Tycker du att rubriken känns provocerande så här i slutet av mars, när vintern fortfarande håller hela landet i ett järngrepp samtidigt som de flesta av oss längtar efter vår och plusgrader? Ja, jag längtar också efter våren, men jag har under de senaste åren kommit att uppskatta vintern mer och mer.

 

 

Jag tycker om vintern med sin melankoliska känsla, en tid när naturen ligger i ide och då även vi människor förhoppningsvis unnar oss ett långsammare tempo.

 

 

Jag tycker om att låna mycket böcker på biblioteket och en av de jag läst senaste veckorna heter just Vinterdrömmar

 

 

 

Boken är fylld av vackra vinterbilder från olika ställen, och jag tycker om den poetiska texten där man hyllar vintern och lyfter fram det vackra med vintern.

 

 

 

 

 

 

Istället för att förbanna vintern kan vi hitta glädjen i vad denna årstid erbjuder. Vi bor ändå i ett land där vi har vinter minst fyra månader per år. Ska vi gå runt och svära över en tredjedel av året?? Nej, hitta det vackra i vintern och glädjs åt alla våra årstider.

 

 

Jag gillar även det de skriver om bokens motto: det enkla är det sköna. Vi vill njuta av det som är enkelt och på så sätt försköna vår vardag. Nu är tiden inne för en besjälad inredning, där inredning och själfullhet möts. Ekologiska värderingar har gjort att vi vill använda naturmaterial och att vi uppskattar det handgjorda igen. Konsumtionssamhället börjar ifrågasättas mer och mer och har förhoppningsvis nått sin peak.

Jag tänkte att jag skulle göra en Julie & Julia, för er som har sett filmen. Där lagarJulie alla rätter i en gammal kokbok skriven av Julia Child.

 

 

En av mina absoluta favoritförfattare av kokböcker, Monika Ahlberg, har kommit ut med en ny kokbok som verkar vara precis i min smak.

 

 

 

 

Vardags Mat - ja, vi behöver ju äta alla dagar, och jag vill äta mat som är god, ren, omväxlande men som inte tar alltför lång tid att laga, eller kräver massa komplicerade moment. När jag bläddrat i denna boken hittar jag direkt massor av recept som tilltalar mig, så efter att ha avvaktat med inköp i ett par månader har jag nu slagit till och beställt den.

 

 

Att göra något liknande som i filmen, att laga sig igenom hela kokboken recept för recept, låter ganska roligt, tycker jag. Kanske upptäcker jag nya favoriträtter eller nya favoritingredienser som jag normalt sett inte brukar använda. Lite experimentell äventyrslusta så här på våffeldagen :))

Igår kväll var det sista avsnittet av TV-serien Drömmen om landet där fyra familjer under några sommarveckor har fått prova på ett liv på landet med olika arbeten.

 

 

En av familjerna var en ensamstående mamma med tre döttrar. I början hade hon svårt att få med sig döttrarna på tanken med att tillbringa fyra veckor på en camping i Borlänge, och fick muta dem med olika saker för att de skulle följa med. Äldsta dottern sa att hon skulle återvända till Stockholm efter en vecka. Men under dessa fyra veckor fick hela familjen ompröva sina liv, och de upptäckte att de stressade mindre, umgicks mer, pratade mer med varandra, fick bättre relationer med varandra samt att människor i trakten var så varma och välkomnande.

 

 

Detta gjorde att familjen ville inte tillbaka till Stockholm och efter inspelningarna har familjen valt att flytta till Borlänge.

 

 

 

 

En annan av familjerna fick också blodad tand av lantlivet och letar efter en gård med djur som de kan driva själva. Jag har alltid varit fascinerad av människor som vågar följa sin dröm, som vågar bryta upp och testa nya saker. I tidningar kastar jag mig alltid över sådana reportage, och en del av dem har jag klippt ut och satt in i min inspirationspärm.

 

 

I andras ögon är jag en sådan som vågar ta de chanser som dyker upp, och har ofta fått höra lite avundsjuka suckar om att de också skulle vilja våga. Det har jag fått höra tex när jag tog mitt pick och pack och flyttade till New York vid 25 års ålder, när jag senare valt att flytta till en helt ny stad där jag inte känner någon för att börja ett nytt jobb, när jag startade ett företag istället för att vara anställd och när jag började läsa till psykolog fem år när jag var 35 år gammal.

 

 

Jag resonerar så att livet är för kort för att inte våga ta tillvara de chanser som dyker upp. Livet är också för kort för att inte göra det man vill göra, utan år efter år släpa sig fram med något som man egentligen inte vill. Jag brukar fundera på vad är det värsta som kan hända? Och svaret är - inte så mycket. Jag startade företag, och fick starta-eget-bidrag i ett år, men företaget tog sig aldrig för att kunna leva på och i samma veva fick jag barn och lade företaget vilande, och just det företaget återuppstod aldrig igen. Att det inte går riktigt som man tänkt är inte hela världen, för det dyker upp nya möjligheter, och det kan också innebära att livet för in en på andra spår. I mitt fall blev det psykologprogrammet istället när föräldraledigheten var slut, och det har jag inte ångrat en dag.

 

 

Så om du är en sådan som avundsjukt suckar när andra genomför sina drömmar - vad är det som håller dig tillbaka för att genomföra dina egna drömmar? Om du vågade och tog språnget till något nytt - vad är det värsta som kan hända?

Idag, och hela denna veckan, kommer jag att arbeta hårt med att visualisera mig själv på gården jag skrev om i förra veckan. För ett par år sedan skrev jag ner precis hur jag ville bo, hur det skulle ligga, vad jag skulle arbeta med där, vilka bitar som jag vill ska finnas där - och här har jag precis det jag visualiserade då framför mina fötter.

 

 

Nu gäller det bara att jobba stenhårt på nästa del - att det är mitt!!! Jag har en del nätverk som i sin tur har mycket kontakter, så förutom att förlita mig på turen :) så ska jag slänga ut lite krokar och se om det finns intresserade som vill investera eller vara delaktiga i verksamhet som kan drivas på gården (en del verksamheter finns ju redan, men jag har många tankar på hur man kan vidareutveckla vissa av dem samt lägga till nya delar)

 

 

Jag kommer också förstärka mitt rikedomsområde i min lägenhet på olika sätt, för detta hus ska bli mitt! I sommar kan jag se mig och dottern göra många olika aktiviteter där.

 

 

Idag ska jag vara allt annat än måttlig :) Ända sedan jag upptäckte detta ställe för några år sedan har jag och dottern sagt att här vill vi bo varje gång vi varit här och nu såg jag att det är till salu!! Här finns ett litet boningshus, en bed and breakfastverksamhet, en lokal där det i nuläget är en butik med inredning och kläder och en restaurang/cafe med en underbar trädgård.

 

 

Den nätta summan för detta ställe är drygt sju miljoner! Så på vägen hem idag får jag köpa en Triss och åka till Nyhetsmorgon och skrapa fram lite mer pengar. Det lustiga är att jag har varit och tittat på detta ställe med tanken att hålla kurser här och även fått en offert från nuvarande ägare. Här skulle jag kunna driva mitt företag precis så som jag skulle vilja. Har någon en bra idé om hur man får fram ett antal miljoner får ni gärna lämna tips i kommentarerna ;))

 

 

Det enda man vet om livet är att det kommer att förändras många gånger under ens livstid, och någon gång kommer man att dö. Att födas och att dö är en del av livets gång, och all tid däremellan kommer att fyllas med glädje, sorg, leda, spänning, omväxling och rutiner.

 

 

Den senaste tiden har jag reflekterat mycket kring livet, vad som är viktigt, vad som ger mening, vad som ger glädje och vilka saker jag lika gärna kan leva utan. Under de senaste veckorna har en av mina bästa vänner opererat bort en hjärntumör, min pappa har genomgått en stor hjärtoperation och för en stund sedan fick jag veta att mannen som drev en 13-åring flicka i Kumla att ta livet av sig var en granne till mig.  Den sorgen som flickans föräldrar känner kan jag inte ens föreställa mig, men jag har själv en dotter som är i samma ålder hemma.

 

 

I samtal med min nyopererade vän har vi bla diskuterat olika sätt att se på livet, hur man väljer bort de saker som stjäl energi istället för att ge energi, vad som får en att må bra och mycket annat. Men vi kommer fram till att relationer som ger positiv energi är en av livets allra viktigaste beståndsdelar, precis som lyckoforskningen också har konstaterat.

 

 

Ingen av oss vet hur långt våra liv kommer bli, men att ödsla dagar och delar av livet åt relationer som dränerar en på energi är en kostnad som är alltför hög.

 

 

En annan sak som jag också har funderat mycket kring är hur mycket den moderna tekniken avskärmar oss från möten med människor. Jag ägnar ingen tid längre på kvällarna åt att sitta vid datorn. Jag tittar fortfarande på TV, men inte så många program. Jag och dottern tycker båda om en sitcom som går vid halvåtta på kvällarna, så när vi kommer hem lagar jag middag, ibland gör hon mig sällskap under tiden och ibland gör hon läxor, sen äter vi tillsammans och sen brukar vi titta på det programmet och skratta ihop. Är det inget annat efter det som jag verkligen vill se stänger jag gärna av TV:n, läser eller umgås med henne (när jag får :)) Häromdagen ville hon att jag skulle spela hennes favorispel på datorn. Jag är inte så mycket för sådana spel, men jag lovade att testa. Efteråt kunder jag konstatera att det hade varit väldigt roligt, men kanske inte själva spelet utan att vi gjort det tillsammans.

 

Denna helgen ska jag ägna åt relationer med mina nära. Vad ska du göra i helgen?

 

 

 

Jag gillar denna bilden. Miljön, havet, gemenskapen, glädjen, djur - ja i mitt sinne är detta vad livet går ut på!

 

Den sista tiden har det blivit väldigt dåligt med uppdateringar på bloggen. Det beror på att jag just nu har ett stort behov av att skapa balans i mitt liv.

 

 

Mina arbetsdagar är ofta intensiva där jag går från det ena mötet direkt till nästa, hela dagarna. Och i mitt arbete som psykolog är alla möten jag är på också något där det förväntas olika saker från mig. Man har bett om att få hjälp i olika sammanhang och när jag kommer dit så förväntar de sig att jag ska leverera, vilket gör att när jag åker hem på eftermiddagen känner jag att jag har använt mycket energi under dessa möten.

 

 

I bilen på väg hem tycker jag ofta om att ha tyst, sitta i min egen bubbla och varva ner. Ibland känner jag för att lyssna på musik, kanske ösiga låtar som ger mig ny kraft, eller lugna stillsamma låtar som hjälper mig att gå ner i varv, men ofta tycker jag om tystnaden.

 

 

När jag kommer hem vill jag göra saker som inte känns krävande, klappa en katt, laga mat - hacka, steka och röra runt i grytan. Låta hjärnan koppla av och göra enkla saker med kroppen.

 

 

I det tillståndet har jag ingen lust alls att ens ta fram datorn, än mindre sätta på den. Så mina kvällar när jag har intensiva jobbperioder behöver jag lugn och återhämtning.

 

 

Jag har också med tiden insett att jag behöver ganska mycket tid i mitt eget hem för att riktigt kunna landa, så aktiviteter på andra ställen försöker jag hålla till ett minimum. Max en kväll i veckan är jag borta på något. Förra veckan var det en kväll på biblioteket med dottern där vi fyllde på med nya spännande böcker (i helgen läste jag Sara Kadefors bok Borta bäst som jag kan rekommendera när det gäller att fundera kring livsval och konsumtion). Veckan innan dess var jag på en inspirationsföreläsning med 4good och denna veckan ska jag på en föreläsning med Charlie Söderberg. Det bästa för mig är när dessa dagar ligger på onsdag kväll för då har jag varit hemma en del på min lediga dag och åker gärna iväg några timmar på kvällen.

 

 

Så när det blir tyst här på bloggen är jag inne i en återhämtningsperiod då datorn får vila :) Men något jag har fastnat för är faktiskt en app på min iPhone som dottern introducerade mig till: Quizkampen. Jag älskar frågesport och här får jag mitt lystmäte i alla möjliga kategorier.

 

 

 

Att bara sätta sig någonstans, inne eller ute på en vacker plats och fokusera på sin andning är ett väldigt bra sätt att landa i sig själv, gå ner i varv och koppla av.