Då jag de senaste veckorna har haft samtal med ett par närstående om att rensa bland alla sina saker, och fått kommentaren "Men jag kan ju inte rensa bort det. Det är ju minnen". Det har fått mig att fundera en hel del kring det här med minnen.


Var sitter minnena egentligen? Är det i sakerna vi omger oss med? Behöver vi saker för att minnas? Ibland kan saker, eller ännu hellre bilder, vara stöd för minnet. När vi sitter och tittar på foton kommer vi ihåg stunder som vi kanske inte tänkt på på länge. Bilderna väcker minnen hos oss.


Visst kan saker förknippas med minnen, men inte i så stor utsträckning som många tror, eller gör det till. Det här lilla trollet står hemma hos mig. När jag ser det tänker jag på min farmor. Hon var en sån där människa som var omtyckt av alla, människor som djur. Hon var varm och med så mycket kärlek och omtanke.



Det roliga med detta lilla troll är att det var jag som gav henne denna som julklapp en gång när jag var liten, då den var precis som hon - en stor kattälskare. Hon hade alltid katt boende hos sig, men även hela grannskapets katter kom dit, fick lite mat och lite kel. Så fort den katten som bodde hos henne inte fanns längre, var det någon annan katt som var snabb till att flytta in. I hennes hjärta fanns det plats för alla.


Men inte behöver jag några saker för att minnas henne. Hon finns i mitt hjärta. När jag tänker på henne minns jag alla morgnar då jag kom ner från sovrummet på övervåningen, satte mig i köket och hörde knastret och doften från björkveden som brann i vedugnen. Kanske därför jag så gärna själv vill ha en vedugn i mitt kök. Jag minns doften och ljudet, och det kändes varmt och tryggt. Vårt starkaste sinne, och som vi har svårt att värja oss mot är doftsinnet. Det gör att dofter snabbt letar sig upp i den delen av hjärnan där våra minnen är lagrade.


Hon bakade även världens godaste kringlor, och den smaken är ett minne för mig. Min farmor köpte alltid glass från glassbilen som stannade en bit bort, och jag och min syster sprang alltid in när vi kom dit och vår första fråga, vilket mamma tyckte var så pinsamt, var om det fanns glass :) Farmor gräddade alltid ett helt fat med plättar till oss, och serverade hemgjord hjortronsylt. Varje gång jag äter hjortronsylt påminner det mig om henne. Minnen kan också sitta i smaker.


Naturen är också något jag starkt förknippar med henne. Näst efter vi hade frågat efter, och fått, varsin glass sprang jag runt hemma hos henne och tittade efter om det kommit några nya blommor sen vi var där sist. Vi var också ofta ute och gick i skogen, gick på spångar över myrar, plockade bär och blommor. Något vi ofta gjorde tillsammans var att spela Fia med knuff. Minnen sitter även i situationer, händelser och saker man gjort.


Så det är egentligen inte i de saker vi samlar på oss som de flesta minnen sitter. Det är i dofter som berör, smaker vi minns, ljud som påminner om något vi har hört förut och situationer. Detta är några av de minnen jag har av min farmor, men det finns massor mer, men inget av det är knutet till saker!