För några dagar sedan rensade jag bort min kalender för 2011, men först gjorde jag en sammfattning av vad som har hänt under året, månad för månad. Jag tycker om att göra en sorts bokslut över det året som precis har varit.


Jag börjar det nya året med att skriva ner vilka mål jag har för året, vad jag vill ska hända, vad jag vill göra och hur jag vill att året ska bli. Så nu när 2011 var slut tog jag fram den jag hade gjort i början av januari. Den innehöll ganska många punkter, 15 stycken, och jag kunde konstatera att 11 av dem hade jag gjort fullt ut, ett par hade jag gjort lite av och det var bara två av punkterna som jag inte hade gjort alls.


Min målskrivning för 2012 blev hela 18 punkter, och det är möjligt att det kommer läggas till fler. Där ingår bla att satsa mer på utbildningar under året, och jag ska ju gå en Feng Shui utbildning i vår, och är även intresserad av att gå en veckas sommarkurs i positiv psykologi i London, som jag ska kolla lite närmare på. Bland dessa punkter finns också att börja skriva på min bok ;) Jag vill även lära mig mer om fotografering och under året ska jag köpa mig en ny kamera och börja lära mig lite mer, vilket också sammanfaller med en av mina andra punkter, som är att göra mer roliga saker tillsammans med dottern, som ju är väldigt fotointresserad, och kan säkert lära mig massor :)


Sen finns det en del saker på min lista som är mer privat, men att skriva ner vad man önskar och vad man vill uppnå ökar möjligheterna att det blir så. Dels så fokuseras min energi på vad jag vill uppnå, men det påminner även mig själv om vad det är jag vill och jag gör aktiva handlingar för att uppnå det.


Vad vill du att 2012 ska innehålla?

Eva Lindström-Ejderholt är en gammal barndomsvän till mig som är journalist på Nerikes Allehanda, och är ansvarig för deras helgbilaga Latte. Där skriver hon varje vecka en krönika (jag älskar att läsa chefredaktörers krönikor i alla tidningar :)) och den här krönikan tycker jag var så bra, så jag delar med mig av den till er:


Förra nyårsafton gav jag mig själv ett löfte: att springa halvmaraton. Det är 2,2 mil och jag såg framför mig hur jag sprang alla de där metrarna, kilometrarna, milen innan jag passerade mållinjen med ett leende som aldrig tog slut.
Fast det blev inte så.
... Jag vet inte varför, bara att jag till slut inte ens öppnade de peppande mejlen som administratörerna av Stockholms halvmaraton skickade ut till oss anmälda.
Nu tror ni förstås att jag satt hemma och grämde mig den där dagen när jag egentligen borde ha besegrat Stockholms gator.
Men det gjorde jag inte.
För även om jag inte sprang mina dryga två mil i går, så slog jag mitt personliga längdrekord förra året. 15 kilometer runt området där jag bor och med en liten vattenflaska och några några Nonstop i fickan som näringstillskott.
Och jag tänker snarare se det som en seger istället för den inställda halvmaran som en förlust.
Jag tänker att det är så man kan se på hela livet – att glädja sig över det man har fått, istället för att sörja det man har förlorat.
Nu är nytt år och julledigheten är över. Jag sprang varannan dag så länge jag var ledig och bara halsontet ger med sig ska jag ut igen.
Och nyårslöftet?
Att springa Halvmaran, förstås.
Man behöver ju inte ge upp sina drömmar bara för att de inte slår in precis när man har tänkt sig.

Att skratta är att TA RISKEN att verka dum
Att gråta är att TA RISKEN att verka sentimental
Att ta kontakt med någon annan är att TA RISKEN att bli engagerad
Att visa känslor är att TA RISKEN att visa sitt rätta jag


Att visa upp sina ideér och drömmar inför andra är att TA RISKEN att förlora dem
Att älska är att TA RISKEN att inte bli älskad tillbaka
Att leva är att TA RISKEN att dö
Att hoppas är att TA RISKEN att bli besviken
Att försöka är att TA RISKEN att misslyckas


Men RISKER måste tas, eftersom den största faran i livet
är att aldrig våga TA RISKEN
Den som aldrig TAR RISKEN, gör ingenting, har ingenting och är ingenting


Kanske undviker man lidande och sorg,
men man kan helt enkelt inte ta lärdom, känna, förändras, växa och leva utan att TA RISKER


Fjättrad av sin övertygelse blir man en slav, till priset av sin frihet
Bara den som TAR RISKEN är fri

 

Våga ta steget att följa dina drömmar!

I senaste numret av LevaPS läste jag en artikel om en familj som valde att leva ett halvår utan teknik, och som därigenom återupptäckte intressen som legat i dvala då det är så lätt att ta till TV, dator med internet, iPhone osv när man inte vet vad man ska hitta på.


De har skrivit en bok om sitt experiment som jag sätter upp på min läsalista. Då jag inte vill köpa massor av böcker ska jag kolla efter den på biblioteket, och om den inte finns där be dem köpa in den :)

 

En annan bok jag gärna vill läsa, som jag bläddrade lite i när jag var i bokhandeln senast är denna

 

 

Jag gillar tanken, att man inte är singel i väntan på att träffa "den rätte", att singelskapet kan vara något självvalt och något som man trivs med. Författaren har gått från att tidigare letat efter någon till att njuta av sitt eget sällskap. Jag gillar tanken, och vill läsa mer.

Det finns ett talesätt som heter "Where intention goes, energy flows". Det är precis på samma sätt med dina tankar. Det du tänker drar du till dig.


Redan när jag gick på gymnasiet förstod jag den tanken, även om jag inte kunde formulera den på det sättet. Jag insåg att om jag gick in till ett prov med inställningen "det här kommer aldrig gå" så gick det inte så bra heller, men om jag gick in till ett prov, och hade pluggat precis lika mycket, med inställningen "det här kommer gå bra, jag kommer kunna svara på de här frågorna" så gick det också bra. Jag förstod inte att det var attraktionslagen, men jag använde den ändå ;)


Det du fokuserar på är också det som kommer hända. När jag åker och handlar, eller någon annanstans, brukar jag försöka tänka att det är självklart att jag ska hitta en parkeringsplats, även på ställen där jag vet att det kan vara svårt, och för det mesta brukar det också finnas en, utan alltför mycket letande.  För att få positiva saker att hända i livet, och nya möjligheter att öppna sig, så bör du ha en positiv inställning och förvänta dig att det ska hända positiva saker.


Jag hör en del människor tänka "nej, det är ingen idé att förvänta sig något, då blir jag bara besviken, det är bättre att redan från början vara inställd på att det inte kommer att gå". Hur tror ni att det går då? Tyvärr gör den inställningen att det troligen inte kommer gå så bra, och så får man bekräftat att det var lika bra att inte ha några förväntningar. Det blir en självuppfyllande profetia, som gör att nästa gång är man ännu mer benägen att tänka likadant, och återigen förstöra sina chanser för en positiv utgång.


Nej, tänk tvärtom. Förbered dig på att fira dina framgångar. På en utbildning jag gick för något år sedan fick vi tipset att alltid ha en flaska champagne i kylskåpet just för att kunna fira sina framgångar. Ibland kanske det är just det att man vågat ta chansen, vågat ta ett första steg mot något man vill göra som är framgången. Och väl värd att fira med ett glas champagne ;)

Tacksamhet är en viktig ingrediens i ett lyckligt liv. Jag läste den här krönikan av Charlie Söderberg, som jag vill dela med mig av till er då jag tycker den uttrycker så mycket, i litet och i stort att vara tacksam för. Charlie är en fantastisk person, som kanske flera av er känner igen från Lyxfällan, där han var programledare i flera säsonger och som man numera kan se i Plus.

"TACK!

Jag vill inte att ni missförstår mig. Jag skriver inte detta för att klura i er någon bakslug insikt utan bara för att jag skulle vilja tacka livet självt, och brist på en högre makt att prata med, så tackar jag er istället. För vem kan bättre representera mitt liv än de nästan 20 000 människorna som tar av sin dyrbara tid för att läsa balansekonomis nyhetsbrev.

Tack, tack, tack!

Jag är så oerhört tacksam över det liv jag har och trots att jag precis som alla andra vaknar upp och kommer på nya saker (eller för all del även en del gamla) som jag skulle vilja förändra med mitt liv, så tänker jag idag slänga Jante över staketet (för jag sitter i trädgården) och våga står för hur bra jag faktiskt har det.

Jag är tacksam över det jobbet jag har. Tack för att jag som överenergisk säljare blev utslängd från tidningsbranschen en gång i tiden. Tack för att jag hade vänner som fick mig att se att lösningen inte var ett nytt jobb utan att skapa ett sätt att tjäna pengar på min passion. Tack Lennart som förvandlade mig från pratkvarn till coach. Tack för att jag hade det så trassligt som företagscoach i början och fick uppfinna andra sätt att nå ut på än de klassiska mötena. Tack för att Cecilia mer eller mindre tjatade hål i huvudet på mig om att jag skulle skriva en bok.

Tack för att Johan Staël von Hollstein inte passade i Lyxfällan och istället tipsade om mitt namn. Tack för de tuffa åren som gatuartist med David som lärde mig hur man fångar människor från såväl scenen som från TV-rutan. Tack Mathias som alltid står vid min sida när TV-vindarna blåser. Tack min kollega Pia som ständigt hittar nya lösningar och strukturer för att jag skall kunna göra mer av det jag brinner för och mindre av allting annat. Tack alla fantastiska coacher och handledare på Balansekonomi för hur ni varje dag förändrar människors liv. Tack ni som tittar, lyssnar, läser och besöker. Tack, tack, tack!

Jag är så tacksam över det livet jag har. Tack för att jag hade det tufft i skolan och tvingades uppfinna ett självförtroende som många andra bara drömmer om. Tack Anna som i Gymnasiet visade att någon kunde älska en blek benget som jag. Tack för att min familj alltid stått bakom mig och gett mig känslan att vad som än händer är jag aldrig mer än ett samtal från hjälp. Tack för att jag äntligen lärde mig hur pengar funkar och kunnat bygga en ekonomi som många fortfarande bara drömmer om. Tack för att jag följde med ut den där kvällen jag träffade Andrea.

Tack Andrea för att du hade modet att lämna allt för ett helt okänt liv med mig. Tack för allt stöd du gav mig när de flesta andra tyckte jag var en idiot. Tack för de sex åren av barnlöshet som gjort Primus till världens mest efterlängtade mirakel. Tack för alla stunder med Primus då han pekar ut alla osynliga drakar som tydligen gömmer sig i vår trädgård.

Tack för alla resor och hotellnätter i Balansekonomis- och TV:s tjänst, tack vare er blev Sverige litet och flytten till Skåne en bagatell. Tack för att jag varit sjuk nog i livet att uppskatta att vara frisk. Tack för att jag sett tillräckligt av döden för att uppskatta livet. Tack för en kall vinter som gör försommarens njutning så mycket större.

Tack för att jag verkligen, verkligen lyssnade den där gången jag fick frågan: ”Är du redo att de kommande fem åren göra det som 95% aldrig kommer att göra, för att om fem år ha det som 95% aldrig kommer att ha?

Tack, tack, tack!

Puh, det var skönt! Tack för det

Nu skall jag återuppta mitt liv som inspiratör till rikedom, redo?

Säkert har du som jag saker i ditt liv som du skulle vilja ha annorlunda. Ett problemfritt liv kallas nog för ”koma”!

Men kan vi inte trots det göra den här dagen till den stora tacksamhetsdagen? Vem vet, just det som du tror är ett problem idag kanske imorgon visar sig vara något att vara tacksam över. Jag träffade en kvinna igår som sa till mig att hennes högsta dröm var att jobba med det jag gör, men att hennes ekonomi idag var sämre än de flesta som deltog i Lyxfällan. Hon och jag bestämde att en dag skulle vi stå på scenen tillsammans och prata om hur vem som helst kan bygga sig ett rikare liv och den dagen kommer hon vara tacksam över sin ekonomiskt trassliga historia. Hon kommer vara tacksam för att hon med större påverkan än mig kan säga ”Kan jag göra det så kan du göra det!”

//Charlie
Ekonomicoach i Balansekonomi"

Har du avgivit några nyårlöften i natt? Ofta handlar våra nyårslöften om saker vi ska sluta med, sluta röka, sluta äta godis, sluta vara så lat och börja träna etc. Ett vanligt nyårslöfte är att gå ner i vikt. Dessa löften utgår ofta från att vi inte är tillräckligt bra som vi är, att vi måste förändra oss, sluta  göra något som vi gör idag.


Tänk om du istället väljer löften som innebär att ta in mer positiva saker i livet, att börja göra saker som gör oss glada och lyckliga istället för att bestämma oss för att vi inte duger. Tänk om ditt nyårslöfte istället skulle vara att göra mer av det där som får dig att må så bra, tex att dansa, att måla, läsa böcker, att börja rensa hemma - ja vad det nu är som får dig att må bra och känna stunder av flow.


Vilken skillnad skulle det göra, att istället för att formulera dig negativt, att sluta, vända det till en positiv mening, börja med något?

För ett tag sedan fick jag en fråga i en kommentar om vad som inspirerar mig, och jag inspireras av allt möjligt omkring mig.



Jag inspireras tex av böcker jag läser. Så här ser en del av min bokhylla ut just nu

 

Jag läser en del böcker om feng shui, lycka, simple living, inredning, kläder och styling, men också om ridning, ekonomi och annat som intresserar mig. För ett tag sedan läste jag ett inlägg hos Irene, med bloggen Harmoni i hemmet om att hon reducerat sina böcker så att de nu var under 60 stycken. Oj, vad mycket tänkte jag när jag läste det. Jag tyckte 60 böcker lät mycket och eftersom jag rensat bort flera lådor med böcker och gjort mig av med två stora bokhyllor och tycker jag har så få kvar, räknade jag efter hur många jag har. 89 fackböcker som står i min lilla bokhylla. Sen så har jag 12 romaner som står i mitt sängbord, varav sju av dem är pocketböcker. Några av dem har jag läst en gång, men tyckte så mycket om att jag vill läsa dem igen innan de åker iväg till loppis. Så totalt sett har jag 101 böcker hemma, just nu. Så 60 var inte så mycket ändå ;)) Jag vet att jag kan reducera mina böcker ytterligare, då några står olästa, och jag vet att jag inte kommer behålla dem efter jag läst dem. "Problemet" är bara att jag lånar mer intressanta böcker på biblioteket som jag hellre läser, eller beställer nya böcker på Adlibris, men jag ska få tummen ur och läsa böckerna för att sedan skicka dem vidare. Under 100 böcker ska jag ha, och kanske jag också kommer ner i 60 så småningom :)



Något annat som inspirerar mig är olika bloggar. Jag har rensat ganska hårt bland de bloggar jag läser, men det finns några som jag har kvar då de inspirerar mig så mycket. Dessa är:


* Harmoni i hemmet, av feng-shuikonsulten Irene Wangborg http://fengshuiblogg.blogspot.com/


* Simplicity,  av en annan feng-shuikonsult, Jannice Wistrand http://blogg.addsimplicity.se/


* Fyra årstider - mitt liv på landet för härlig lantlig inredning och sköna tips http://mittlivplandet.blogspot.com/


* En dansk Odd Molly blogg, för Anette tar så fina foton och visar så fina Odd Molly kombinationer http://www.inspireme-today-oddmolly.com/


* Så läser jag några amerikanska bloggar om Simple Living, där det finns otroligt många bloggar om att leva ett enklare liv. Vilka jag läser växlar lite.



Jag blir också inspirerad av olika tidningar, där jag läser tidningar om hälsa tex PS, Leva (som numera är en och samma tidning), Hälsa, Må Bra. Inredningstidningar har alltid varit en stor passion där jag läst de flesta i omgångar men de jag läser nu är Lantliv, Drömhem & Trädgård, Mitt liv på landet (ny tidning som jag älskar), Tove Hem & Trädgård.


Inspiration kommer också genom möten med människor, i samtal jag har med vänner, arbetskamrater och människor omkring mig, också från kommentarer här på bloggen. Det har hänt ett flertal gånger att en kommentar från er läsare har satt igång tankar hos mig som sedan har resulterat i ett eller flera inlägg här på bloggen.


Så inspiration kommer från många olika håll ;) Men kanske detta kan vara några tips till er därute som är intresserade av att på egen del hitta mer att läsa om feng shui, simple living, lycka eller andra saker som intresserar er.


Tack för alla era kommentarer om vad ni vill läsa om här på bloggen, och det verkar som den blandning jag har idag tilltalar er, så jag fortsätter i samma stil, och kanske utvecklar lite också ;)

11/1 2011 (11 är mitt turtal, då jag är född 1111, och alla tal som 11,22,33 osv räknas som mästartal :)) skrev jag mitt första inlägg här på bloggen, som såg ut så här:


Välkomna till min blogg!


Jag som skriver här är leg psykolog, och i bloggen kommer jag varva djupare inlägg med mer ytliga. Variationen kommer vara stor: allt från psykologi, där jag är mycket intresserad av den nya vågen av positiv psykologi till mode, framförallt med fokus på mitt favoritmärke Odd Molly, inredning, feng shui,yoga, enklare liv och att hitta en balans i livet med hjälp att hitta guldkorn i vardagen.

Min förhoppning är att ni här ska kunna hitta saker att ta till er, att njuta av, skratta åt och bli inspirerade av.



Det var tack vare min dotter som bloggen blev av. Hon är mycket duktigare på det tekniska än vad jag är, och hade redan startat två egna bloggar, en om mode och en om foto, bara elva år gammal. Jag hade tankar om vad jag skulle vilja skriva om, men var rädd att en blogg skulle sluka för mycket tid. Hon hade frågat mig ett antal gånger om inte jag också skulle starta en blogg, men jag hade sagt nej. Vid denna tiden förra året hade jag precis fått besked om att jag skulle bli arbetslös vid årsskiftet, och när hon frågade igen tänkte jag att "ja, jag vill starta en blogg och skriva om allt det som intresserar mig" så hon fixade design och allt runt omkring det till årsskiftet. Men det dröjde nästan två veckor efter bloggens start innan jag skrev mitt första inlägg.


Även om jag hade tankar om vad jag ville fylla bloggen med, blev starten lite trevande. Vad ska jag skriva om? Är det någon som är intresserad av att läsa det jag vill skriva om? Vill jag skriva även om ingen vill läsa?


Och nu har det gått snart ett år sedan bloggens start, och detta är mitt 1061 första inlägg sedan dess ;) och ni läsare har stadigt ökat under året, så det finns iallafall några där ute som är intresserade av att läsa om det jag vill skriva om :)


När jag startade bloggen var det många kategorier jag hade tänkt skriva om, men med tiden har det utkristalliserats att det jag är mest intresserad av är att skriva om att leva ett enklare liv, simple living, att rensa och röja i hemmet, feng shui och lyckoforskning. De andra kategorierna blir det sporadiska inlägg av, tex om matglädje, vardagsglädje, mindfulness. Just att hitta glädjen i vardagen är något jag är mycket intresserad av. Våra liv består mest av vardagar, och det gäller att göra dessa dagar till bra dagar, att hitta glädje och njutning även i det lilla.


Så, jag har två frågor till er - för det första, vilka är dina tips på att hitta just den där viktiga vardagsglädjen, att hitta de små guldkornen som gör vardagarna lite roligare.


För det andra - vad vill ni fortsättningsvis läsa om här på bloggen? Jag har lite tankar om utveckling för nästa år, men vill gärna veta vad ni vill läsa mer om?

Nyår och höst är två tidpunkter under året då det känns naturligt med nystart, och så här på årets sista vecka kan det vara läge att fundera på vad du vill ha mer av nästa år.


Vad drömmer du om? Vad vill du ha mer av i ditt liv? Gör en lista där du skriver ner vad du vill göra, vad du vill lära dig, vart du vill åka, vilka människor du vill ha omkring dig, vad skulle göra ditt år till ett bra år?


När du skriver din lista, tillåt dig själv att drömma lite och inte bara skriva ner saker som är realistiska och genomförbara, utan gå på din känsla. Om en känsla som kommer upp är att byta jobb, gräv lite djupare i den känslan. Vad skulle du vilja göra? Vad krävs för att göra det? Kan du göra något direkt för att få den känslan? Kanske anmäla dig till en kurs, eller börja göra något nytt?


Om en annan dröm är att åka till något särskilt ställe, skulle du vilja uppfylla den drömmen eller är det en dröm du faktiskt helst vill behålla som en dröm? Alla drömmar kanske inte behöver realiseras, utan bara drömmen kan göra oss gladare, att fantisera. Men om det är en dröm du vill förverkliga, kan du göra något för att komma den drömmen närmare? Vi har tex bestämt för länge sedan att vi ska till New York senare i år, och det började jag spara till för över ett år sedan. Kan du börja med ett månatligt sparande för att om något, eller ett par, år kunna realisera din dröm? Vill du lära dig mer om resmålet, kanske finns det böcker på biblioteket att låna eller någon som har en föreläsning om sin resa dit?


Om en dröm är att lära sig ett nytt språk, finns det någon kurs du kan anmäla dig till?


Men börja först med att göra din lista, helt förutsättningslöst. Vilka saker skulle du älska att göra? Vad skulle berika ditt liv? Kanske du inte kan, eller vill, göra alla dessa saker under 2012, men det ger dig en känsla av vilka drömmar du har. Nästa steg är att titta vad vill du börja med direkt.


Kanske tycker du bättre om att arbeta med bilder, istället för att skriva. Gör då ett collage med bilder och citat som tilltalar dig. Jag gjorde ett sådant för några år sedan, och där finns bilder på ridning, golf och yoga, men även salsa som jag inte dansat på några år. Det vill jag ta upp igen, då det är en så glädjerik dans.


Mina drömmar


En dröm som jag har realiserat under året som har gått är att gå ner i arbetstid, när jag började mitt nya jobb i mars.


En annan dröm är att rensa bland mina saker, skala av och leva ett enklare liv med mindre materiella saker. Det vill jag fortsätta med under 2012.


En tredje dröm jag har realiserat under 2011 är att starta denna blogg, som ger mig enormt mycket, så den ska jag fortsätta att utveckla under kommande år.


Två drömmar som jag är på väg att realisera är att jag äntligen kommer certifiera mig som Feng Shui-konsult. Det är något jag velat göra i tio års tid, men inte haft ekonomiska möjligheter till, men i februari börjar jag kursen :)


Under kommande år ska jag också börja hålla kurser med Balans i livet som tema, Harmoni i kroppen, harmoni i själen och harmoni i hemmet är tanken att den ska heta. Jag håller på att göra en helgkurs från fredag kväll till söndag kväll, där jag kommer gå djupare in i de områden som jag delvis skriver om här på bloggen.


Jag ska åka tillbaka till New York. Jag har inte varit där sedan jag bodde där i början av 90-talet, men denna gången tar jag med mig min tonåriga dotter och visar henne en stad jag älskar.


Jag vill lära mig franska. Det är ett vackert språk och jag älskar landet.


Jag vill lägga mer tid i stallet, och göra yogan till något jag gör i min vardag, och inte behöver gå till gymet för att få till.


Jag vill fortsätta att skala av och rensa hemma, så jag är nere i tillräckligt mycket saker för att klara mig, men inte mer. Allt som jag har ska vara saker jag använder och tycker om.


Denna lista är inte statisk. Det kan komma till fler saker på listan, och kanske även något försvinner därifrån, men så här ser min lista ut just nu. Hur ser din lista ut?

Juldagen - långledig - och så sitter jag och tittar på ett program på TV om skolan. Utbildningsradion har gjort en programserie i fyra delar; Världens bästa skitskola och jag har tittat på sista delen om de som av olika anledningar hoppar av skolan. Undersökningar har visat att hur det går i skolan påverkar ens fortsatta liv på så många olika områden.

 

En mycket bra programserie och en viktig debatt efteråt. Det vore bra om alla politiker ser den. Är du intresserad finns den att hitta på UR Play (TV-tablå är visst helt uråldrigt - allt finns på Play numera ;))

 

Då jag de senaste veckorna har haft samtal med ett par närstående om att rensa bland alla sina saker, och fått kommentaren "Men jag kan ju inte rensa bort det. Det är ju minnen". Det har fått mig att fundera en hel del kring det här med minnen.


Var sitter minnena egentligen? Är det i sakerna vi omger oss med? Behöver vi saker för att minnas? Ibland kan saker, eller ännu hellre bilder, vara stöd för minnet. När vi sitter och tittar på foton kommer vi ihåg stunder som vi kanske inte tänkt på på länge. Bilderna väcker minnen hos oss.


Visst kan saker förknippas med minnen, men inte i så stor utsträckning som många tror, eller gör det till. Det här lilla trollet står hemma hos mig. När jag ser det tänker jag på min farmor. Hon var en sån där människa som var omtyckt av alla, människor som djur. Hon var varm och med så mycket kärlek och omtanke.



Det roliga med detta lilla troll är att det var jag som gav henne denna som julklapp en gång när jag var liten, då den var precis som hon - en stor kattälskare. Hon hade alltid katt boende hos sig, men även hela grannskapets katter kom dit, fick lite mat och lite kel. Så fort den katten som bodde hos henne inte fanns längre, var det någon annan katt som var snabb till att flytta in. I hennes hjärta fanns det plats för alla.


Men inte behöver jag några saker för att minnas henne. Hon finns i mitt hjärta. När jag tänker på henne minns jag alla morgnar då jag kom ner från sovrummet på övervåningen, satte mig i köket och hörde knastret och doften från björkveden som brann i vedugnen. Kanske därför jag så gärna själv vill ha en vedugn i mitt kök. Jag minns doften och ljudet, och det kändes varmt och tryggt. Vårt starkaste sinne, och som vi har svårt att värja oss mot är doftsinnet. Det gör att dofter snabbt letar sig upp i den delen av hjärnan där våra minnen är lagrade.


Hon bakade även världens godaste kringlor, och den smaken är ett minne för mig. Min farmor köpte alltid glass från glassbilen som stannade en bit bort, och jag och min syster sprang alltid in när vi kom dit och vår första fråga, vilket mamma tyckte var så pinsamt, var om det fanns glass :) Farmor gräddade alltid ett helt fat med plättar till oss, och serverade hemgjord hjortronsylt. Varje gång jag äter hjortronsylt påminner det mig om henne. Minnen kan också sitta i smaker.


Naturen är också något jag starkt förknippar med henne. Näst efter vi hade frågat efter, och fått, varsin glass sprang jag runt hemma hos henne och tittade efter om det kommit några nya blommor sen vi var där sist. Vi var också ofta ute och gick i skogen, gick på spångar över myrar, plockade bär och blommor. Något vi ofta gjorde tillsammans var att spela Fia med knuff. Minnen sitter även i situationer, händelser och saker man gjort.


Så det är egentligen inte i de saker vi samlar på oss som de flesta minnen sitter. Det är i dofter som berör, smaker vi minns, ljud som påminner om något vi har hört förut och situationer. Detta är några av de minnen jag har av min farmor, men det finns massor mer, men inget av det är knutet till saker!

Just nu har jag en stark obalans i mitt liv, och inte alls så som min blogg heter :) Ibland händer det saker som påverkar oss, och som leder till att balansen i livet försvinner. Förhoppningsvis är det bara tillfälligt och något som går att återskapa.


Det som gör att jag just nu är i obalans är att jag lider av konstant sömnbrist. Jag vet inte vad som har hänt med min ena katt, men han tycker klockan fyra på morgonen är en bra tid att börja dagen, och vill gärna involvera alla andra i detta. Då jag för det mesta släcker lampan och somnar någon gång mellan halv elva och elva, och så sätter han igång klockan fyra innebär det att jag får fem till fem och en halv timmes sömn. Varje natt missar jag två till tre timmars sömn med andra ord för att kroppen ska kunna återhämta sig. Klockan fyra springer han runt, jamar, låter, ger sig på den andra katten och biter henne så hon skriker högt. Och i det kaoset är det omöjligt för mig att fortsätta sova.


När jag sedan ger upp försöken till mer sömn och går upp så lugnar han sig, och efter en stund hittar jag honom i handfatet där han ligger och sover gott.


För min egen del börjar den här sömnbristen påverka mig. Dessutom har de senaste tre månaderna inneburit en ganska stor påfrestning då vi tog hand om den lilla kattfamiljen. Dels oron för den utmärglade kattmamman, sen försök att hitta nytt hem till kattungarna och oro över hur det kommer bli för dem. Utöver det känner jag mig ofri i mitt eget hem då de kvarvarande katterna inte drar jämnt och inte går att ha tillsammans. Det innebär att jag måste ha dörrar stängda, använda köket som en sorts "sluss" och om jag öppnar dörrarna har jag galler så de inte ska ryka ihop. Jag måste hela tiden tänka på hur jag rör mig, samtidigt som alla behöver mänsklig kontakt och kelstunder. Ibland önskar jag att de aldrig hade ringt på min dörr den där dagen i augusti, då jag tog mig an kattfamiljen och de blev mitt ansvar. Men då vet jag ju nu att de inte hade levt längre, så jag är ändå glad att de gjorde det. Jag får ibland höra att jag engagerar mig för mycket, och det kanske jag gör, men för mig är det viktigt att de alla mår bra!


Olika saker som dyker upp är hanterbara....bara jag får ordentligt med sömn, vilket jag inte fått på ett halvår. I morse när jag kom upp i köket ser jag att den lilla kattmamman har kräkts ordentligt, och i kräket ligger flera maskar. Nu måste alla fyra katter avmaskas, och jag börjar naturligtvis med henne....och så får jag inte i henne avmaskningsmedel hur jag än försöker. Det blir droppen. Trött, trött, trött och så funkar det inte :(


November månad har dessutom varit en månad fylld med olika engagemang och saker som är roliga att göra, men det har även inneburit mindre tid hemma än vad jag normalt sett brukar ha. Ikväll var egentligen tanken att jag skulle gå på en föreläsning som lät spännande "så här skapar du mer balans i tillvaron inför storhelgerna", men jag kände att jag är hellre hemma med dottern och börjar adventspynta lite smått. 


Men då dyker det upp en fikainbjudan till ikväll, som jag tackar nej till, då jag behöver vara hemma ikväll, men det är inte alltid lätt att tacka nej utan att få dåligt samvete. Ibland är det helt enkelt inte så lätt att få ihop balansen i livet, hur mycket man än vill och trots att man har alla verktygen. Ibland är det helt enkelt så att livet inte följer med.

Hur använder du din tid? Gör du saker utifrån en känsla av att du "måste" eller gör du det för att du själv vill? Vet du vilka tidstjuvar du har, och som dessutom stjäl av din energi?


Några enkla saker du kan göra direkt, som gör dig mer medveten om hur du använder din tid, och där du själv kan styra.


1. Brukar du läsa en bok från början till slut, även om du inte tycker den är bra? Vad skulle hända om du valde att sluta läsa en bok efter säg 100 sidor, om den ännu inte gripit tag i dig? Hur skulle du kunna använda den "insparade" tiden du annars hade lagt på att göra något som inte ger dig något tillbaka?


2. Hur många dåliga filmer har du sett klart? Varför har du gjort det? Jag var en gång och såg en film som jag tyckte var så dålig att jag gick ut och tog paus mitt i filmen. Vad gjorde jag sedan? Jo, jag gick tillbaka in i salongen och fortsatte titta på filmen som jag tyckte var riktigt usel. Varför? För att jag hade köpt biljett och betalat för den? För att jag trodde att den kanske skulle bli bättre sen, och jag skulle missa det bra om jag inte såg klart? Hade det varit idag hade jag gått därifrån och valt att använda min tid mer varsamt och gjort något annat som hade gett mig mer.


3. Tänker du att om man påbörjat något måste man även avsluta det? Har du någon gång börjat en kvällskurs, eller en universitetskurs, för att efter ett tag inse att du inte gillar kursen? Har du ändå gått klart? Det är ok att inte sluföra saker, även om du har betalat för det, om du inte tycker om att göra det du gör. Om ditt problem däremot är att du aldrig slutför något, utan alltid avbryter, behöver du träna på att faktiskt följa processen hela vägen i mål.


4. Brukar du jämföra dig med andra? Mäter du dig själv med hur du står dig mot andra? Vet du vad, det gör att du förlorar, varje gång då ditt liv kommer handla om tävling. Det kommer alltid finnas någon som är bättre, rikare, snyggare, smalare, har dyrare kläder, bättre bil, större hus, är mer framgångsrik eller vad det nu är du jämför dig med.




Varför använda din dyrbara tid till att läsa böcker du inte gillar, se filmer som inte ger dig något, gå kurser du inte tycker om, jämföra dig med andra och göra livet till en tävling när det finns saker du skulle kunna göra istället som får dig att må bra, som får dig att skratta, som får dig att njuta - som stärker dig själv?


Det är bara du som kan styra hur du använder din tid!

Jag gillade ju verkligen Gretchen Rubins bok The Happiness Project, som kommer ut på svenska nu i november. Hon har valt olika lyckostrategier varje månad för att försöka skapa sig ett lyckligare liv. Vissa månader tyckte jag ar mer intressanta än andra. Jag läste den på engelska, lånad från biblioteket, men jag kommer köpa den på svenska när den kommer ut.





Hon har även precis skrivit klart sin nya bok, Happier at home, som kommer ut i USA i augusti nästa år. Där följer hon skolåret, september till maj (skolår i USA) med olika resolutioner varje månad för att öka lyckonivån hemma. Där finns rubriker som Prylar, Tid, Äktenskap, Inredning, Föräldraskap, Grannskap, Kropp, Nuet.


Den boken ser jag fram emot att läsa. Tråkigt bara att det ska vara så långa presstider så jag får vänta ända till nästa höst. Jag är ju sugen på att läsa uppföljaren direkt nu :))

En sak som lyckoforskningen pratar mycket om. som stärker lyckan och tillfredsställelsen med sitt liv, är att skapa flow och hitta något som fyller en med passion.


När tycker du att livet är som bäst? När har du stunder då du njuter med både kropp och sjä, och känner dig levande och uppfylld med det du gör? Sådana stunder är stunder med flow, som är små glimtar av passion. Du kan själv skapa fler sådana stunder, och själv framkalla dem oftare.


Passion upplever du när du hittar något du verkligen brinner för. En del av er vet direkt när ni läser detta vad ni brinner för, vad som får era hjärtan att klappa lite fortare - andra känner sig kanske lite frågande. Då är första steget att försöka väcka passionen vid liv, och pröva olika saker för att se vad som fångar dig. Passion innebär att vilja något så pass mycket att du kan ge dig hän och att envist fortsätta, att inte ge upp.


För att få en känsla för vilka saker som väcker din passion kan du också börja bli mer uppmärksam på de stunder när du går helt upp i något, och glömmer tiden. Vad är det du gör då? Alla har sådana stunder, mer eller mindrer ofta, och om du blir medveten om vad som försätter dig i tillstånd av flow har du börjat få lite mer koll på vad du passionerat ägnar dig åt.





Du kan också pröva att skriva en passionsdagbok där du varje dag svarar på frågorna

- vad är det som fått mig att känna att jag växt som människa idag?


- vad har fått mig att krympa som människa idag?


- när har jag känt mig som mest levande idag?


- uitfrån dessa svar - vad vill jag fokusera på imorgon?


Tanken bakom dessa frågor är att börja reflektera över din vardag, samtidigt som de sår frön till nya tankesätt, att sätta dig själv och dina tankar i rörelse. Du börjar ställa nya frågor till dig själv, och börjar uppmärksamma vad som faktiskt fyller dig med glädje, energi och passion :))

Jämför dig inte med andra. Var den bästa person du kan vara! :)

Ja, min definition av att vara modig är att utmana sina rädslor och göra saker som vi är rädda för. En vän till mig var rädd för djupt vatten, och som ett led i att bemästra den rädslan tog hon dykarcertifikat och man kan väl säga att hon utmanade sin rädsla med råge.

 

Igår var det tisdag, och som vanligt på tisdagskvällar hade jag ridlektion. Denna gång stod det dessutom hoppning på schemat. Som jag berättat tidigare innebär ridningen oerhört mycket för mig, dels kontakten med ett så vackert djur, den mäktiga känslan av att samarbeta och när det funkar är det en enorm kick. Utöver det blir det en stund av flow då jag går helt upp i det jag gör och tänker inte på tiden eller omgivningen. Mitt fokus är helt på hästen och det vi gör.

 

Men, det finns ytterligare en dimension i det hela. För tjugo år sedan, lite drygt, red jag och älskade att vara i stallet och mina ridlektioner var heliga. Jag längtade hela veckan efter nästa lektion, åkte på ridläger, hyrde häst och ville rida så mycket som möjligt. Sen var jag med om en hoppolycka och blev rädd. Jag slutade rida, och när jag började igen var jag oerhört rädd. Hela förra året kände jag rädslan börja komma när jag satt i bilen på väg till stallet. Hjärtat dunkade, fjärilarna fladdrade i magen, munnen blev torr och jag var oerhört nervös. Men jag övervann min rädsla och åkte dit iallafall, och efter varje lektion kände jag bara en enorm glädje. Det var den känslan som fick mig att fortsätta, att åka dit varje vecka trots min rädsla. Men hopplektionerna gillade jag inte. Jag var med någon gång, fast oftast avbokade jag de lektionerna och red en annan gång istället.

 

Men i slutet av förra terminen började rädslan släppa, och jag upptäckte att jag inte kände på samma sätt längre när jag åkte till stallet. Jag kände lugn och förväntan där jag tidigare bara känt mig nervös. Igår var det då hoppning, och inte ens då var jag rädd. Men då jag skulle hoppa det absolut sista hindret på lektionen innan vi skuller sluta, ramlade killen före mig av sin häst rakt i hindret, och olusten dök upp igen. Jag valde att inte hoppa mitt sista hopp, utan jag ville gå därifrån med den goa känslan jag hade av att hela lektionen gått bra för mig.

 

Innan jag satt av sa min ridlärare att jag ridit väldigt bra. Åh, vad glad jag blev, och så lycklig när jag körde hem. Och rädslan är borta ;)

Idag fick jag Charlie Söderbergs senaste krönika på mail, som jag tyckte var så bra att jag publicerar den i sin helhet här på bloggen;

Livet är som Joe Labero

Att förändra något kan ibland kännas lite motigt. Ofta krävs flera försök innan förändringen är ett faktum. Ta tex alla de som slutat röka. De flesta har inte klarat det på första försöket, utan det har behövts ett försök, sen ett misslyckande, sen ett nytt försök tills man till slut står där som en fd rökare.


Det är så förändringar sker. Men det är inte alltid vi är medvetna om det. Att misslyckas med något innebär inte att sluta försöka. Att misslyckas innebär att du är ett steg närmare målet. Det gäller bara att inte ge upp. Försök igen.

Ett annat exempel är att leva ett enklare liv, eller betala av sina skulder. Om ni har sett programmet Lyxfällan på TV3 så har de ofta flera år framför sig att leva med en tight budget för att några år framöver vara skuldfria. Ibland känns det tungt och motigt, men det ligger i förändringens natur. "Ja visst gör det ont när knoppar brister.Varför skulle annars våren tveka?" som Karin Boye skriver i sin dikt. Det viktiga är att inte ge upp, även om det kanske ibland är precis det man känner för att göra.

Men, precis som när sommaren går över i höst, kommer den där första känslan av att förändringen är på väg. Om du är uthållig och inte ger upp, kommer den där dagen då du känner att det är närmare till målet än att gå tillbaka till det som var innan. Ditt gamla liv, och dina gamla vanor försvinner mer och mer i fjärran, oavsett om det är skulder, rökning, gå ner i vikt, sluta stressa, rensa i röran, leva ett enklar liv du vill nå.


Ett bra sätt att påminna sig själv när det känns tungt är att skriva ner alla små förändringar du har gjort för att nå slutmålet, tex när du hittade på en annan aktivitet istället för att gå och shoppa, när du la undan pengar för att betala av en skuld, hur mycket du har gått ner sedan du först började din viktminskning eller vad nu ditt mål är. Att påminna sig själv om de förändringar som faktiskt redan har skett hjälper till att motivera för att nå det slutgiltiga målet.


Ett av mina mål när det gäller förändring har varit att sluta röka, och nu har jag inte rökt en enda cigarett på flera månader. Jag slutade röka varje dag för ett par år sedan, men hade svårt att sluta feströka, men sedan några månader tillbaka har jag avstått, och har även klarat sådan situationer som tidigare var svåra att motstå, tex när en kompis frågade om jag också ville ha en cigarett när de skulle röka eller när jag druckit ett glas vin och mitt sällskap har gått ut och rökt. Men jag har inte känt något sug. Jag är närmare att vara en icke-rökare än att vara en rökare :)


Ett annat av mina mål är också att leva ett enklare liv, och jag har inte köpt något nytt klädesplagg på flera månader, förutom några nya par trosor. Jag såg en snygg, enkel, svart klänning i affären som jag funderar på att köpa. Men, till skillnad mot förut avvaktar jag och analyserar mitt behov av just en sådan innan jag köper, och när jag skjutit upp inköpet ett tag så blir svaret oftast att "nej, den där behöver jag inte".


Vad är ditt förändringsmål?