Att göra slut

Har ni tänkt på vad svårt det är att göra slut? Att avsluta en relation är alltid svårt och jobbigt. I en kärleksrelation där man upptäcker att kärleken har försvunnit kan det bli ett naturligt steg att ta. Någon av parterna, eller båda, tar upp relationen till diskussion och man bestämmer sig för att göra slut och gå skilda vägar.
 
 
Men hur gör man i andra typer av relationer? Om den relationen man vill göra slut på handlar om vänner, eller familjemedlemmar? Där är det inte lika självklart att diskutera relationen, var man befinner sig, hur relationen har utvecklats och om man fortfarande har något att ge varandra. Jag blev själv smärtsamt påmind om det i helgen, då jag till slut insåg att en vänskap som jag under flera år har benämnt "en av mina bästa vänner" även om jag under de senaste åren känt att det inte är sant längre. Från att tidigare ha haft en nära kontakt, prata ofta, göra saker tillsammans och dela varandras liv har relationen numera reducerats till vissna fragment av detta, och vår relation består numer i huvudsak av en fika någon gång i månaden. Även om jag har sett hur utvecklingen varit under de senaste åren har jag inte riktigt velat se det, men i helgen kunde jag inte blunda för det längre - och insåg att det är dags för oss att gå skilda vägar.
 
 
 
Under en solig och skön helgpromenad såg jag också att en av kvällstidningarna hade en artikel om Maria Montazami där hon beskrev hur hennes och Mindys relation numera är ett minne blott. Om man sett dessa två på TV verkade det nästan som de levde i symbios med varandra, och var BFF, både nu och för alltid. Men relationer ändras, individer utvecklas och ibland utvecklas man åt olika håll och även vänskapsrelationer kan ha ett slut.
 
 
Då kommer också nästa svåra fråga - hur skaffar man nya vänner i vuxen ålder? Jag såg en fråga om detta på nätet, och detta är en fråga som många brottas med. Hur träffar man nya vänner när man gjort slut med någon man inte längre har något gemensamt med, eller när man flyttar till en ny stad där man inte känner någon?
 
 
Ett svar jag såg som var så bra formulerat var detta

"Mina tips är att fundera över vad man själv tycker är roligt, sedan börja göra det och träffa likasinnade. Man kan antingen gå med i en klubb/förening/kurs eller söka på nätet och dra igång en grupp själv. Kan ju vara precis vad som helst, från sport till bokcirkel till bakning eller gemensamma hundpromenader osv.
Sedan kan man givetvis träffa nya vänner genom jobb/utbildning eller vänner/släkt man redan har.
Volentärarbete kan också funka, ex med djur eller människor, där brukar folk vara sociala och engagerade. Och man gör något gott på samma gång.
Tror en bra inställning är att inte vara för fokuserad på att träffa vänner, utan bara vara öppen för det, försöka njuta av livet och sedan lyssna på andra människor, vara empatisk (för alla gillar när någon lyssnar på dem och bryr sig om vad de känner/tänker). Och vara sig själv. Sedan brukar livet sköta resten. Men det kan ju ta några år att bygga en riktig djup vänskap, så man får ha tålamod."

 

Och det är så jag tänker själv också. Att träffa människor som delar samma intresse gör att man njuter av relationer med dessa under kursen, eller som i mitt fall när jag vistas i stallet. Ibland kan dessa relationer fördjupas och leda till att man börjar umgås även utanför. Själv njuter jag ofta att vara ensam, men ibland vill jag ju göra saker som är roligare när man är två eller flera.

 

Vilka tankar har ni om vuxen vänskap, och finns det fler tips på hur man skaffar sig nya vänner i vuxen ålder får ni gärna lämna kommentarer :)

 

 


Kommentarer
Postat av: Anna-Lena

Otroligt bra beskrivet, efterom man som vuxen blir mer "kräsen" så värderar man sina relationer på ett annat sätt. Det är jobbigt med energitjuvar och även med insikten om hur ens vänskapsrelation har förändrats.
Jag tror på idéen om att vara med i någon förening eller dyl där man träffar människor som har samma intresse som en själv, sedan kan man också träffa någon ny bekantskap på jobbet som kemin och värderingar stämmer med.

2013-04-11 @ 16:29:47
Postat av: Anna

Intressant läsning! Har känt mer och mer de senaste åren att även om jag har många fina och trevliga vänner att umgås med så är det få av dom som verkligen ger mig något. Det känns ofta ytligt. Delar allt som jag är med min bästa vän som är min make och det är fantastiskt. Även om jag vill så kan jag inte vara med honom jämt och utesluta alla andra jag känner. :-) Även om det låter lite hemskt skulle jag vilja "byta ut" några av tjejkompisarna till andra mer likasinnade som mig. Hur gjorde du slut med din vän? Pratade ni om det?
Det känner jag inte att jag har modet att göra. Eller handlar det om att man ska dra sig undan tills det runnit ut i sanden?

Tack för inspirerande läsning på din blogg :-)

Svar: Hej Anna!Det är svårt det där med vänskap som inte längre ger något. Nej jag tog inte upp det och "gjorde slut" så som man gör med en kärleksrelation. Jag har dock flera gånger under de senaste åren tagit upp att vår vänskap har förändrats, och inte till det bättre, att jag saknar det vi en gång hade, men då det inte har blivit bättre har jag dragit mig undan.En annan vänskap för flera år sedan avslutades mer dramatiskt och där blev avslutet mer tydligt.
None None

2013-07-21 @ 10:20:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
bloglovin
RSS 2.0