En av mina favoritbloggar och en riktig inspiratör när det gäller att leva ett enklare liv fullt ut är Maria Österåker. Hon bor i Finland med sin familj, har en doktorsexamen i ekonomi men valde ett helt annat liv där hon och familjen bor på en gård och har valt ett enklare liv med mer självhushållning. Hon har valt att arbeta med de sakerna hon brinner för mest - att skriva och att prata. Jag har tidigare rekommenderat hennes bok Lev mer på mindre här på bloggen

 

 

 

 

och hennes blogg heter också Lev mer på mindre

 

 

 

 

Vill ni se ett åttaminuters TV-inslag med Maria där hon berättar mer om sitt liv hittar ni det här

 

 

 

 

Maria är en sann inspiratör för alla som vill leva ett enklare liv, jobba mindre, fixa sin matproduktion på egen hand och välja det man vill arbeta med utifrån sitt hjärta.

 

 

Oj, vad det surrar i mitt huvud. Ända sedan jobbet började igen efter julledigheten har mina tankar gått runt, runt, runt. Det surrar hela tiden.

 

 

Varför det kan man ju då undra? Jo, det är en stor omorganisation på gång där jag jobbar vilket innebär att hela den avdelningen där jag arbetar läggs ner. I oktober fick vi veta det. Vi fick också då veta att ingen ska bli arbetslös, men de arbeten vi har idag kommer inte finnas kvar. Alla ska bli erbjudna andra tjänster, men nu är vi framme i februari och ingen har fått mer information än så. Varje vecka när jag kommer till jobbet är det ytterligare någon av mina kollegor som har sagt upp sig för att börja ett nytt jobb. Någon annanstans.

 

 

Hela denna processen påverkar mig naturligtvis. Utmanar mig. Får mig att fundera massor. Vad vill jag? Vill jag vara kvar i den organisationen där jag är idag? Vilka arbetsuppgifter vill jag ha isåfall? Kommer det finnas en möjlighet för mig att få intressanta arbetsuppgifter i den nya organisationen? Ska jag göra något annat? Ska jag söka ett annat jobb? Vad vill jag göra isåfall? Finns det några jobb inom de områden jag är intresserad av? Ska jag flytta till en annan stad och göra något helt annat?

 

 

Ska jag köpa en bed & breakfast i Skåne? Eller flytta ut på landet, dra ner på mina utgifter ännu mer och arbeta mindre? Ska jag satsa mer på mitt egna företag? Hur skulle det bli då? Skulle jag få tillräckligt mycket pengar att försörja mig på då?

 

 

Ja, det surrar. Alla dessa tankar, funderingar, oro, frustration är också stressfaktorer och jag känner att jag blivit mer känslig för stress. Igår kände jag mig helt yr. Orkade inte ta in något. Orkade inte läsa något. Orkade inte med ljud så TV-tittande blev ett störningsmoment. Jag undrar om mina katter kände det på sig för en katt som inte velat ligga i knä på väldit, väldigt länge låg nästan hela kvällen i mitt knä. Gick bort en stund för att sedan komma tillbaka igen. När hon lämnat efter flera timmar kom en annan och tog hennes plats. Det innebar att jag inte kunde göra något annat än ligga i soffan med en spinnande katt i knät, vilket var precis vad jag behövde.

 

 

Men idag när jag vaknar är tankarna tillbaka. Hur ska jag göra? Är det dags för mig att ta nästa steg i mitt liv, till något helt annat?

En blogg som jag tycker mycket om är Malin Berghagen. Hon skriver så bra om vad som verkligen betyder något. Jag gillar också hennes böcker. På hennes blogg läste jag ett inlägg om att skapa sig ett annat liv, som jag vill dela med er:

 

 

Ett annat liv.

Jag lånar ju mycket böcker på biblioteket - med betoning på mycket :) En del böcker är planerade dvs jag är där och letar efter en specifik bok. Ställer mig på kö om den inte är inne, och flera gånger har jag lämnat inköpsförslag på böcker de inte har haft. Men väldigt ofta går jag också runt på biblioteket och botaniserar lite planlöst. Då hittar jag massor av intressanta böcker jag inte ens visste fanns. Det var så jag hittade denna bok

 

 

                                       

 

I boken bestämmer sig familjen för ett experiment som till en början innebär att de ska leva ett liv med mindre socker. Äta nyttigare helt enkelt. Då tänker de vuxna till, och känner att om vi ska ta bort något från barnen som de är vana vid och vill ha, måste vi ge dom något annat istället.

 

 

Det är startskottet till det som jag tycker är mest intressant. De bestämmer sig för att de ska testa massor med nya saker tillsammans som familj. Minst en ny sak varje vecka, En del veckor blir det fler saker. Enda kriteriet är att de ska kunna göra det tillsammans. De testar att paddla kajak, gå en höghöjdsäventyrsbana, ror, åker Segway, military training och massor med annat. En del saker blir succé och andra kanske inte fullt lika populära. Men den stora behållningen är att de gör saker tillsammans som familj och de testar sina gränser. Gör saker de aldrig trodde de skulle klara. Konsekvensen av det blir ett ökat självförtroende hos alla, och en ökad självkänsla. Har man klarat en sak man inte trodde man kunde, eller vågade, ger de en enorm skjuts till att väga testa även andra saker. Har jag vågat gå utanför min komfortzon en gång och besegrat min rädsla, kommer jag att klara det igen!!

 

 

Boken inspirerade mig till att fundera på vilka saker jag skulle vilja göra med min dotter och jag har gjort en egen lista på "experiment" jag skulle vilja göra tillsammans med henne.

 

 

På den står allt från att testa geocaching (tips från boken) till åka långfärdsskridkor, åka gocart, testa höghöjdsbana, bergsklättring, tennis, paddla havskajak. Jag ska sätta mig med dottern och fila lite på vår lista och se vad vi är sugna på att testa. Vilka saker skulle skjuta våra gränser framåt? En sak de tar upp i boken som hade varit roligt att göra tillsammans ,och som skulle vara en utmaning för mig är att springa ett lopp tillsammans. Kanske ett femkilometerslopp till att börja med?

 

 

Vilka saker skulle du skriva upp på din experimentslista?

På UnderbaraClaras blogg, www.underbaraclaras.com hittade jag ett gammalt inlägg som passar mig som hand i handsken nu när jag har köpt mig min första systemkamera och tänker lära mig mer om fotografering. Dottern är duktig på att fotografera och redigera så hon ska också bli min lärare.

 

 

Clara är ingen utbildad fotograf, men tar fantastiskt fina foton tycker jag, så jag suger åt mig alla tips, och tänkte att ni också ville ha några tips, så här kommer hennes inlägg:

 

 

Bloggskolan del 2: Bilderna

1 Bloggens bilder är viktigare än man kanske tror. För bloggande handlar om en tydlig avsändare. Man vill veta vem personen bakom bloggen är. Förut klippte modebloggare bort huvudet på sina outfitbilder men det är otänkbart idag. Vill man inte synas själv i bild kan man etablera en känsla för vem man är genom att fota sin omgivning.

2 En bra kamera är ett plus men inget måste. (Vad jag använder står här) Däremot kan man lära sig enkla grunder i Photoshop eller annat bildredigeringsprogram som är gratis. På så sätt kan man hjälpa upp en dålig kamera. Får man panik av tanken på bildredigering så strunta i det. Man kan fota fint ändå!

3 Använd bilderna smart. En kul bild hjälper upp ett halvkasst inlägg eller skapar intresse för en viktigt text. Påstår man något, typ att det är fint ute, så backa upp med bild annars bli läsaren frustrerad över att inte själv få se det. Jag skulle tippa att jag har bilder till fem av sex inlägg.

4 Försök hitta en lagom storlek på bilderna till bloggen. Kolla runt på andra bloggar och se   vad du tycker funkar. För små bilder är hopplöst för då missar man detaljer och för stora bilder är jobbigt för att de knappt   får plats på skärmen.

 

5 Använd naturligt ljus. Inte så lätt nu på vintern men ändå. Blixt använder jag i princip aldrig eftersom det tenderar att ”döda” bilden om den används fel vilket är lätt hänt när man är en amatör.

 

Undvik att sommartid fotografera ute mitt på dagen i starkt solljus. Det ger skarpa   skuggor och platta färger. Tidiga mornar och kvällar är bäst.

 

6 Släck lamporna när det är mörkt istället för att tända! Jag släcker så många lampor som går när jag ska fota. Ibland blir det lite grynigt men då fångar man i alla fall stämningen. Den är viktigast!  Mörker i kombination med

många tända lampor gör en bild pissgul och dassig. Det kan man dock motverka i ett redigeringsprogram. Jag tycker personligen att pissgult är att föredra framför blixtblått.

 

7 Våga beskära motivet direkt i kameran. Ska man fota en krukväxt behöver inte hela rummet synas i bakgrunden – inte ens hela krukväxten behöver hamna på bild. Samma sak gäller när man fotar människor.

 

 

 

Fördelen med en blogg är att man kan lägga upp flera bilder på samma motiv om man känner att det behövs istället för att försöka täcka in allt i en enda bild.

 

8 Öva ögat på att hitta detaljer som blir fina stilleben. Gå runt i bostaden med kameran och leta motiv bland porslin, kläder och dammtussar. Återigen. Gå nära motivet. Fota en lampknapp på väggen, eller en knapp på klänningen istället för att bara fota hela klänningen. Och våga välja annorlunda motiv. En tom tallrik kan ge en lika bra känsla för en middag som en bild på den som sitter och äter.

 

9 Tänk på kompositionen. Den intressantaste bilden behöver inte vara den där det tänkta motivet är i fokus. Ibland gör det ingenting att personer blir suddiga och skärpan hamnar fel. Ofta fotar jag utan att ens titta i sökaren. Det kan bli hur bra som helst!

 

10 Våga sålla. Visst är det bra att bloggar har plats för många bilder.  Men ingen orkar se på alla bilder. Fotar jag en dagens outfit  brukar jag ha 1-2 bilder och absolut max 3 ifall det blev något särskilt  bra och intressant. Då är oftast någon en detaljbild på klädseln. Bara för att jag själv blev snygg på tio bilder  betyder inte det att det är intressant för andra att se. Tvärtom gör det  bloggen tung eftersom man måste skrolla så långt till nästa inlägg.

 

11 De flesta blir nervösa när en kamera kommer fram. Vill man fota andra  människor så låt kameran ligga framme jämt och ständigt. Fota  massor – tillslut glömmer folk av sig och slappnar av och då kan man  knäppa fantastiska bilder. Niotillfem är bra på det!

 

12 Om man fotar ett rum, tex till en inredningsblogg, så våga varva detaljbilder med vyer. Att fota en bra bild över ett helt rum är ganska svårt. Inte ens i inredningstidningar görs det särskilt ofta. Välj en del av ett rum istället.

Eller kanske bara en liten detalj. Och beskriv noga i bildtexten vad som syns, annars får man ägna tid åt att besvara det i kommentarfältet.

 

13 Man behöver inte städa när man ska fota. Tvärtom kan lite stök på bild vara roligt. En mästare på att snyggt fota stök i hemmet är Sammy Rose.

 

14 Jag tar nästan alla bilder till min blogg. Även bilder på  mig  själv – då använder jag stativ och fjärrkontroll och det är en  billig investering som underlättar om man fotar mycket. Förut använde jag  självutlösare och pallade upp  kameran på en byrå eller liknande. Jobbigt  men det går.

 

15 Att fota sig själv kan kännas fånigt. Strunta i det och ta massor av bilder – snart vänjer man sig och blir bekväm nog att leka loss framför kameran. Var inte rädd för att verka dramatisk eller pretentiös. Självdistans ger alltid utdelning!

 

16 Fotar man sig själv till en dagens outfit eller dylikt kan man tänka på att placera kameran ungefär i maghöjd på sig själv och sedan sätta fokuspunkten på ansiktet. På det sättet blir man fotad rakt framifrån och slipper osmickrande grod- eller fågelperspektiv.

 

17 Fotar man en ansiktsbild, tex för att visa en sminkning, så vänd ansiktet snett upp mot ljuset och sätt kameran framför ansiktet (utan att få skuggan i fejan). Det gör underverk med hyn och man slipper mörka ögonhålor under ögonbryn.

 

18 Våga fota på konstiga ställen. Själv har jag fotat både på vinden och inmosad i en garderob. Eller som här, balanserande på en pall.

Orkar man fota sig när man gör något annat samtidigt; spelar gitarr,bakar, krattar, putsar fönster eller på annat sätt är i ett sammanhang är det såklart ett plus!

19 En vit vägg är bra att fota mot men ännu bättre är en vägg i en svag färg. Rosa, grått eller grönt lyfter de flesta bilder. Jag är ständigt på jakt efter fina husfasader!

 

20 Att fota mat är en svår konst. Lyckade matbilder stimulerar smaklökarna. Maten glänser, ryker, verkar  pepprig, söt eller saftig. Det uppnås bäst med naturligt ljus. Ställ  maten i fönstret nu på vintern så räcker ljuset till.

 

21 En mustig lammgryta kan se ut som avföring om blixt används. Ibland är det bättre att inte vara så detaljerad utan fokusera på sammanhanget. Hur det ryker ur grytan istället för en närbild på lamm i krossade tomater.

 

22 Det gör inget att man inte hinner fota maten orörd. En tårtbit med utblåsta ljus är intressantare än en stel bild på en perfekt tårta.

 

 

23 Det är viktigt med liv i bilderna. Fota händelser istället för enbart statiska stilleben, vattning istället för bara vattenkanna. Och knäpp en bild när någon går igenom ett rum – då uppstår rörelse och närvaro.

24 Alltså: På bloggar (mer än kanske någon annan stans) är liv, rörelse och personlig avsändare centrala värden.  Närvaro är mycket viktigare än perfekt kamerautrustning och proffsig retusch. Så det så!

Jag hittade en intressant artikel på Amelia. se om vad den senaste forskningen kommit fram till faktiskt gör oss lyckliga. En del av de sakerna har jag skrivit om tidigare, men det skadar ju aldrig att bli påmind :)

 

 

10 saker som forskningen bevisat gör oss lyckliga                                          

 

Listan på 10 enkla saker du kan göra för att göra dig själv lite mer lycklig och nöjd.

Gav du några nyårslöften vid tolvslaget? Nu när vi är några dagar in i januari - handen på hjärtat - hur har det gått med dessa löften? Har du börjat äta nyttigare? Tränat mer? Slutat röka?

 

 

 

Jag tror inte på nyårslöften - iallafall inte på det vanliga, traditionella sättet. På den nyårsfesten jag var på var det en i sällskapet som gick laget runt och frågade vad de andra hade för nyårslöften. När det blev min tur sa jag precis det. Jag tror inte på nyårslöften. För oftast består dessa löften av något som vi, med lite dåligt samvete, säger att vi ska sluta med. Det dåliga samvetet beror på att vi egentligen väldigt väl vet att det vi ska sluta med inte är bra för oss. Vi vet att det inte är bra att röka, att det inte är bra att äta mycke socker osv. Däremot är det en bit kvar från att veta att det inte är bra, till att känna ett stygn av dåligt samvete till att faktiskt också gå till handling. Det tar emot. Det känns lite jobbigt. Då är det svårt att lyckas.

 

 

 

Ett annat vanligt nyårslöfte är att istället börja med något, eller göra något mer, som vi vet är bra för oss. Vi ger löftet även här utifrån det dåliga samvetet, tänker att vi ska bli lite bättre - börja träna ligger ofta högt på den listan. Men även här är det fel utgångspunkt för att lyckas.

 

 

Så jag sa att jag inte har några nyårslöften, och av vilken anledning, utan att jag istället använde visioner. Jag sätter mig ner någon gång runt årsskiftet (behöver inte vara vid tolvslaget :)) och funderar på vad jag vill ha mer av kommande år. Jag funderar på hur jag vill att mitt liv ska se ut. Hur jag ska vara som person. Sen skriver jag ner dessa visioner. Högt som lågt. Det blir inga löften, inget jag måste hålla och år dåligt samvete om jag bryter. Det blir mål, och visioner för mig. Mina ledstjärnor.

 

 

Vid årets slut stämmer jag av hur året har varit. Ofta har jag gjort flera av de sakerna jag skrivit, men sällan alla. Om de fortfarande känns angelägna åker du upp på den nya visionslistan. Att skriva en bok har stått där ett tag. Det går trögt. Men dottern och jag ska göra en kokbok under 2014, där vi ska samla våra bästa recept, och dottern ska fota. Den kommer bli jättebra tror jag. På min visionslista för 2013 stod det för oss båda att vi ville bli mer hälsosamma, äta bättre mat och ta hand om oss själva på ett bättre sätt. När jag nu skriver bokslut för 2013 kan jag konstatera att jag gått ner 10 kg under året. Vi köper till största delen ekologiska varor, och har även börjat äta mer vegetariskt.

 

 

Som ett led i min hälsosamma vision har jag även återupptagit yogan, ger mig tid för avkoppling, några spabesök och till sist slutat röka helt, även feströkningen. Jag kände att varje gång jag tog ett bloss smutsade jag ner min kropp inifrån, och det rimmade väldigt illa med min vision om ett mer hälsosamt liv. Så det var inte alls svårt att sluta. Det svåraste beslutet är det första steget. Att verkligen vilja förändring, och ge sig själv tid att genomföra den. När den första förändringen finns där, och löper på, kommer ofta de andra av sig själva. Min vision när det gäller hälsan för 2014 är att äta mer vegetariskt, inte bara ekologiskt odlat, utan också att börja odla en del själv. Yogan ska få ta mer plats i min vardag. Jag ska bli bättre på att träna själv hemma på egen hand. Ridningen känns som vi har tagit ett stort steg på utvecklingen och min vision för detta år är att jag ska få hyra den häst jag brukar rida, två gånger i veckan.

 

 

Hur ser din vision, och dina mål för 2014 ut? Vad vill du ha mer av i ditt liv? Skriv gärna ner.

Något som både imponerar på mig, och som inspirerar mig är människor som går från tanke till handling, som inte bara tänker att "man borde göra något" - utan som faktiskt också gör något. Något som gör skillnad för någon annan.. Igår såg jag ett inslag på TV om två tjejer som startat Soul Sisters där de samlar in pengar genom både gåvor från andra och genom att hålla olika event. Pengarna går sedan till att hjälpa en kvinna i kris någonstans.

 

 

Detta läste jag idag på Facebook, skrivet av en kvinna som heter Jenni Trash, och blev väldigt berörd.

 

 

Igår skrev jag en sammanfattning för 2013 när det gäller hälsa, med tankar om hur jag vill att 2014 ska bli, vilka mål jag sätter upp för mig själv och mina önskningar. När jag gör sammanfattning över året väljer jag att ta en del i taget och utgår då från Livshjulet.

 

 

Att stanna upp, gärna varje dag, och tänka efter vad man har runt omkring sig som gör en lycklig, känna och uttrycka tacksamhet för det är något som forskning visat ökar vår känsla av livstillfredsställelse och lycka. Allra bäst är det att i slutet av varje dag skriva ner minst tre saker som fyllt en med tacksamhet under dagen som har gått. Periodvis gör jag det, men efter ett tag slutar jag, då jag känner att jag upprepar mig.

 

 

 

De innebär inte att jag inte känner stor tacksamhet för allt jag har i livet. Jag är lycklig, och tillfreds med mitt liv nästan jämnt. Det finns några saker som jag stannar upp och känner tacksamhet för ofta (kanske därför jag känner att jag upprepar min tacksamhetslista :))

 

 

Först och främst är jag oerhört tacksam för min underbara dotter - vacker, duktig, snäll, rolig ja helt enkelt bäst!

 

 

Andra saker som jag ofta är tacksam över är min bostad. Jag trivs så oerhört brai hemma och i området där jag bor. Här finns så mycket. Jag är också tacksam över att jag får arbeta med saker jag¨tycker är både roligt och inspirerande och lagom mycket vilket ger mig tid att ägna mig åt mina intressen. Jag är tacrksam att jag har såpass bra ekonomi att jag har råd att dra ner på min arbetstid.

 

 

Framförallt är jag tacksam att jag har allting jag behöver.Ibland tänker jag på saker jag skulle vilja ha, men så tänker jag att det påverkar inte min lycka något alls om jag köper det jag tänker på, så oftast blir det inget inköp. Istället är jag nöjd och tacksam för de saker jag har.

 

 

 

Ofta känner jag stor tacksamhet för de små sakerna i livet - att solen skiner, att det serverades god mat i matsalen den dagen, att jag hade ett intressant samtal med en vän eller en arbetskamrat, att en varm katt la sig i mitt knä, att jag haft ett äkta möte med en annan människa som förvånade mig när jag kom bakom fasaden, att jag har en så stor frihet att utforma mitt liv precis som jag vill ha det, att jag läste något inspirerande i en bok jag hittade på biblioteket och att personalen där alltid är så tillmötesgående och snälla som köpte in alla böcker jag ville läsa - ja det finns saker, stora som små att vara tacksam för varje dag!

 

Så söt :))

 

 

Kom ihåg att vara i nuet, även vid denna tid på året som för många är årets stressiga. Även om du gör listor och planerar framåt är det bara just nu som allting är.

 

 

Maria Österåker, som skriver min nya favoritblogg Lev mer på mindre, har också skrivit några böcker. En bok som handlar just om att leva mer på mindre där hon skriver om sitt nya liv som självförsörjare och egenföretagare, som jag har bett mitt bibliotek att köpa in.

 

 

 

Men hon har också skrivit en liten bok om att våga, där hon skriver om vad som fick henne att våga ta steget, säga upp sig och starta ett nytt liv. Den kan du hitta här http://issuu.com/osteraker/docs/att_v_ga.

 

 

Jag funderar mycket kring att våga just nu, då jag känner att det börjar bli dags att göra några förändringar i mitt liv. Kanske är det en begynnande femtioårskris (jag fyller 47 om några veckor) eller så är det kanske mina drömmar som jag haft ett bra tag som börjar pocka på mer och mer, som vill att jag ska göra något mer än att bara drömma. Jag drömmer om att bo och leva på ett annat sätt än jag gör idag, även om jag är rätt nöjd med hur mitt liv ser ut idag, med en bra bostad och ett jobb jag trivs med. Men jag vill något mer.

 

Att våga säga nej är starkt. Många som har drabbats av utmattningsdepression har haft svårt att säga just nej. Att känna in vad vill jag, vad kan jag stå för, vad orkar jag - våga lyssna på vad kroppen, och själen, säger. Vilket ibland innebär att säga nej till saker. Att säga nej kan väcka många olika rädslor till liv.

 

 

Tänk om människor tycker jag är självisk och egoistisk.

 

 

Tänk om jag blir ensam och utanför.

 

 

Tänk om de inte frågar igen.

 

 

Tänk om människor blir arga eller besvikna på mig.

 

 

Tänk om......

 

 

Ja, kanske, men tänk om priset för allt det där är att du säger nej till dig själv, till din egen kropp och din egen hälsa?

 

 

Denna helgen har jag sagt nej till saker som egentligen var inplanerat. Det är inte lätt även om jag kände att det var rätt för mig. För flera veckor sedan hade jag bestämt att träffa några vänner igår kväll och gå ut på stan. Med flera hektiska veckor bakom mig, även helgerna, kände jag att fart, människor, högljutt inte alls var vad jag ville ha, eller behövde. Så jag sa nej. En del av de tankarna jag skrev här ovanför kom upp, men jag kände ändå att jag gjorde rätt val. Jag träffar massor av människor i mitt jobb (det är ju mitt jobb :)) då jag arbetar med utveckling av grupper, föreläsningar, möten - hela dagarna. Så vad jag behövde var ensamhet, tystnad och lugn. Så istället för fest blev det ett tretimmars yogapass och sen lugnt och stilla hemma, med att rensa lite ( ;)), läsa lite och njuta av tystnaden. Även idag har jag bokat av en planerad aktivitet, och ska istället städa och rensa lite mer här hemma.

 

 

Det är vad jag behöver för att ladda energi. Utanför regnar det, så kanske jag tar på mig gummistövlar och regnkläder och tar en promenad i skogen under eftermiddagen.

 

 

Vilka saker säger du ja till fast du egentligen inte vill? Vad skulle du behöva säga nej till för att lyssna på vad din kropp och själ säger till dig?