Att göra slut
"Mina tips är att fundera över vad man själv tycker är roligt, sedan börja göra det och träffa likasinnade. Man kan antingen gå med i en klubb/förening/kurs eller söka på nätet och dra igång en grupp själv. Kan ju vara precis vad som helst, från sport till bokcirkel till bakning eller gemensamma hundpromenader osv.
Sedan kan man givetvis träffa nya vänner genom jobb/utbildning eller vänner/släkt man redan har.
Volentärarbete kan också funka, ex med djur eller människor, där brukar folk vara sociala och engagerade. Och man gör något gott på samma gång.
Tror en bra inställning är att inte vara för fokuserad på att träffa vänner, utan bara vara öppen för det, försöka njuta av livet och sedan lyssna på andra människor, vara empatisk (för alla gillar när någon lyssnar på dem och bryr sig om vad de känner/tänker). Och vara sig själv. Sedan brukar livet sköta resten. Men det kan ju ta några år att bygga en riktig djup vänskap, så man får ha tålamod."
Och det är så jag tänker själv också. Att träffa människor som delar samma intresse gör att man njuter av relationer med dessa under kursen, eller som i mitt fall när jag vistas i stallet. Ibland kan dessa relationer fördjupas och leda till att man börjar umgås även utanför. Själv njuter jag ofta att vara ensam, men ibland vill jag ju göra saker som är roligare när man är två eller flera.
Vilka tankar har ni om vuxen vänskap, och finns det fler tips på hur man skaffar sig nya vänner i vuxen ålder får ni gärna lämna kommentarer :)
Otroligt bra beskrivet, efterom man som vuxen blir mer "kräsen" så värderar man sina relationer på ett annat sätt. Det är jobbigt med energitjuvar och även med insikten om hur ens vänskapsrelation har förändrats.
Jag tror på idéen om att vara med i någon förening eller dyl där man träffar människor som har samma intresse som en själv, sedan kan man också träffa någon ny bekantskap på jobbet som kemin och värderingar stämmer med.
Intressant läsning! Har känt mer och mer de senaste åren att även om jag har många fina och trevliga vänner att umgås med så är det få av dom som verkligen ger mig något. Det känns ofta ytligt. Delar allt som jag är med min bästa vän som är min make och det är fantastiskt. Även om jag vill så kan jag inte vara med honom jämt och utesluta alla andra jag känner. :-) Även om det låter lite hemskt skulle jag vilja "byta ut" några av tjejkompisarna till andra mer likasinnade som mig. Hur gjorde du slut med din vän? Pratade ni om det?
Det känner jag inte att jag har modet att göra. Eller handlar det om att man ska dra sig undan tills det runnit ut i sanden?
Tack för inspirerande läsning på din blogg :-)