Obalans
Det som gör att jag just nu är i obalans är att jag lider av konstant sömnbrist. Jag vet inte vad som har hänt med min ena katt, men han tycker klockan fyra på morgonen är en bra tid att börja dagen, och vill gärna involvera alla andra i detta. Då jag för det mesta släcker lampan och somnar någon gång mellan halv elva och elva, och så sätter han igång klockan fyra innebär det att jag får fem till fem och en halv timmes sömn. Varje natt missar jag två till tre timmars sömn med andra ord för att kroppen ska kunna återhämta sig. Klockan fyra springer han runt, jamar, låter, ger sig på den andra katten och biter henne så hon skriker högt. Och i det kaoset är det omöjligt för mig att fortsätta sova.
När jag sedan ger upp försöken till mer sömn och går upp så lugnar han sig, och efter en stund hittar jag honom i handfatet där han ligger och sover gott.
För min egen del börjar den här sömnbristen påverka mig. Dessutom har de senaste tre månaderna inneburit en ganska stor påfrestning då vi tog hand om den lilla kattfamiljen. Dels oron för den utmärglade kattmamman, sen försök att hitta nytt hem till kattungarna och oro över hur det kommer bli för dem. Utöver det känner jag mig ofri i mitt eget hem då de kvarvarande katterna inte drar jämnt och inte går att ha tillsammans. Det innebär att jag måste ha dörrar stängda, använda köket som en sorts "sluss" och om jag öppnar dörrarna har jag galler så de inte ska ryka ihop. Jag måste hela tiden tänka på hur jag rör mig, samtidigt som alla behöver mänsklig kontakt och kelstunder. Ibland önskar jag att de aldrig hade ringt på min dörr den där dagen i augusti, då jag tog mig an kattfamiljen och de blev mitt ansvar. Men då vet jag ju nu att de inte hade levt längre, så jag är ändå glad att de gjorde det. Jag får ibland höra att jag engagerar mig för mycket, och det kanske jag gör, men för mig är det viktigt att de alla mår bra!
Olika saker som dyker upp är hanterbara....bara jag får ordentligt med sömn, vilket jag inte fått på ett halvår. I morse när jag kom upp i köket ser jag att den lilla kattmamman har kräkts ordentligt, och i kräket ligger flera maskar. Nu måste alla fyra katter avmaskas, och jag börjar naturligtvis med henne....och så får jag inte i henne avmaskningsmedel hur jag än försöker. Det blir droppen. Trött, trött, trött och så funkar det inte :(
November månad har dessutom varit en månad fylld med olika engagemang och saker som är roliga att göra, men det har även inneburit mindre tid hemma än vad jag normalt sett brukar ha. Ikväll var egentligen tanken att jag skulle gå på en föreläsning som lät spännande "så här skapar du mer balans i tillvaron inför storhelgerna", men jag kände att jag är hellre hemma med dottern och börjar adventspynta lite smått.
Men då dyker det upp en fikainbjudan till ikväll, som jag tackar nej till, då jag behöver vara hemma ikväll, men det är inte alltid lätt att tacka nej utan att få dåligt samvete. Ibland är det helt enkelt inte så lätt att få ihop balansen i livet, hur mycket man än vill och trots att man har alla verktygen. Ibland är det helt enkelt så att livet inte följer med.
Jag tycker att det är grymt bra att du skriver sådana här inlägg och visar att bloggare också är människor. Det är skönt och bra att veta att man inte är ensam (är inte riktigt så balanserad som jag skulle vilja vara heller).
Tack Anna! Det var lite tanken bakom detta inlägg, att visa att alla har dagar då det inte funkar, dagar, eller veckor då det inte går att få till det - även om man har alla redskap. Men ibland räcker det inte med att veta hur för att få till det.
Ibland blir jag själv trött på bloggar där allt är perfekt hela tiden; inredningsbloggar som stylar och visar tiptop inredning överallt, modebloggare som alltid är så fräscha och perfekt matchade, hälsobloggar som alltid gör rätt, livsstilsbloggar som är på topp jämnt och där livet bara leker.
Livet leker inte jämnt för någon. Det är bara det att på många bloggar har man valt att bara visa det positiva. Jag vill gärna att min blogg ska vara en inspiration och att det finns tips att ta till sig för att öka lyckonivån, livstillfredsställelsen, leva ett enklare liv, leva i balans och harmoni.
Men, ibland händer saker runt omkring som gör att det inte blir riktigt som man har tänkt sig. Och det är ok! Så är det för alla, och det är inte ett misslyckande att det blir så ibland. Det gäller bara att försöka få livet på rätt köl igen. Jag ska testa en typ av feromoner för djur och se om det gör att min katt sover längre på morgnarna, så att jag också får mer sömn. Ett annat alternativ är att jag ser till att komma i säng tidigare på kvällarna, för jag behöver mer sömn för att må bra, precis som vi alla gör!
Ansi! Det finns något som heter profender som man stryker utanpå nacken på katten. Detta ska jag pröva nästa gång jag avmaskar min katt.
Hoppas det ordnar sig med den mogonpigga katten också!
Marie
Nej det är inte alltid på topp. Men det blir bra igen. Sömnbrist är det värsta. Men balans kräver väl båda sidorna, om man ska försöka se positivt på livet ändå. Och ha inte dåligt samvete. Vänner vet att man inte alltid kan orka. Kram!
