Den berättelsen i boken "Livspusslet - hur gör man?" som jag kände relaterade mest till mina egna tankar var Mari Jungstedt. Hon är en relativt ny bekantskap för mig, då jag inte gärna läser deckare. Men i inredningstidningar har jag sett reportage från hennes hus på Gotland.

 

 

Hon skriver så här:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Detta är en del av vad Mari Jungstedt skriver om sitt liv, sin vardag och jag gillar hennes tankar :))

  

 

I Helsinborg bor numera göteborgaren Katarina Ahltin, som bla ger färg och stiltips i GP, och som driver sitt företag Stilstudio i Göteborg. Katarina är väldigt duktig på att dela med sig av sin kunskap. Hon är ofta ute och föreläser på olika ställen runt om i Sverige. Själv var jag och lyssnade på henne på en lunchföreläsning förra hösten, som anordnades av ett nätverk jag är med i. Jag tycker att Katarina på ett enkelt och lättfattligt sätt ger råd kring styling, figursmickrande kläder och allmänt kring stil. Hon arbetar även som personal shopper för den som vill ha hjälp att få till en bra garderob, gärna med få plagg, men som funkar tillsammans och framförallt funkar både i färg och i form på olika personer. Alla är vackra, och ibland behövs det hjälp att visa upp sitt vackraste jag på bästa sätt. Kolla även in Katarinas blogg för massor av tips kring färg och stil. Du hittar den här http://katarinaalthin.blogspot.se/

 

 

I förra veckan hade hon tips kring vårjackor, vad man ska tänka på när det gäller modellen utifrån sin egen kroppsform. Denna vecka har hon utlovat tips kring jeans.

 

 

 

 

 

Nu ska jag berätta lite mer om vilken vårjacka som passar till vilken figur och varför. Som alltid är det viktigt att komma ihåg att vi alla ser olika ut. Det betyder att en viss typ av jacka absolut kan passa till en annan figur än den jag skriver om nedan, allt hänger nämligen på våra propotioner. Är vi korta/långa i livet, var sitter kurvorna osv. Mina råd är menat som en fingervisning och en extra guidning för att hjälpa dig när du väljer modell.

X-figuren som ser ut som ett timglas bör satsa på en jacka som markerar midjan på ett naturligt sätt, bälte eller insvängd jacka är bäst. Bylsigt vid midjan eller mudd är lite sämre.

A-figuren som är nättare upptill kan satsa på en jacka som har deltaljer och annat extra upptill på jackan som breddar och markerar. Volanger nertill breddar baken för mycket.

V-figuren som är bred över skuldrarna passar bäst i en jacka som är ganska enkel upptill. Det är smickrande om den har fickor eller detaljer nertill. Puffärm breddar axelpartiet ännu mer.

H-figuren som är pojkaktig i figuren bör undvika dubbelknäppta jackor i seglarmodell men kan välja en cape som adderar form på ett trendigt sätt. Snedställt eller figursytt & uppknäppt smickrar.

O-figuren ska tänka på materialet och hur jackan helst bör falla från axlarna och neråt. Att det finns möjlighet att justera midjan lite lätt är en fördel. Undvik puffar och extra fluff på magen.

Typiskt för varje vår är att jackorna har färg! Tänk på att välja en färg som smickrar din vinterbleka hy, personer med gråstänk i håret bör till exempel tänka sig för innan de köper en beige jacka då det gyllene beiga inte alltid är smickrande. Känns färgen lite för skarp kan man förvisso alltid trolla bort det med en sjal som får fungera som en liten gräns mellan jackan och ansiktet.

Några extra tips!

En svart jacka fungerar men tänk på hur du kombinerar resten av klädseln för att inte få en allt för vintrig känsla. Personligen tycker jag att en svart jacka kan vara mer praktisk då den känns som ett ganska självklart val längre fram på hösten, en ljuvlig jacka i pastell har jag inte lika sent på året. Tycke och smak får helt enkelt avgöra.

När jag själv köper vårjacka så har jag alltid jobbet i fokus, det är viktigt att den att ha när jag arbetar. När det sedan gäller min fritid så har jag ett par sport-/fritidsbetonade jackor som har fått hänga med från år till år och jag lägger inte så mycket fokus varken på trend eller utseende. Att den är praktisk är det viktigaste.

I helgen var jag och hälsade på min vän som i förra veckan opererade bort en hjärntumör. Operationen hade gått bra, hon mådde bra och var precis som vanligt. Hon skulle få åka hem igen bara några dagar efter operationen, men på avdelningen fanns dem som inte haft en samma tur, som fått vara kvar länge på sjukhuset för att sedan åka vidare till rehab.

 

 

I samtalet med min vän väcktes även en del existentiella frågor. Hon hade tur, då de upptäckte tumören strax innan jul då hon sökte vård för trötthet och yrsel, och trodde själv att hon var på väg att bli utbränd. Hon hade turen att möta en läkare som tog henne på allvar och undersökte vad det berodde på. Då upptäcktes tumören som redan var rätt så stor och hade börjat växa. I samband med operationen meddelade läkaren att det var tur att hon kom då. Hade tumören vuxit ett tag till hade det inte gått att operera, och då hade prognosen varit rätt dålig.

 

 

När man träffar på människor med liknande historier kan jag inte låta bli att känna en stor tacksamhet för livet, och att få vakna till en ny dag. Tänk vad livet är skört ändå, och att marginalerna ibland är väldigt små. När marginalerna inte är på vår sida kan livet snabbt förändras.

 

 

Jag känner gläjde över dessa dagar, som vi kallar för vardag. Det behöver inte vara så stora mirakel som händer, utan livet i sig själv är ett tillräckligt stort mirakel. När jag kom hem från sjukhusbesöket kände jag mig full av energi, och att ta itu med hushållssysslorna gick som en dans. Jag gjorde iordning kvällens middag, och utav bara farten förberedde jag även middagen till dagen därpå så den var nästan klar.

 

 

Att börja tänka på alternativet till dessa vardagar där inte så mycket nytt händer, dvs att livet tagit en dramtatisk vändning på ett eller annat sätt, får mig att känna tacksamhet för varje dag, och njuta av det jag gör, oavsett om det handlar om att bädda sängen, prata med dottern, sitta i ett jobbmöte, klappa en katt, prata med en vän, plocka undan efter middagen -ja alla de där små sakerna vi gör som utgör våra dagar, vårt liv!

 

 

När jag hittar det hus på landet där jag vill bo, med en större trädgård än jag har i dag drömmer jag om att ha ett växthus liknande detta

 

 

 

Fotot är taget av en av mina favoritbloggare, Fyra årstider på landet, och finns i nya numret av Hus & Hem Trädgård. Jag vill ha ett växthus som delvis är vikt till odlingar av tex tomater, fina blommor, lite mer exotiska växter men som också har plats för samvaro och avkoppling.

Min blick fastnade på en rosa bok sist jag var på biblioteket, som handlar om det ska livspusslet. Hur får man ihop alla delar av sitt liv?

 

 

 

 

Boken beskrivs så här:

Hjälp! Hur får man livet att gå ihop?

Det där med att hålla hemmet ljust och fräscht, att ständigt prestera, vara snygg i kroppen tre veckor efter att tredje barnet på lika många år fötts och insikten om att VD-jobbet eller egentligen vilket jobb som helst kräver full närvaro är ingen lätt match. Och sambon var håller han hus nuförtiden?

Plötsligt känns livet som ett tivoli där man inte hinner åka alla karuseller.

Dags att prioritera? Men vems prioriteringar är det som gäller? Egnas? Andras? Mammas?

Kvinnor som är mitt i karriären och som föder sina barn förhoppningsvis i tid innan fertiliteten börjar dala utan att de har insett det har en tung skuta att ro. Kraven har vuxit. Förutom jobbet innefattar skutan också utseendet med Victoria Beckham-midja, tid för löpning i skogen och att hålla hemmet redo för Sköna Hem. Plus att man måste blogga. Och helst vara med i TV.

Visst är det ofta en självpåtagen roll att vara den duktiga flickan, att fixa allting, att kunna själv. Men är rollen egentligen så frivillig? Vad är det som driver pusselgenerationen? Varför säger vi ja när vi egentligen vill säga nej? För att få vara med? För att få revansch? Dagens kvinnor är fantastiska, duktiga, välutbildade och kan så mycket. De går långt i sina yrken och blir höga chefer genom sitt hårda jobb. Tappar de något på vägen? Offrar de för mycket?

 

I boken är det flera kända kvinnor, tex Alexandra Charles, Alexandra Zazzi, Annika Jankell, Anette Lefterow,  Camilla Läckberg, Katerina Janouch, Mari Jungstedt, Monika Ahlberg, Zinat Pirzadeh (hon är med här också) som beskriver hur de hanterar sin vardag.

 

Det är intressant läsning. En del av dem beskriver det så bra tycker jag. Jag gillar framför allt det Anette Lefterow skriver. Hon håller på med wellness och hälsa i olika former, även som yogainstruktör. Hon beskriver hur hennes liv bygger på åtta olika pusselbitar; yoga, pilates, meditation, kost, träning hemma, ayurveda, spa, wellness utomhus och dans. Jag gillar hennes tankar om helhet, att vi behöver ha med alla dessa bitar för att må bra. Vi behöver äta bra, vårda vår kropp, ta hand om vår själ, skapa lugn, grunda i oss själva, ge våra tankar tid att formas, låta kroppen få leva och röra sig i glädje, skratta.

 

Det finns flera andra intressanta beskrivningar. Några är skrivna av psykologer som forskar om stress och gränslöst arbete.

 

 

"The key is not to prioritize your schedule, but to schedule your prorities" skriver en av dem, men det tog henne ändå ttimmar av mindfulness och meditation för att på riktigt förstå innebörden i dessa ord som hon arbetat länge med i mindfulnessövningar med självskadande ungdomar.

 

Vad betyder de orden för dig???

 

 

 

Kram till er alla på Alla hjärtans Dag!

 

 

Alla hjärtans dag är en dag att speciellt uppmärksamma nära och kära, men jag tycker inte det behöver vara så kommersiellt - lite extra omtanke, uppmärksamhet och vänlighet räcker långt (och så kanske några godishjärtan :)). Glöm inte att vara kärleksfull mot dig själv också!

 

 

 

I morse på väg till jobbet spelade de min favoritlåt på radion. Den är fin även som dikt tycker jag.

 

 

 

 

Många som vill leva ett enklare liv börjar fundera på att flytta ut på landet för att uppnå det. Många gånger slutar det i en besvikelse om man inte har funderat igenom vad det innebär innan man flyttar.

 

 

Att bo på landet innebär inte automatiskt att man lever ett enklare liv. Många gånger kan det tom bli ett krångligare liv, som innebär fler stressmoment än tidigare. Innan man flyttar behöver man tänka på vilken livsstil man vill ha, hur man vill leva sitt liv. Vill man tex fortsätta att arbeta med det man gör, kanske på samma arbetsplats, eller kan man tänka sig att byta jobb? Till vad isåfall, och vilka arbetsmöjligheter finns det där jag vill bo? Att fortsätta med samma jobb kanske innebär långa resor från och till arbetet, och enligt lyckoforskningen är pendlandet något som ligger i topp på saker som drar ner vår livstillfredsställelse och känsla av att må bra. Det kan jag skriva under på själv. Jag hade tidigare ett jobb som det tog mig över en timme att ta mig till, och lika lång tid hem igen, och det sög musten ur mig. Jag var helt slut när jag kom hem, orkade inte träna eller göra något annat. Jag bytte jobb efter ett år.

 

 

 

 

Vill man fortsätta att ha samma sorts liv som innan, med ett högt tempo, många olika aktiviter, träffa vänner som bor på olika platser, gå på bio eller kultur så innebär ett boende långt ut på landet att familjen kommer behöva mer än en bil, man lägger mycket tid på att köra till olika saker och dessutom kostar detta resande mycket pengar. Så innan man flyttar ut till landet behöver man tänka igenom hur man lever sitt liv, hur man vill ha sin vardag, vad som är viktigt för mig (och för resten av familjen), vad prioriterar jag?? Finns det busshållplats i närheten? Går bussen överhuvudtaget hit, eller bli man helt beroende av bilen?

 

 

Jag har både sett, och läst i flera böcker, konsekvenser av att flytta ut till landet som man kanske inte har räknat med. Min syster tex har bott på landet med fyra tonårsbarn med massa olika aktiviteter, skola, vänner, jobb i stan med flera kilometer till närmaste busshållplats. Det innebär mycket tid i bilen, och höga kostnader. Både Gisela Linde, i sin bok Lev enklare, och Karin Lilja, i sin bok 77 sätt att leva bättre på mindre, skriver om klassiska misstag många gör vid en flytt. De fortsätter leva samma liv som innan, och då minskar inte stressen, då har man inte ett enklare liv som var det man tänkte.

 

 

Nej, för att leva ett enklare liv krävs andra saker. Att välja ett annat boende, någon annanstans än i staden kan vara ett sätt, bara man tänkt innan på vad det innebär. Behöver jag tex ha en affär nära där jag kan slinka in och handla mjölk eller är jag så organiserad att jag kan handla allt på en och samma gång att det inte gör något att det är en mil till närmaste affär? Man kan också leva ett enklare liv på precis samma plats där man redan bor. Det handlar om vilka livsval man gör.

 

 

I artiklar om att leva ett enklare liv där de har valt att flytta till landet, och verkligen fått ett enklare liv har man många gånger valt att sluta sitt tidigare arbete, och tagit de arbete som finns i den nya miljön, även om det innebär att sluta med det man utbildat sig till och ta ett enklare arbete med lägre betalt. Man har valt att leva nära naturen, och har valt bort sådana saker som finns lätt tillgängligt i stan, men kräver långa resor där man valt att bosätta sig tex bio, restaurangbesök är inte viktigt, utan man har valt en annan livsstil. En del har valt att starta eget där man bor, ofta med en mer osöker inkomst. Man har dragit ner på sina kostnader så att en hög inkomst inte blir viktig längre för att det ska fungera.

 

 

Att leva på landet kan även innebära ett tungt och slitigt arbete. I programmet Drömmen om landet där storstadsbor ska pröva lantlivet i fem veckor under sommaren, har de ofta valt arbeten inom boende/äta eller lantgår med djur. Att arbeta med djur innebär ett tungt arbete, som börjar tidigt på morgnarna varje dag i veckan, 365 dagar om året, och arbetsdagarna är ofta långa. Att arbeta med hotell, pensionat, bed & breakfast, restaurang, café, camping och dylikt på innebär sommartid mycket arbete. Det är då man ska dra in en stor del av årets inkomster. Det är under några veckor på sommaren turisterna är där. Väljer man ett sådant liv innebär det att jobba hårt på sommaren, och sen kanske ta det lugnare vid andra tider på året.

 

 

Jordbruksverket har bett några spännande, kända eller halvkända människor skriva en krönika om varför de valt ett liv på landet. Intressant läsning. Här hittar ni Underbara Claras krönika, http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/landsbygdsutveckling/gastkronikoren/2010/claralidstrom.4.6f9b86741329df6fab48000754.html

men ni kan också läsa om Dregen, Annichen Kringstad, Joppe Pihlgren och Zinat Pirzadeh.

 

 

Att leva ett enklare liv innebär att göra medvetna val, att veta vad som är viktigt för mig, att veta vad jag kan prioritera bort och vad jag inte kan avstå från. Om jag skulle flytta ut på landet skulle jag antingen ha ett eget företag där jag bor, eller välja ett arbete som det tar mig max 30 minuter att ta mig till. Jag vill inte lägga min tid på pendling. Dessa 30 minuter vill jag inte heller tillbringa i bilköer. Att rida är viktigt för mig, så ett stall där jag faktiskt kan rida är viktigt att det finns nära. Det innebär en ridskola, eller att jag redan innan har pratat med stallägaren om möjlighet att hyra en häst eller vara medryttare. Att det finns hästar i en hage, vilket jag tycker är en trevlig utsikt, innebär inte att det finns möjligheter för mig att faktiskt också rida. Att ha en mataffär ganska nära är viktigt för mig. Att tillhöra en gemenskap är också viktigt, så jag vill att det ska finnas någon sorts samlingsplats nära, kanske ett cafe, en restaurang där man kan ta ett glas vin och en bit mat och träffa grannar är trevligt och något som jag tittar på om jag ska välja en ny bostad. Det är också viktigt för mig att se vad dottern behöver, och just nu är det viktigt för henne att ha nära till skola och kompisar, så en flytt till landet får vänta för min del.

 

 

Men det innebär inte att jag inte lever ett enklare liv! Jag har valt att göra andra val som tar mig närmare den livsstil jag vill ha!

Ett sätt att minimera antalet kläder i garderoben är att tänka i termer av garderobskapslar dvs med en liten grupp av kläder som går att kombinera med varandra på en mängd olika sätt. Ett annat sätt är att bara ha kläder som passar ihop med de flesta andra kläder som finns i garderoben.

 

 

Jag har hittat en del exempel på amerikanska bloggar som jag tycker känns inspirerande. Denna tex från viviennefiles.blogspot. com där hon visar olika sätt att använda en svart kjol som bas och med olika kläder och accesoarer kan den fungera hela året runt. Om man bygger sin garderob på detta sätt behöver man inte heller ha så många kläder som är bundna till enbart en årstid, utan kan klara sig med färre kläder som kombineras på olika sätt bereonde på årstid och väderlek. (Den gråa tröjan i februari skulle jag kunna tänka mig i min garderob och kan komma på massor av sätt att kombinera den med olika nederdela, sjalar, skjortor för variation :))

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hur många plagg har du i din garderob som du kan använda på ett liknande sätt? Bra basplagg som går att använda om och om igen, årets alla månader är garderobens stöttepelare. (jag gillar även koftan på november som också hade fungerat bra i min garderob :))

 

 

Jag hittade även en annan intressant blogg http://www.richandheathersmith.com/2012/05/06/my-chambray-shirt-project/ där hon provar för att se hur många kombinationer hon kan få ut av några av sina basplagg. Jättespännande att titta på, och bli inspirerad av. Ett inlägg handlar om olika sätt att kombinera en jeansskjorta, ett annat inlägg om olika sätt att använda röda jeans och ett par med gröna jeans (vilket jag tycket var oerhört inspirerand då jag varit sugen på ett par färgade jeans men inte riktigt känt hur jag skulle kombinera det. Roligt med färg!!). Du hittar inläggen här http://www.richandheathersmith.com/2012/03/14/my-red-jeans-project/ och här http://www.richandheathersmith.com/2012/03/16/my-green-jeans-project/

 

 

Min egen garderob blir mindre och mindre, då jag regelbundet tar bort saker jag tröttnat på, eller som jag använder för sällan, utan att fylla på med något nytt. Det är ju så att det är vissa plagg jag sträcker mig efter oftare än andra, och några som mest blir hängande, även efter många rensningar, så jag fortsätter att renodla. Senast åkte min jeansklänning, en brun kofta och ett par stövletter ut. Vilken befrielse det är när jag öppnar klädkammaren på morgonen och den känns ljus och luftig. Det är inga problem att klä sig på morgonen. Jag kollar temperaturen och börjar med att välja vilken tjock kofta jag ska ha på mig (då vi har rätt så kyligt på jobbet) och så får resten följa efter det :)

 

 

 

En följd av min vecka utan att starta datorn, mer än det nödvändiga i jobbet, har fått följden att jag nu rensat bort några av de bloggar jag följt. Jag insåg helt enkelt att jag inte saknade dem när jag inte läste dem, hm så kan det också gå...

 

 

Jag har nu renodlat så jag följer ett fåtal bloggar, men det är bloggar som ger mig något mervärde tex inspiration, energi, ny kunskap men en handfull bloggar räcker långt :)

 

 

Jag kanske tom rensar bort mig själv ;))

Hittade den här på Facebook idag och tycker den är väldigt talande om hur värdefull vår tid är, och att tiden i sig är relativ. Det är aldrig för sent att göra förändringar eller välja en annan väg.

 

 

Häromdagen kom det en kommentar som jag vill lyfta upp här, då jag vet att inte alla läser kommentarer. Det är från en tjej som för ett antal månader sedan skrev en kommentar om att vilja göra förändringar, men att ha en känsla av att sitta fast, att inte ha några möjligheter till förändring och att vilja byta till ett annat arbete, men känna att det inte går. (Ja, självklart kommer jag ihåg dig, din fråga och mitt svar :))

 

 

Att få läsa om vilka förändringar som skett i ditt liv sedan den gången är oerhört glädjande!

 

 

 

Om du som läser också känner att du sitter fast, att det är omöjligt att förändra din situation finns det flera vägar att gå. En sak att börja med är faktiskt att rensa i din närmiljö, dvs ditt hem. Med för mycket saker som binder energi blir det svårare för förändringar och ny energi att komma in i livet. Börja rensandet där du känner att de största hindren är, alternativt framför ytterdörrren och i hallen. Det är här ny energi, och nya möjligheter kommer in. Sedan kan du utifrån de olika baguaområden förstärka de områden i livet du vill ha förändring inom.

 

 

Utöver dessa saker kanske du behöver söka hjälp av någon professionell, kanske bli sjukskriven en period innan du går in i väggen för att få tid att reflektera över nya möjligheter och låta kroppen, hjärnan och själen återhämta sig. Kanske du sitter fast i ett arbete där du vantrivs och har svårt att se några andra möjligheter, då kan du få hjälp av Arbetsförmedlingen och en jobbcoach att tänka i nya banor och hitta nya vägar. Kanske du behöver prata med en psykolog för att hitta mönster i ditt liv och lösa knutar för att lättare hitta nya vägar, nya beteenden och nya lösningar.

 

 

Ibland fastnar man i känslor av hopplöshet och tror man har utforskat alla vägar som går, utan att hitta någon lösning. Då kan det behövas hjälp att tänka nytt. Vi har oerhört lätt att fastna i samma tankebanor om och om igen. Tänk bara när man letar efter något som har "försvunnit" hur man om och om igen går tillbaka till samma ställe och letar, och letar igen - utan att hitta något. Så kommer en ny person i rummet och föreslår något helt nytt ställe att leta på :) Samma sak är det i livet också. Vi behöver andra människor omkring oss för att hjälpa oss att tänka nya tankar!

 

 

Att rensa i röran och röra om i energierna, skapa ny energi och nya möjligheter är oerhört kraftfulla insatser. Jag är övertygad om att det kommer fortsätta gå bra för dig, och att saker som du drömmer om kommer gå i uppfyllelse. Förstärk det du vill ha genom att tex använda symboler, bilder, föremål.

 

 

Lycka till!!

Hur ser det ut i era almanackor? Är det fullt med saker inbokade? I dagens samhälle premieras det att vara aktiv, "ha många järn i elden", vara fullbokad, vara eftertraktad och aktiv, men mår vi bra av det? Vi behöver även tid till att göra ingenting, tid till att bara vara. Dagar som bara förflyter och när någon frågar vad jag gjorde i söndags har jag inget egentligt svar mer än att jag gick och plockade lite hemma, pratade och skrattade med dottern, klappade en katt, tittade på fåglarna utanför köksfönstret och så har den dagen gått. Jag har haft en skön dag utan några egentliga aktiviteter.

 

 

Vårt samhälle idag är så mycket yang att vi behöver dagar av lugn, vila och "bara-vara" dvs yin för att få balans. Vintern är dessutom en yinårstid som talar om för oss att det är tid att ta det lugnt, tid att varva ner. Om vi lever mer med naturen och naturens växlingar kommer detta automatiskt och kräver inte att vi behöver tänka specifikt på det.

 

 

Den senaste veckan har jag haft många sådana dagar. Redan för en vecka sedan på väg hem från jobbet kände jag att mina arbetsdagar varit fulla av möten som ständigt avlöste varandra, tiden var helt uppbokad. Jag hade svårt att hitta tillräckligt med tid för att hinna reflektera över ett möte jag varit på, göra efterarbete och förbereda mig ordentligt inför nästa möte så jag hade ett stort behov av att privat "bara vara" för att hitta balansen.

 

 

Det började med lördagen när solen strålade och vi bestämde oss för att ta en promenad. Vi bor så bra att vi har skogen precis utanför dörren och gick ett par timmar och bara njöt, av sol, av vårt samtal, av utsikten - av allt som fanns nära. Sedan har veckan fortsatt likadant.

 

 

Privat har jag även haft en skärmfri vecka. Då jag använder dator på jobbet har jag inte varit helt skärmfri, men privat har jag inte ens haft någon lust att starta datorn.

 

 

På biblioteket lånade jag om Susan Mausharts bok Nedkopplad som jag täntk läsa igen. Dagens teknik finns så lätt tillgänglig hela tiden med laptop, smartphones, Ipads osv och det är lätt hänt att lägga för mycket tid med sådant, att tappa bort mötet med andra människor, att leva i en artificiell värld så jag vill bli inspirerad till att ta flera sådana dagar och veckor.

 

 

Kanske inte det allra bästa när man har en blogg att ta hand om ;)

 

 

Hur ofta tar du dig tid till att bara vara, utan några måsten, utan några planer, utan någon stress, utan att fylla dagen med massa aktiviteter?

Idag ska jag gnälla lite på bloggen och jag brukar inte gnälla. Men det är något som har irriterat mig ett bra tag nu. När jag åker till och från jobbet kör jag en bit på motorvägen, E6, som går igenom Göteborg.

 

 

När jag lägger mig i vänsterfilen för att tex köra om en rad med lastbilar och kör 10-20 km fortare än hastighetsbegränsningen så kommer det alltid någon bilist bakom mig, tätt, tätt inpå, blinkar med ljusen och visar på alla sätt att jag kör alldeles för lååååångsamt och att jag ska flytta på mig. Och då kör jag ändå över hastighetsbegränsningarna!

 

 

Det stressar mig när de gör på det sättet. Jag vill göra klart det jag påbörjat och vill inte lägga mig mitt i en lastbilskaravan, så jag brukar köra förbi de bilar jag har tänkt innan jag byter fil igen. Åh, vad det irriterar dem, och när jag flyttat på mig skjuter de fart som en kanonkula. Tänk att jag har ju sinkat dem flera sekunder på deras resa.

 

 

Varför är folk så stressade??? Jag tycker om att köra bil, och jag har inget emot fart, men jag gillar inte hur stressigt det har blivit i trafiken senaste decenniet.