När jag hittar det hus på landet där jag vill bo, med en större trädgård än jag har i dag drömmer jag om att ha ett växthus liknande detta

 

 

 

Fotot är taget av en av mina favoritbloggare, Fyra årstider på landet, och finns i nya numret av Hus & Hem Trädgård. Jag vill ha ett växthus som delvis är vikt till odlingar av tex tomater, fina blommor, lite mer exotiska växter men som också har plats för samvaro och avkoppling.

Kram till er alla på Alla hjärtans Dag!

 

 

Alla hjärtans dag är en dag att speciellt uppmärksamma nära och kära, men jag tycker inte det behöver vara så kommersiellt - lite extra omtanke, uppmärksamhet och vänlighet räcker långt (och så kanske några godishjärtan :)). Glöm inte att vara kärleksfull mot dig själv också!

 

 

 

I morse på väg till jobbet spelade de min favoritlåt på radion. Den är fin även som dikt tycker jag.

 

 

 

 

De allra första känslorna av vår i luften har börjat komma denna veckan ;))

 

 

Igår, på min lediga dag, hade jag avbokat ridningen. Det stod hoppning på schemat och jag tycker det är roligare med dressyr, och vill hellre lägga mina pengar på det jag tycker är allra roligast. Jag har äntligen kommit över min rädsla för att hoppa, vilket jag är glad för, och kan nu göra ett riktigt val, och inte ett val baserat på rädsla.

 

 

Så istället åkte jag upp en sväng på stan för att göra lite ärenden. I Göteborg har man vid årsskiftet installerat vägtullar runt hela centrala stan, och i samband med det fick vi erbjudande om tvåveckors gratis pröva-på med lokaltrafiken, så jag ställde bilen hemma och tog bussen in till stan. Helt plötsligt inser jag att ljuset har ändrats den senaste veckorna och med några plusgrader i luften och solen som gassade började vårkänslorna spridas i kroppen.

 

 

 

I morse blev jag också medveten om att det är ljusare på morgonen. Jag åker inte längre till jobbet i beckmörker, utan under mina tjugo minuters bilresa börjar det ljusna. Likaså på eftermiddagen så är det ljust när jag åker från jobbet.

 

 

Åh, vad jag älskar dessa små tecken på att vi är på väg mot den fantastiskt energifyllda våren :))

 

 

Den andra säsongen av Drömmen om landet började på SVT igår. Där får vi följa fyra familjer som byter liv, från storstad till landsbygd under fem veckor förra sommaren. Det roliga i allting var att jag och dottern funderade på att söka efter förra säsongen. Det vi ville göra då var att driva en bed and breakfast, pensionat eller café någonstans längs Skånes kust, gärna Österlen som vi förälskade oss i när vi var där på semester för några år sedan, eller Bjärehalvön som jag haft mycket koppling till tidigare, eller Falsterbo-Skanör som också är fantastiskt.

 

 

Och i programmet igår är det en familj som ska driva just en bed and breakfast med café i den lilla fiskeorten Brantevik på Österlen. Jag och dottern var i den byn flera gånger och älskar miljön där, så vi hade gärna bytt med den familjen som var med på TV igår.

 

 

De andra tre familjerna är en familj som ska driva en bondgård på Öland med bland annat kor och grisar, hästar och höns, en annan familj som bor ganska när mig ska driva en getgård i Östergötland med bla osttillverkning och den tredje familjen är en ensamstående mamma med tre barn som ska driva en camping i Tyllsnäs udde utanför Borlänge där de bland annat ska sköta inköp och servering på dansbandskvällarna på campingen.

 

 

Det ska bli spännande att följa familjerna och se hur de tänker kring livet på landet - är det en romantisk dröm eller innebär det mer slit än vad de tänkt sig?? Speciellt spännande ska det bli att följa familjen i Brantevik, för det kunde kanske varit dottern och jag om vi väl hade kommit oss för att skicka in vår ansökan som vi pratade en hel del om ;)

 Den senaste veckan har jag funderat väldigt mycket på vad det är som egentligen är viktigt i livet, om man skalar bort allt lull-lull som vi har omkring oss. Dessa funderingar har fått mig att känna mig väldigt tacksam för det jag har. De basala sakerna i livet tar vi ofta för givet, funderar sällan kring och glömmer bort att vara tacksamma för.

 

 

Strax innan helgen fick jag veta att en av mina bästa kompisar har fått diagnos tumör i hjärnan. Hon är ett par år yngre än mig och har tydligen haft denna tumör ett tag. Den växer och läkaren har sagt att den måste opereras bort så snart som möjligt. En sådan sak väcker naturligtvis funderingar, och även oro, hos alla i hennes närhet. Själv funderar jag kring vad som egentligen gömmer sig i kroppen som man är helt ovetande om. Det väcker även tankar på tidigare historier som tex för några år sedan då jag var ny som psykolog och precis skulle avsluta min PTP-tjänst för att få min legitimation. Det var på vårvintern och min handledare hade precis skrivit på de papper som skulle skickas in till Socialstyrelsen. Hon kände sig trött och hängig, tyckte det varit en lång och jobbig vinter. Hennes dotter hade gått igenom en behandling för bröstcancer och hon hade tagit hand om sitt tvååriga barnbarn ganska mycket, samtidigt som hon varit en del förkyld. Inga konstigheter med det, och så känner sig många i slutet av mars. Men hon mådde inte bra, gick hem från jobbet, blev inlagd på sjukhus och där konstaterade de bara att hon hade cancer som spridit sig i hela kroppen. En vecka senare var hon borta. Det kom som en chock för alla, inte minst för henne själv att hon var så sjuk.

 

 

Detta har verkligen fått mig att tänka på vad tacksam jag är att jag är frisk och att hälsa är något vi aldrig kan ta för givet. Jag känner en tacksamhet och en vördnad för min kropp, som fungerar som den ska, som bär mig överallt, som låter mig göra saker som ger mig glädjeupplevelser. Jag är tacksam för livet.

 

 

En annan sak som jag funderat på är hur viktigt det är att ha ett hem. Någonstans där man kan dra sig tillbaka, där man kan vila, där man kan hämta kraft. Jag var i min ICA-affär och handlade i söndags eftermiddag. Det är ganska tomt där vid den tiden. Utanför affären, nästan vid vilken dag eller tidpunkt som helst under veckan, brukar det stå en hemlös man som säljer Faktum. Han står och hänger mot väggen, sitter utanför, spelar vid disken för trav - ja han tillbringar mycket tid där, men just den dagen var han inte där. Medan jag stod i kön i kassan kände jag en enorm tacksamhet över att jag har ett hem att gå till. Jag kände mig lite trött och längtade hem. Min tacksamhet över att ha ett hem där jag kunde vila min trötta kropp, ett hem där jag kunde drar mig undan från alla människor runt omkring och bara vara i tystnad, en plats där jag kunde värma min frusna kropp med ett varmt bad, en stund på soffan med en filt över mig, en plats där jag kunde göra mig en kopp te och långsamt låta eftermiddagen gå över till kväll var så stor. Jag tänkte då på den mannen, och alla andra, som inte har detta. För de flesta människor är dessa saker en självklarhet, något vi tar för givet. Men för tusentals människor i Sverige är inte detta en självklarhet - att ha en plats att kalla sin egen, en plats att göra dessa basala saker.

 

 

Så denna vecka skickar jag tacksamma tankar över sådana "självklara" saker som att ha en kropp som är frisk och att ha ett hem och en plats som är min!

 

 

 

Det viktigaste i livet, och det som skänker mest lycka, är relationer med de vi har omkring oss. Ändå kan man fundera på om det verkligen är så vi lever våra liv? Har vi tid att mötas? Vågar vi verkligen möta varandra?

 

Jag läste just denna berättelse och den berörde mig

 

 

Oj, vilken start det blev på att börja arbeta igen. Full fart direkt. Sen har jag haft en del mer angenäma saker att ta hand om också.

 

 

Vi ska nämligen åka hit senare i vår, dottern och jag:

 

 

 

Världens bästa stad: New York!!!

 

 

Jag har bott i New York för ca tjugo år sedan, och har pratat en hel del om staden med dottern ända sedan hon var liten, och hon har hela tiden sagt att hon vill åka dit. När du är tonåring har jag sagt, och när hon fyllde 13 år förra året fick hon det av mig i present, men vi har inte hittat någon bra tid att åka på hela 2012, så det blir under våren 2013 istället (och hon har hunnit fylla 14 år).

 

 

Så denna veckan har vi haft fullt upp med att hitta billiga flygbiljetter, hitta hotell som inte är hutlöst dyra (vilken chock med hotellpriserna på Manhattan ), försöka fixa med inresetillstånd till New York och då upptäcka att passet har gått ut, till polisen för att fixa nytt pass - och nu börjar de yttre ramarna för vår resa vara klara.

 

 

Så nu börjar det roliga - planera vad vi vill se och göra under vår vecka :)) Är det någon av er som varit i New York på senare tid får ni gärna dela med er av era tips bland kommentarerna.

 

 

Att lägga pengar på resor och upplevelser ger så mycket mer än att köpa prylar. Långt innan resan blir av blir man glad av förväntningarna, själva resan i sig kommer bli fantastiskt rolig då jag ska visa dottern alla mina favoritställen (Naturhistoriska museet är ett måste!) och sen har man alla minnen efteråt som ger glädje när man tänker till baka.

 

 

 

Ett annat måste för min del är Central Park, New Yorks gröna lunga. Jag bodde bara ett par kvarter från parken och tillbringade mycket tid här. Jag har tom ridit i parken då det finns ett stall i närheten där man kan hyra häst.

 

Men aj, vad det sopade rent på sparkontot, men pengar i sig har inget egenvärde tycker jag. Jag blir inte lyckligare av att ha massa pengar sitta på kontot, men en buffert ger en trygghet. Jag vet att jag kan ekonomiskt kan klara vad som än händer. Att ha en, eller ett par månadslöner på kontot gör att man kan klara oförutsedda händelser, kan klara omställningar som tex arbetslöshet eller sjukdom, men det kan också hjälpa till att ge guldkant någon gång. Det allra bästa är förstås att inte dra på sig så höga fasta kostnader.

 

 

Jag tittade på Lyxfällan på TV igår kväll, och jag undrar alltid hur deltagarna "lyckas" ha så höga kostnader. Paret som var med igår var i 30-årsåldern, hade bra inkomst och inga barn. Två personer hade ett matkonto på över 11.000 per månad, varav 3.000 kr per månad gick till snabbmat! Det är mer än vår totala hushållsbudget med inköp från mataffären för två personer, och då var det bara vad de la på snabbmat varje månad.

Nej, jag springer inte ut på mellandagsrean som jag gjorde förr. Då var jag ute efter att göra reafynd, men nu är det inget som intresserar mig.

 

 

Istället ägnar jag dessa mellandagar åt att ta det lugnt och åt aktiviteter som ger mig energi och glädje.

 

 

Nu har jag precis kommit in från en och en halvtimmes promenad och det ger så mycket energi på flera sätt:

 

 

* Ljuset. Det är inte så många timmar som solen är uppe vid den här tiden på året så det gäller att ta tillvara på de ljusa timmarna. Vi behöver ljus och idag sken solen från en blå himmel. Solen och ljuset ger även glädje.

 

 

* Frisk luft. Att få andas frisk luft och ge nytt syre till kroppen ökar också kroppens energi. Och när kylan är i luften är det så skönt när det biter till lite i kinderna. Det ger en frisk och härlig känsla.

 

 

* Rörelse. Vår kropp är gjord för att röra på sig, och motion behöver inte vara krångligare än en promenad. På med ett par bra skor på fötterna, mjuka och sköna kläder som man kan ta ut svängarna i, och så bara ut och gå.

 

 

 

 

Alla har vi olika bilder av hur en "perfekt" jul är. Den perfekta julen för mig är lugn och fridfull. Igår morse vaknade jag någon timme före dottern, tog en skinksmörgås och pysslade lite hemma. När hon vaknade satt vi tillsammans i soffan och tittade på Astrids jul på TV (vilket jag tycker är mycket trevligare på julen än Kalle. Jag förstår inte riktigt hur Disneys tecknade filmer, som inte alls handlar om julen har blivit en sådan viktig tradition i många familjer. Astrid Lindgrens historier tilltalar mig mer) samtidigt som hon åt frukost och öppnade sin första julklapp.

 

 

Efter det kände jag först en stunds stress då hennes pappa kommer till oss och äter jullunch och det var mycket att fixa innan. Men så tänkte jag, är det viktigt att allt är klart innan han kommer? Nej, självklart inte. Antingen får de vänta en stund tills maten är klar, eller så får de hjälpa till att få allting färdigt. Med den tanken försvann känslan av stress och dottern och jag fixade till julbord och dukning utan stress.

 

 

Efter några timmars samvaro, med julbord, klappöppning och ja, den traditionella Kalle Anka-timmen (då jag passade på att fixa undan en del) åker sen dottern med sin pappa till farmor och farfar för att fira jul där på kvällen. Jag är då ensam, vilket kan ses som sorgligt för vissa, men jag njuter av lugnet och tystnaden. Jag började med att ta en timmes promenad, vilket jag alltid gjorde förut när hunden levde, men efter all mat, värme, stoj som det blir under julfirandet är det väldigt skönt att komma ut, få frisk luft och röra på sig. Kvällen innan hade vi fått mycket snö så jag pulsade helst runt på små vägar där det inte var plogat.

 

 

Idag, på juldagen, ska jag ha i mitt tycke en jätteskön dag - tagit på mig de nya myskläderna jag fick i julklapp igår, tagit fram kartongen med chokladpraliner som också var en julklapp och boken jag fick för några veckor sedan av Irene, med bloggen Harmoni i hemmet. I kylskåpet står massa rester från igår så när jag blir hungrig plockar jag bara fram mat därifrån och behöver inte laga något alls idag (eller i morgon heller ;))

 

 

 

Redan i fredags började jag min julledighet, så när dottern åkte iväg till skolan för skolavslutning åkte jag iväg till affären för att storhandla. På min lokala ICA-affär hade de ett erbjudande nu till jul - om man handlade för minst 1500 kr fick man ett presentkort till Hagabadets Spa. Det är en kanonfin badanläggning i Göteborg där det kostar 500 kr för bad och gym. För en dag! Men nu har jag mitt presenkort så en dag i januari ska jag åka dit och yoga, bada, basta och bara ha det skönt.

 

 

Efter ett par timmar kom dottern hem igen och strålade hela hon. I famnen höll hon ett paket och det första hon sa när hon kom in genom dörren var - JAG VANN! JAG VANN!

 

 

I kommunen har de under hösten haft en tävling för alla högstadieskolor där de skulle skriva en skräcknovell. Första pris var en I-pad som var hett eftertraktad. Redan två dagar efter tävlingen utlösts hade hon lämnat in sitt bidrag då hon älskar att skriva.

 

 

Här är hennes novell, som alltså vann första pris bland alla deltagare. Så otroligt stolt över henne, och så roligt att se henne vara så stolt över sig själv.

 

 

Skräckens stuga

 

 

Maurice, Siri, Adrian och Ben.
Fyra tonåringar.
Fyra vänner.
Fyra liv.
Men snart är allt över.
Regniga dagar som passerat har alla lett fram till just det här. Halloween-karnevalen. Varje år hålls en karneval i den lilla staden med ett tema. Detta årets tema är skräck. De gissar att det kommer att innehålla spöken, pumpor, häxor och, förstås, attraktioner. För även om de kallar det för karneval är det mer av ett tivoli. Förra årets karneval ägde rum på alla hjärtans dag så allting var rosa och rött. De hade till och med en kärlekstunnel. Det här året skulle alla vännerna gå tillsammans, tidigare har det alltid varit någon som inte kunnat gå, men inte i år.
Det var redan mörkt ute och tydligen skulle det vara fullmåne inatt så halloweenhelgen skulle bli perfekt. Vid allas trappor stod det utskurna pumpor och spindelväv var uppsatt vid gavlarna. Sommaren var sedan länge borta och höstkylan kändes ända ner till märgen. Överallt gick det utklädda barn, själv var hon utklädd till en häxa. De skulle mötas utanför karnevalen och gå in tillsammans och redan härifrån kunde Maurice se attraktioner och stånd. Utanför porten stod Siri och Adrian och väntade.
”Vad ska du föreställa?” frågade Maurice när hon tittade närmare på Adrians kostym som bara bestod av sönderslitna kläder.
”En zombie!”
”Nej, jag håller med Maurice. Det ser ut som om du var på väg ut och en mus sprang upp i dina byxor och din katt följde efter.”
”Borde du inte se lite mer, jag vet inte, blodtörstig ut? Som om du ville äta upp min hjärna eller något.”
”Ja ketchup ser ju äkta ut.”
”Du skulle se mindre ut som ett djurattacksoffer i alla fall.”
Ben kom springandes över gatan.
”Förlåt att jag är sen. Jag fick problem med kostymen.” Sa han andfått.
”Sprang det upp en mus i ditt byxben också?” sa Siri.
”Va?!”
”Vi gissar att det är det Adrian föreställer.”
”Jag har ju sagt att jag är en zombie.”
”Om vi hade blivit det vi föreställer hade jag blivit avundsjuka vilket, enligt mig, är det mest kreativa här, Maurice hade blivit häxa, Ben hade blivit vampyr och du hade blivit påkörd av en bil.”
”Jag trodde jag blev attackerad av djur?”
”Det blev du, en hjort stångade dig ut på vägen.”
”Kan vi inte bara gå in?” sa Adrian surt.
De gick fnissande in genom den tjocka träporten, och in till ett land av monster och skräck. Överallt fanns det stora knotiga träd med armar och ben hängandes i rep från grenarna. Vid ett stånd såldes det ’Fingrar i bröd’ och blodbål.
”De där korvarna ser mer äkta ut än din kostym.” Sa Siri till Adrian som valde att ignorera henne.
”Åh titta, Dödens rike!” Sa Maurice och pekade på en attraktion där ett tåg åkte över en kyrkogård. När de tittade dit sträcktes det upp händer ur marken och alla på tåget skrek till.
De bestämde sig för att åka den och efter att de utsatts för galna skratt, monster och levande döda gick de skrattande ifrån kyrkogården. De gick ner för en gata där det stod en man utan huvud som bjöd på ögon av marsipan och godisläppar. Snart var de så långt borta från ingången som man kunde komma och framför dem stod ett stort, grått hus med en skylt ovanför ingången; ’Skräckens Stuga’.
”Ett spökhus!” utropade Ben.
De gick uppför trappan och öppnade ytterdörren. Innanför såg det ut som en helt vanlig hall, det fanns en garderob, en spegel och skohylla.
”Det här är inget spökhus.” konstaterade Adrian.
”De försöker bara att lura oss. Vi går.” Ben vände sig om och tryckte ner handtaget.
”Det är låst.”
”Det kanske är på riktigt ändå. Vi måste kanske gå till utgången för att ta oss ut.”
De hörde krafsande från garderoben. De öppnade dörren och i hörnet satt en liten mager pojke.
”Dörren. Mannen. Dörren. Mannen. Dörren.” Han satt och vaggade med uppdragna knän och upprepade de två orden.
”Han ser så äkta ut.” sa Siri och tittade närmare på honom. Han verkade inte ens lägga märke till henne.
”Det här kanske blir kul ändå.” Tyckte Adrian.
De gick vidare, men Maurice stod kvar och tittade på honom. Han kändes så fel.
”Kommer du Maurice?” ropade Siri över axeln.
Maurice gick vidare. Plötsligt såg hon någonting i ögonvrån. Hon vände sig om och tittade in i spegeln, på ett ansikte väldigt likt hennes eget fast med blek hy och insjunkna ögon. Det värsta var att spegelbilden log, inte av glädje utan snarare mordiskt. Flickan i spegeln sträckte ut sin arm. Hennes hand gick ut ur spegeln och räckte sig efter Maurice.
Hon skrek. Skriket ekade mellan väggarna och flickan i spegeln skrattade ett ljudlöst skratt. De andra kom rusande emot henne.
”Vad är det?”
”F-flickan”
”Vilken flicka?”
Hon tittade tillbaka på spegeln och såg sitt eget ansikte stirra tillbaka på henne. Men hon hade inte inbillat sig.
”Kom, vi går vidare.”
Hon ville inte gå vidare, hon ville ut. Nu.
Siri släpade med henne.
Nästa rum de kom in i var ett vardagsrum.
Det såg ut som ett helt vanligt vardagsrum med två soffor och fönster på en vägg. Det enda konstiga med rummet var lamporna. Alla lampor i rummet lyste.
”Fönstren.” Sa Adrian och de andra fattade direkt vad han menade. Han tog tag i en stol och kastade den mot fönstret. En kraftig spricka dök upp men medan de tittade på den läkte glaset.
”Huset vill att vi stannar.” sa Ben, betydligt räddare.
I reflektionen i glaset såg de hur lamporna började flimra. Som om något störde deras energi. Först lampan vid dörren, sedan den ovanför soffbordet. Flimret kom allt närmare och Maurice tog upp mobilen. Ingen täckning. De andra såg betydligt räddare ut nu.
”Ingen täckning” sa Maurice till de andra.
Hon tittade ner på skärmen och såg hur mobilen öppnade ett sms. Den började skriva.
’Jag ser dig alltid’
Sedan slutade lamporna att flimra och allting verkade normalt igen.
”Vi måste hitta en utgång.” sa Adrian.
De gick ut ur vardagsrummet och in i köket där en tekanna stod på spisen. När de kom in i rummet började kannan att vissla och spruta ut ånga. Fläkten ovanför immade igen och kvar stod åtta bokstäver: Hjälp mig!
De sprang ut ur köket. Allting verkade vara en tidsinställd bomb!
De sprang uppför trappan och upp på övervåningen. Där uppe fanns rader av sängar. I varje säng låg ett barn med slutna ögonlock utan att sova. Allt var helt stilla. Vid varje sängavel hängde en lapp med ett namn och en tid. De följde rad efter rad av sängar ända tills de kom till den sista som var helt tom. Alla sängar där låg tomma och alla lappar blanka. På väggen framför dem satt en tom tavla men när de tittade på den såg de fyra gestalter komma gåendes mot dem. När de kom närmare såg de vilka det var. De var dem själva. Fast inte riktigt, de hade insjunkna ögon, blek hud och alla log. De gick fram tills de fyllde hela ramen och sträckte sedan ut benen, och klev ut. Nu kunde de höra dem. De skrattade och gick fram till sängarna. Tillsammans skar de sig allihop i fingrarna. Maurice tittade ner på sitt finger, hon blödde. Hennes spegelbild gick fram till henne och tog hennes hand. Maurice kunde inte kämpa emot. Hennes kropp gick villigt efter medan hennes inre försökte fly. Spegelbilden tog hennes hand och skrev på ett tomt blad: ’Maurice, 20:41’
Sedan gick hon till sängen och la sig. Spegelbilden slöt hennes ögonlock och Maurice rörde sig aldrig igen.
Karnevalen packade ihop och det enda som stod kvar var det grå huset som aldrig tillhört karnevalen.

Alla familjer har sina egna "måsten", som i sig inte känner som något måste, men som är något man gör varje år före jul - en egen jultradition.

 

 

Denna helgen har vi gjort två sådana saker, sådant som för oss har blivit tradition. I fredags var vi på Jul på Liseberg. Det är så vackert i parken såhär i juletider. Vi strosade runt några timmar, kollade på alla vackra ljus överallt, kollade in julmarknaden med sina små bodar med hantverk och ätbara saker fast vi köpte inget, men provsmakade en hel del :) I år hade de också gjort en medeltidsby där kungen och riddarna förberedde en midvinterfest. Det fanns också något de kallade En julsaga, som visade hur man förberedde julen vid förra sekelskiftet.

 

 

Vi passade även på att spela på några chokladhjul, utan större lycka :)

 

 

Förr i tiden när dagsljuset mer styrde livet var vintern en tid för mycket sömn och vila. Dagsljuset varade bara några få timmar om dagen, så man sov längre och gick och la sig tidigare på kvällen än vad vi gör nuförtiden. När det elektriska ljuset kom blev det möjligt att förlänga dagarna och numer kan vi göra allt i stort sett dygnet runt.

 

 

Någonstans på vägen har vi glömt bort att vintern är en tid för ett långsammare tempo, en tid för vila och en tid för att ta det lugnt. Naturen själv har gått in i sin viloperiod och även vi människor bör ta till vara denna tid för att njuta av ett lugnare tempo.

 

 

Själv har jag haft ett väldigt långsamt tempo de senaste veckorna, åtminstone efter jobbet. När jag kommer hem byter jag om till mjuka sköna velourkläder, mina rörelser blir lugna och långsamma. Jag fixar något att äta och kan sen antingen ta itu med lite hushållssysslor, eller så lägger jag mig på sängen och en katt klättrar upp och lägger sig i knät. Då får jag snällt ligga kvar för det är ju inte snällt att ta bort någon som har lagt sig så skönt ;) Där kan jag ligga ett par timmar, meditera, fundera på livet, titta på något TV-program, klappa katt och bara njuta av lugnet.

 

 

 

Mmmm, att lägga sig tvärs över sängen, på min fuskpälspläd med en superkelig katt som bara ligger och spinner och spinner samtidigt som jag klappar den på magen - det är den ultimata avkopplingen. Jag ligger och njuter och glömmer helt bort tiden :))

 

 

Både kroppen och sinnet blir totalt avkopplade. Sådana stunder i vardagen är så viktiga för välbefinnandet.

Japp, idag tjuvstartar jag julen lite grann :)

 

 

När jag gör en Feng Shui analys på ett hem eller ett rum tittar jag bla på om det är balans mellan de fem elementen; jord, metall, vatten, trä och eld. Jordelementet finns bla i bruna och beige färger, rotting, saker gjorda av lera och i mitt hem använder jag dessa lugna naturfärger tillsammans med vitt, som tillhör metallelementet liksom pastellfärger, runda former och saker gjorda av metall. För mig är dessa färger vilsamma och utgör basen i hemmet. Till det lägger jag till vattenelementet genom att tillföra vissa svarta detaljer och saker gjorda av glas tex vaser, skålar, ljuslyktor (då både svart och glas tillhör vattenelementet) och även några tavlor med havsmotiv. Träelementet kommer in genom de växter jag sedan möblerar med, både större golvväxter och mindre växter arrangerade i grupp. Träelementet återfinns även i randiga mönster och i höga smala saker. Slutligen tillför jag eldelementet genom belysning och några ljus. Eldelementet representeras också av djur och allt som är gjort av djur, och med mina sex katter har jag mycket eld hemma ;))

 

 

 

 

Men utöver att ha balans mellan de fem olika elementen tycker jag att det är viktigt att skapa ett hem som talar till alla våra fem sinnen. Synen är ett viktigt sinne och där kommer just harmonin mellan färgerna, placering av möbler osv in. Ett hem ska vara vackert att se på. Om vi bara omger oss med saker vi tycker om och som ger oss positiv energi har vi skapat ett hem som är vackert att se på.

 

 

Jag är en taktil person, och för att skapa ett hem som talar till vår känsel är det viktigt att tänka på att använda olika strukturer. Skapa ett hem som lockar till beröring. Jag tycker om att använda material som är sköna att ta på, tex fårskinnspäls. Jag älskar päls, men förutom fårskinn tycker jag att pälsen gör sig allra bäst när den sitter kvar på djuren, och jag tar avstånd från pälsindustrin och skulle aldrig kunna köpa ett klädesplagg med äka päls hur vackert det än är. Men med alla mina djur hemma har jag många möjligheter att långsamt stryka över en silkeslen päls. Jag gillar också känslan av mjukt trä, ullfiltar, känslan av att gå barfota på ett skönt golv osv.

 

 

Då har vi avverkat två sinnen, två väldigt viktiga sinnen när det gäller hemmet. Men ett hem ska också dofta gott. Hur får man in doften i hemmet? Jo, genom att använda bra rengöringsmedel. Själv använder jag gärna ekologiska produkter som dessutom doftar gott. Man kan också använda doftljus av bra kvalitet, men även vardagliga dofter som nybryggt kaffe, nybakade kanelbullar, doften av nytvättade lakan, blommor med en behaglig doft. Det finns många olika sätt att föra in dofter som får oss att må bra.

 

 

Hörseln kan vi stimulera på olika sätt. Ett sätt är faktiskt avsaknad av ljud, dvs att välja hushållsapparater som inte låter så mycket, att välja material som inte skapar buller och slammer i våra hem. Att ta bort obehagliga ljud är en bra början. Sen kan vi lägga till ljud som får oss att må bra. I mitt hem är katternas spinnande ett härligt ljud och då de alla är så keliga något jag får höra ofta. Annars kan man ha skön musik på låg volym eller ljudet av en brasa som sprakar.

 

 

 

 

Vårt sista sinne, smaken, är svårt att tillfredsställa i själva inredningen, utan där gäller det att skapa platser som lockar till att låta måltider få ta tid, där vi sitter ned och äter istället för att ta något snabbt på språng. Att njuta av mat av bästa kvalitet och ta sig tid att njuta, ensam eller i sällskap med andra, skapar ett gemytligt hem.

 

 

Jag kan lätt se när jag trivs i ett hem (och jag har bott på många ställen) för då vill jag ta in alla dessa delar. Jag köper blommor och sätter i vas, jag bakar och känner njutningen av dofterna som sprider sig i mitt hem för att sedan njuta av en god kopp te och något gott till som jag har bakat själv.

 

 

Skapa ett hem som lockar alla dina sinnen! Har du tips på vad du gör för att tillfredsställa olika sinnen så ge gärna tips i kommentarerna.

Ibland hör man någon uttrycka "det var ett hästjobb" vilket har betydelsen att det var ett stort, mastigt jobb som tog mycket tid och energi.

 

 

Utifrån den betydelsen kan rubriken innebära att jag har en mastig vecka, vilket stämmer. Även om jag har roliga arbetsuppgifter och gillar mitt jobb så blir jag ibland väldigt trött. I tisdags arbetade jag med att utveckla ett arbetslag större delen av dagen. Det är bland det roligaste jag vet, men det kräver mycket energi av mig. Senare samma kväll hade jag även bokat in en Feng Shui-konsultation, även det så roligt och något jag verkligen gillar. Men en konsultation tar ett antal timmar och även den tar mycket energi.

 

 

Men rubriken kan också vara en benämning på att denna vecka handlar väldigt mycket om hästar. I måndags hade jag bokat en privatlektion, igår hade jag min vanliga ridlektion och på fredag har jag bokat ytterligare en privatlektion då det kommit ett återbud. Igår eftermiddag följde jag dessutom med ett antal från min ridskola för att delta i en övning med ridande polisen i Göteborg. Så roligt, och så intressant att vara med på. Hästarna behöver miljötränas varje vecka för att klara av att arbeta vid tex fotbollsmatcher, demonstrationer osv. Vi var en stor grupp från ett par ridskolor som deltog. Efter det fick vi även följa med till stallet där polishästarna bor och få veta mer om deras arbete. Det tog hela eftermiddagen och var riktigt givande, men när jag kom hem och hade ätit, tagit en lång varm dusch (då jag varit utomhus hela dagen var jag rätt genomfrusen) satte jag mig på schäslongen för att se Go ´kväll och ett inslag om Feng Shui. En stor, varm, mjuk katt hoppade upp i knät och jag var så trött att jag nästan somnade med huvudet mot ryggstödet. Så trött var det länge sen jag var, men så skönt att bara koppla av. En spinnande varm katt hjälper ju till rätt bra dessutom :)

 

 

Och för att hästa till det lite ytterligare är det hopptävlingar på lördag. Tänk att jag blivit en hästtjej vid 45 års ålder :) Och så roligt att dela det intresset med andra hästbitna, både äldre och yngre. Igår, innan övningen med polishästarna, tittade jag på en privatlektion på den ridskolan vi var och en äldre man red på sin häst, medans hans fru stod brevid. Jag förstod utifrån samtalet att de red båda två, och då kände jag starkt att jag gärna skulle vilja träffa en man som delar mitt intresse, precis som det paret gjorde.

Jag har tagit en paus från bloggen de senaste tre dagarna, då jag har tagit några dagar helt datorfria. Jag har inte ens sneglat åt datorn, även om jag haft många ideér om blogginlägg som snurrat i huvudet (som bloggare snurrar sådana tankar hela tiden, då det hela tiden finns saker runt omkring som inspirerar eller saker man vill skriva om).

 

 

Den senaste veckan har varit intensiv på många sätt, både på jobbet och hemma, där jag även har känt mig frustrerad och upprörd, så jag behövde låta min själ koppla av, promenera, läsa, umgås med vänner :)

Åh, vad provocerande detta uttalande är för vissa har jag förstått :)) Häromdagen regnade det ute och var ganska mörkt. Vilket höstväder vi har fått, konstaterade en kollega. Ja, visst är det härligt sa jag, och fick väldigt konstiga blickar från de som stod nära.

 

 

Visst kan oktober vara grådisigt och regnigt, men för min del väger naturens explosion av färger upp den gråa himlen. Tänk att varje år blir jag alldeles överväldigad av alla toner av ockra, koppar, rost och kaskader av rött som finns runt omkring oss var vi än vänder oss. Jag är nog inte världens bästa bilförare när jag vill ta in allt det vackra runt omkring :)

 

 

 

 

 

Igår blev jag flera gånger om påmind om att beslutet jag tog om att gå ner i arbetstid för att få mer tid till sådant som är viktigt för mig var det rätta beslutet, trots ganska många tusenlappar mindre i plånboken.

 

 

Det jag gjorde igår fyllde flera behov, som även lyckoforskningen har visat, är något som ger oss livskvalitet

 

 

* Kontakt med djur - igår började dagen med ridningen, som alltid på onsdagar, och jag hade en häst jag inte haft förut och var jättenöjd då vi emellanåt hade en riktigt bra lektion.

 

 

* Kontakt med andra människor - som vanligt efter avslutat ridpass samlades vi ett gäng i klubbhuset och fikade en timme, och pratade om allt möjligt, inte bara ridning och hästar :)

 

 

* God mat - åh, vilken god lunch jag åt igår, och jag tog mig tid att njuta av smakerna, då jag inte hade någon tid att passa. När jag kom till restaurangen sa hon som visade mig till bordet att det kändes lite sorgligt att duka för en person, men jag tycker det är skönt att vara ensam ibland. Det finns två olika sorters ensamhet, dels den självvalda som på engelska kallas för solitude, och dels den påtvingade, icke önskvärda som på engelska heter loneliness. För mig handlade det igår om självvald ensamhet. Onsdagar är min dag, alladels för mig själv :)

 

 

* Vacker natur - efter lunchen åkte jag ut till Särö. Vi hade ett underbart höstväder, med nio grader varmt, strålande sol och en relativt kraftig vind. Så skönt att vara utomhus i. Jag tog en lång promenad, först längs med havet och upp på klipporna för att sedan gå in i skogen, som är ett naturreservat. Skogen har mycket tall som doftar så gott, för att sedan övergå i bokskog. Jag älskar bokskogar då ljuset är så magiskt på något sätt när det silar genom trädkronorna. Det doftade mylla, marken var täckt med gula och bruna löv och fötterna studsade på den mjuka mossan. Att ta sig tid och ta in allt med alla sinnen är mindfulness när det är som bäst :)

 

 

* Avkoppling - efter promenaden slog jag mig ner i en skön fåtölj på konferenshotellet i närheten, tog en kopp te och läste en stund i min bok, för att sedan bege mig till deras spaavdelning, där det var helt tomt. Jag hade hela anläggningen för mig själv Jag gick ner i det varma vattnet och simmade runt en stund, och njöt av tystnaden, viktlösheten, naturen precis utanför (de har även en del av poolen utomhus), belysningen i taket som kändes som en stjärnhimmel, lugn och skön musik - total avkoppling.

 

 

Att kunna ta sådan dagar är för mig mycket mer värt än mer pengar på bankkontot. En sådan dag som jag haft kostar inte så mycket - ridningen är det dyraste, som kostar ca 200 kr per lektion, en supergod lunch på restaurangskolan kostade knappt en hundralapp, naturen och motionen är gratis. Så kan en ledig dag se ut för mig, en annan dag, som i förra veckan, åker jag direkt hem efter ridningen, duschar och lägger mig på soffan med en bok som jag lånat på biblioteket och lyssnar på regnet som smattrar mot rutan.

 

I helgen har vi haft riktigt ruggigt höstväder i Göteborg, men det går bra att njuta av det också ;) Igår åkte vi iväg till biblioteket och laddade upp med varsin hög med böcker och tillbringade resten av dagen med att läsa. Då tycker jag bara att det är mysigt att höra regnet som smattrar mot rutan.

 

 

Idag var jag uppe tidigt för att bege mig till klubbmästerskap i dressyr på ridskolan. En sak kan man snabbt konstatera, hästmänniskor tar inte sovmorgon :) Kl nio gick första start och då har de redan varit igång ett bra tag med att göra iordning hästen och värma upp. I år kände jag mig inte helt redo att ställa upp, utan var bara vanlig publik, men jag har gjort teoriprovet man måste göra för att få tävla, så nästa år är mitt mål att vara med på klubbens lokala tävling.

 

 

Full av enerig kom jag hem och har gått som en tornade här hemma; städat, tvättat sängkläder och passade även på att tvätta sofföverdragen, fixa mat och när allt var klart var det så skönt att sjunka ner i den rena, fräscha soffan och njuta av dotterns bakverk. Hon har bakat semlor i helgen, helt off-season, men gud vad goda de var.