totalt uppslukad av något. Det kan vara olika saker för olika människor. För någon kan det vara att musicera, för någon annan att skriva, en tredje kanske upplever den känslan i dans. För mig har det blivit ridning. Att jag hittat den känslan i en aktivitet som innefattar samvaro med djur är kanske intet heller så konstigt, då djur är en viktig del av min vardag :)
(Det är inte jag på bilden, utan denna bild är från Hippson.se)
Att sätta upp mål är också något som lyckoforskningen har visat påverkar vår lyckokänsla positivt, så nu har jag även satt upp mål för min ridning. I november nästa år ska jag starta i klubbmästerskapet i dressyr :)
Vad är din passion? När upplever du stunder av flow? Vad är dina mål?
Jakten på det perfekta
Är du också på jakt efter det perfekta? Vill du ha det perfekta livet, den perfekta partnern, det perfekta hemmet, det perfekta jobbet, de perfekta barnen, vara den perfekta mamman, värdinnan, kompisen?
Jag har sett ett par avsnitt av Hanna Hellquist nya programseria Jakten på det perfekta livet på SVT där hon i åtta program har olika teman om jakten på det perfekta. Det första avsnittet handlade om att jaga det perfekta förhållandet, det andra programmet om den perfekta shoppingturen (vilket i mina ögon känns helt galet).
Idag är det många som tror att det går att uppnå det perfekta, och strävar efter att komma dit, men det finns inget som är perfekt. Att försöka uppnå något som man tror är nåbart, bara man anstränger sig lite till, utan att inse att det inte finns något som är perfekt, är att skapa förutsättningar för sitt eget misslyckande hela tiden. Hur bra mår man då? Vad gör det med ens självkänsla?
Att sluta sträva efter det perfekta, och känna sig nöjd med det man har är en process, men det är en process som ger ett lugnare liv, mer avslappnat och mer glädjerikt. Att ständigt mäta sig mot något ideal som är ouppnåligt tar tid, energi, livskraft istället för att nöja sig med "good enough". Det frigör energi och släpper rädslan. Rädslan för att inte vara perfekt, att kanske göra fel, är paralyserande och hindrar oss från att våga försöka något nytt, våga vidga våra vyer och gå utanför ramarna. I mitt jobb träffar jag på människor som inte vågar lära sig något nytt, gå någon kurs, av rädsla för att inte kunna allt, direkt. Att sträva efter det perfekta gör att livet blir stagnerat.
Lycka - viktigare än ekonomisk tillväxt
Jag läser en hel del om lyckoforskning och positiv psykologi, som intresserar mig. En del människor förväxlar den forskningen med positivitet med affirmationer osv och tycker det är ytligt och lättköpt. Men när det gäller forskning kring lycka handlar det om att se vad det är som för människor att må bra och känna tillfredsställelse med livet, vilket är en viktig aspekt på ett grundläggande mänskligt plan.
Flera länder har också börjat prata om att lyckoindex för landet är minst lika viktigt att ta hänsyn till som att mäta ekonomisk tillväxt i BNP. En frivillig organisation, GHO Global Happiness Organisation har startat här i Sverige där man arbetar med tre olika lyckofrågor, som SvD skrev om nyligen. Ni kan läsa artikeln här http://www.sydsvenskan.se/inpa-livet/dags-att-ta-lyckan-pa-allvar/
Vad tycker ni om lycka? Är det ytligt eller något som är viktigt?
Lyx - eller gör livet lite mer värt att leva?
Idag är det onsdag, och som vanligt då även min lediga dag, och precis som alla andra onsdagsmorgnar det senaste halvåret har jag struntant i sovmorgon och åkt iväg till stallet vid samma tid som jag i normala fall åker till jobbet. (Så det där med ledig dag innebär inte mer sömn :)) Jag har haft veckans ridlektion och jag funderar en del på vad det är med ridningen som jag gillar så mycket.
1. Det absolut största med ridningen är att en liten människa kan få ett så stort djur som hästen att samarbete. Nu är jag absolut ingen duktig ryttare, men när jag känner de där tillfällena när jag och hästen rör oss tillsammans som en enhet, när jag känner hur det flyter fram - då pirrar det till i magen. Lycka :) Jag kan uppleva samma känsla när jag spelar golf och får en perfekt träff på bollen, ljudet låter annorlunda, och bollen flyger iväg precis dit jag vill ha den. Men i ridning blir den känslan ännu starkare, för då handlar det inte bara om mig, och att jag lyckas göra rätt. Här handlar det om samarbete. I ridningen finns det ytterligare en dimension, för det behöver inte betyda att det blir bra även om jag gör precis rätt. Det krävs att hästen samarbetar med mig, och att få en flera hundra kilo tung häst att vilja samarbeta, vilja göra det jag ber den göra - det är en magisk känsla.
2. En annan sak med ridningen som ger mig mycket glädje är själva samvaron med hästen. Ni som läser bloggen vet ju att jag gillar djur, och att kontakten med djur ligger högt på listan över vad som gör mig lycklig. Att pyssla om hästen, prata med den och se hur den lyssnar, kela med den och både se och känna hur den njuter, den kontakten gillar jag. Jag kan tycka om att vara i stallet och bara göra detta och inte ens sitta upp på hästen.
3. Den tredje biten, som inte har lika mycket med hästen att göra, men ändå är väldigt viktig och har en stor del av helhetsupplevelsen är kontakten med de andra i stallet. Ridningen är så fantastisk för det gemensamma intresset förenar människor i alla åldrar. Jag gillar att jag både pratar med tonåringarna i stallet, de som har ridit hur länge som helst, de som har egen häst i privatstallsdelen, de som är pensionärer, ridlärare och stallägare, nybörjare, män och kvinnor. Intresset för hästar och ridning gör att alla kan samlas kring detta och ha en gemenskap. Hur många platser i dagens samhälle kan man göra det idag?
Alla de sakerna som jag har listat här har ävfen stöd i forskningen kring lycka. I den första punkten upplever jag stunder av flow, vilket är en del som ökar vår känsla av lycka. De andra punkterna tar upp mötet och relationer, både relation med djur och relationer med andra människor, vilket hamnar väldigt högt på vad som påverkar vår lyckokänsla.
Nu ska jag iväg och få massage, och beröring är ytterligare en sak som ökar lyckan, då kroppen utsöndrar oxytocin, som är ett lyckohormon.
Så, även om det kostar en del pengar med ridning, och en del att få massage (även om jag kan få den största delen av kostnaden som friskvårdsbidrag av jobbet) kan man ställa sig frågan om det handlar om lyx eller något som gör livet lite roligare att leva, och lite lyckligare. Enligt mig är det så ;))
Dagens kom-i-håg!
Att säga ja
Igår kväll började jag se en film på TV, Yes Man med Jim Carrey. Filmen var inget vidare bra, och Jim Carrey är i de flesta filmer lite för mycket tycker jag och spelar över, så jag stängde av efter halva filmen. Men jag låg sen i sängen och funderade en del på filmens budskap - att säga ja till livet. Filmen handlade om en kille som alltid försökte slingra sig ur allt, alltid tacka nej till inbjudningar osv men som sedan slog över åt andra hållet och blev tvungen att säga jag till allt istället, vilket blev alldeles för hysteriskt för att jag skulle tycka att det var roligt.
Men, hur ofta säger vi nej av ren reflex, utan att först fundera över om det skulle ge oss nya perspektiv genom att tacka ja. Att tacka ja till möjligheter som dyker upp kan dels berika livet, vi kan få möjlighet att lära oss nya saker, växa som människor och kanske tom ta nya vägar i livet. Många gånger är det rädsla som ligger bakom att tacka nej, kanske rädsla för det okända, träffa nya människor, göra något vi aldrig har gjort förut, rädsla att göra bort sig, rädsla för att misslyckas.
I mitt arbete jobbar jag en del med utveckling av arbetslag. Där pratar jag ibland om någon som kallas för Johari fönster, en modell utvecklad av två psykologer som visar hur vi ger och tar emot feedback. Där finns det fyra olika "fönsterrutor". Den ena är sådant som både jag själv vet om mig och som jag gärna delar med mig av till min omgivning vilket innebär att även andra vet detta om mig. Den kallas för arenan. Den andra rutan kallas för det blinda fältet. Där finns delar av min personlighet som andra kan utläsa genom mitt beteende, men som jag själv inte är medveten om. Det tredje kallas för fasaden och där finns de saker som du själv vet om men som inte andra vet. Där kan det finnas känslor och attityder som du döljer för din omgivning.
Den sista rutan kallas för det okända fältet, och består av saker som varken du eller andra vet. Här finns tidiga barndomsupplevelser, dolda styrkor och ouptäckt förmåga. Här finns hela din mentala, intellektuella och psykologiska kapacitetoch den kommer fram i situationer som kräver nya förhållningssätt. Den kan komma fram när du säger ja till något nytt, går utanför din komfortzon och får ta fram nya förmågor, upptäcka nya sidor hos dig själv.
Att säga ja till saker kan man göra både i stort och i smått - våga testa en ny aktivitet (kanske säga ja istället för nej när jobbarkompisen frågar om du vill följa med och testa magdans), vågar träffa nya människor (tacka ja till den där inbjudan trots att du inte känner någon på festen), tacka ja till ett nytt jobb även om det pirrar i magen med massor av arbetsuppgifter du inte gjort tidigare, säga ja om någon ber dig om hjälp med något. Våga utöka din komfortzon och nya saker börja hända i ditt liv.
Hösttecken
För några veckor sedan hörde jag en rapport från Sveriges Lantbruksuniversitet att det är lika viktigt att följa hösttecken i naturen som att följa vårtecken. Detta för att få veta hur klimatförändringar påverkar vår natur och växtsäsongens längd. Klimatpåverkan har gjort att våren kommer något tidigare numera, men gör även hösten det? Har naturens kalender påverkats?
Jag tror att det även rent psykologiskt kan vara viktigt att leta efter hösttecken med en positiv anda. Det förbereder oss för växling av säsong. Jag älskar hösten och för mig finns det många tecken på höstens antågande som jag njuter av; den höga klara luften, trädens vackra färger, fina höstväxter i krukor, frukt och grönsaker som skördas, fina kläder, stickade koftor och sockor, mys, förändringen i solens ljus. Jag gillar dessa förändringar och noterar mentalt när jag hittar något som innebär att nu är hösten här. Jag vet att många andra tänker tvärtom - att varje tecken på höstens ankomst ger en känsla av stress, kanske tom ångest, och en önskan om att hålla kvar sommaren. Om man kan ändra sina tankemönster och hitta saker med hösten man uppskattar kan man också njuta mer av årstidernas förändring.
Idag noterade jag ytterligare ett hösttecken. Det var för första gången lite kallt i bilen i morse när jag skulle åka till jobbet, så jag fick plocka fram rattmuffen och sätta på ratten så det inte skulle bli så kallt om händerna ;)
Vilken respons :)
Oj, vad många kommentarer mitt inlägg häromdagen genererade. Vad roligt att läsa alla era kommentarer, och att det är fler än jag som känner på samma sätt.
I dagens samhälle går allt så fort, och det verkar som om vi även förväntas konsumera upplevelser hela tiden. Jag gillar att hitta på roliga saker, men lagom för mig är inte samma som är lagom för någon annan. Det kan ibland bli ett dilemma också att tacka nej till saker, och "missa" olika händelser. Jag har tidigare varit väldigt mån om att inte missa något, inte känna mig utanför, inte missa information osv. Förr kände jag att jag var tvungen att tex läsa varje nummer av ett flertal tidningar, men inte nu längre. Jag köper någon tidning ibland, men oerhört sällan numera.
Någon skrev i en kommentar om att det idag har blivit kutym att inte svara på en inbjudan förräns i sista stund, för det kan kanske dyka upp något roligare. Det tycker jag också är respektlöst att göra, och gör det svårt att planera. Däremot händer det ibland att jag tackar ja till något som kommer hända längre fram, men när det sedan börjar dra ihop sig har jag absolut ingen lust. Då kan jag känna att det är svårt att lämna återbud, då det känns som att lämna någon i sticket, att svika. Men ibland måste jag lyssna till mig själv och inte slå knut på mig själv för att göra någon annan glad. Men ibland kan det vara så att jag behöver den draghjälpen för att komma iväg på något som sedan visar sig bli väldigt roligt.
I helgen har jag iallafall haft en lagom aktiv helg. I fredags var jag bjuden på grillfest hos en kollega, men kände att jag inte orkade eller hade lust att tillbringa en kväll borta, så istället hade jag lugnt fredagsmys hemma med dottern. På lördagen var vi på öppet hus på katthemmet där vi adopterat våra katter, och hade flera timmars umgänge med både människor och massor av katter (42 st hade dem där, men jag tror inte att vi såg till alla). På kvällen skulle dottern sova över hos en kompis och jag landade hemma och såg en film. Skönt med lugn och ro och klappa vårt hems alla katter också ;) Söndagen tillbringade vi i en folkpark där dottern medverkade i en talangtävling och träffade även hennes farmor och farfar. På kvällen blev vi sittandes tillsammans och såg en annan film. Aktivitet och socialt umgänge varvat med vila och tid ensam. Då mår jag bra :)
Möten
Nu när jobbet har kört igång ordentligt efter mina semesterveckor känner jag hur mycket bättre jag mår när jag inte har massor inbokat hela tiden. Privat försöker jag att inte boka upp mig på för mycket saker, men i jobbet är det svårare. Det är möten inbokat som jag måste vara med på, och mycket som ska hinnas med på mina 80%. Vissa dagar känns det som jag inte riktigt hinner med. Kontrasten mot sommarlivet är stort, och jag inser att för mig är det bättre att inte ha dagarna för inrutade.
I mitt arbete har jag en del möten och de gör mig trött. Att sitta på möte efter möte med saker som ska diskuteras och planeras blir jag ofta väldigt trött av. Däremot att möta människor, att samtala, ger mig kraft och energi. Jag har mycket handledning i mitt arbete där jag träffar grupper och dessa möten är det roligaste i mitt arbete.
Under sommaren har jag läst en hel del pocketböcker, bla Carolinya Gynnings Ego Woman (som jag för övrigt inte tyckte var en särskilt bra bok). Hon går ofta till olika medium för att få veta vad som ska hända i hennes liv. En sak jag gillade i hennes bok var ett citat från ett medium, Benny Rosenqvist, som har skrivit en bok som heter Ljusfolket. Där skriver han om möten med andra människor, både vänner och kärlek. Vissa kallar han för "kortspringande vänner" och jag gillade hans text:
"För många är det en förfärlig tanke. Vi tycker det är hemskt att tappa bort människor i livet och gör nästan vad som helst för att lappa ihop trasiga relationer. Ibland håller vi fast vid personer som vi innerst inne vet att vi borde släppa. Vi är sentimentala och vi är rädda för att bli ensamma.
Försök känna efter i ditt hjärta vad den här människan betyder för dig. Är det skuld eller längtan som håller dig kvar? Är det längtan så är det något att bygga vidare på, är det skuld ska du släppa det.
Och det är faktiskt inte meningen att vi ska hänga ihop med alla livet ut. Människor kommer och går i ens liv, vissa har man bara en kort period och några stannar längre. Och förringa inte de kortspringande vännerna, ni har kusnkaper ni ska ge varandra som inte behöver ta så lång tid. Sedan kan och ska ni gå åt varsitt håll. Våga släppa taget! Verkliga vänner och kärlekar hittar tillbaka till varandra om det är meningen. De andra ska man inte ha dåligt samvete för. Det är faktiskt skönt att bli av med en del personer som man är färdig med.
Däremot ska man aldrig se tillbaka med bitterhet på gamla relationer. Man lär sig något av alla relationer och det är aldrig bortkastad tid. Det var helt enkelt inte meningen att du skulle ägna de åren åt den mannen/kvinnan och den relationen och det gäller bara att förstå vad det var du skulle lära dig av det."
Så är det ju i livet! Vissa människor delar man inte så mycket tid med, men det betyder inte att de inte är viktiga.Jag tycker om att möta andra människor och jag tror att vi har något att lära av alla möten. När jag läste dessa rader kände jag att ja, det är ju så det är. Ibland tänker jag tillbaka med lite vemod på gamla vänner jag tappat kontakten med, eller inte känner att jag har något gemensamt med längre och kan längta tillbaka till den tiden (eller gamla kärlekar). Men vi har troligen gett varandra det vi skulle, lärt varandra det vi skulle lära varandra och för att kunna släppa in något nytt kan man inte kramla sig fast vi det gamla och det som har varit.
Möten ger energi - men möten tar kraft! I mitt arbete vill jag ha mer tid till riktiga möten.
Det funkar ;)
Idag jobbar jag och solen strömmar in på mitt kontor. För en timme sedan satt jag och tittade ut genom fönstret och konstaterade att mina fönster skulle behöva tvättas.
Jag tar rast och går ut i solen. Vad händer? Jo, två killar står och tvättar alla våra fönster;) Jag frågade hur ofta de gör det. En gång om året svarade de. Tänk att den gången var just en timme efter jag tänkt tanken! Attraktionslagen!!! Det är makalöst hurpass väl det funkar. Testa själv!
Vänner
All lyckoforskning är överens om att det som är mest utmärkande för vår lycka är våra relationer. Relationerna med vår partner, familjen, vänner berikar oss så mycket mer än vad några materiella saker någonsin kan göra. Att ta sig tid att vårda sina relationer är alltså en mycket bra investering.
Själv hade jag en riktigt härlig dag med mina vänner i onsdags, när jag var ledig. Jag är nästan aldrig på stan längre, och inte heller mina vänner, men i onsdags hade vi en spontan eftermiddag där vi gick runt på stan, kollade lite affärer, handlade lite grann, njöt av folklivet, satt på en uteservering och fikade och hamnade sedan på en annan uteservering och tog en cider.
Sådana dagar är guld värt! Och att sedan tillbringa en dag med tonårsdottern. Då njuter jag i fulla drag.
