Vad är din dröm?

Ibland läser jag en text som bara är så bra. Som slår an något i mig, och säkert i många andra också. Denna text är sådan. Den är så klockren tycker jag, och uttrycker något som vi alla borde ta till oss. Vad är min dröm? Vad vill jag? Hur mycket av det jag tror att jag vill är ett uttryck för kulturen jag lever i, vad som är trendigt idag? Hur mycket ger vi oss själva tid att verkligen lyssna på vår inre röst, vår inre kompass? Hur mycket omger vi oss med diverse distraktioner som gör att vi aldrig på riktigt kan känna och lyssna på oss själva?
 
 
Ta en stund och läs denna text. Fundera på vilket sätt den talar till dig. Och skapa tid och ta bort alla distraktioner runt dig och se vad som är din dröm. Nästa steg är att våga stå för sin egen dröm, även om den går emot gängse uppfattningar, för att till sist hitta olika sätt att förverkliga sin dröm.
 
 
Men första steget är som alltid att bli klar över vart vi vill. Vad har jag för mål, vad är min dröm?
 
 
 

Gillar du verkligen yoga?

yoga

Foto: Carolina Egana

Stillar du dig ibland under dagen? Kan du gå i skogen utan att ha musik i öronen? Lyssnar du nånsin på vinden i träden? Sitter du ibland med en kopp te/kaffe och bara ägnar tid åt drickandet, utan att vare sig surfa eller prata eller läsa? Kan du bara dricka? Ser du moln? Tar du dig tid att iaktta deras gång över himlen?

Jag undrar; känner du dig själv? Bättre formulerat; vet du hur det känns att bara vara du? Hur känns det att vara du, utan att vara förlorad i tankar och åsikter och distraktioner? När du kan se att tankar finns, men också ta ett kliv åt sidan och säga till dem ”Jag hör vad ni säger, men nu ska jag iaktta moln, så ni får vänta.” Ibland när jag sitter och bara är, t ex på en bänk i solen, så får jag flashbacks från tidig barndom. På nåt märkligt vis kan jag minnas att det kändes så att vara riktigt liten. Avslappnat, närvarande.

Det finns så många anledningar till att välja medveten närvaro.

Om du aldrig stillar dig från bruset kan det hända att du förlorar dig i världen. Och när du förlorar dig i världen blir omvärldens åsikter dina åsikter, omvärldens tankar blir dina tankar och omvärldens drömmar blir dina drömmar. Du hör inte längre din egen tysta röst. Den där viskande rösten som kommer inifrån och inte utifrån. Den där rösten som säger något om vad som är rätt för just dig.

  1. Tror du inte på Gud, men tror på ”något”?
  2. Tycker du att män och kvinnor ska kunna ha precis samma yrken?
  3. Tror du att spöken finns?

Vad du än svarar på dessa frågor så säger jag inte att du har fel. Men om du svarar ja på de två första frågorna och nej på den tredje så svarar du som de flesta svenskar. Kan det vara så att du är påverkad av din kultur? Kan det vara så att du skulle svara helt annorlunda på dessa frågor om du var född och uppväxt i Kina? Och att du skulle vara lika tvärsäker på dina svar då som nu?

Jag vill bara göra dig uppmärksam på hur mycket av dina tankar som egentligen är din kulturs tankar, så att du kan öppna dig lite mer, leta lite mer i dig själv. Det kan vara svårt att göra sig helt fri från sin kultur och det är heller inte nödvändigt. Öppna dig inåt bara. Rätt och fel finns inte.

Ibland tänker jag att den största anledningen till olycka hos människor är att de lever någon annans dröm.

Tänk om det inte är din dröm att bo i hus på landet med trädgård, man/fru och barn och hund och bil och att jobba långa, långa dagar så att du knappt hinner uppleva vare sig hus, trädgård, man/fru, barn eller hund. Tänk om din dröm inte är fler prylar utan färre prylar. Tänk om du aldrig har drömt om den stora fyrverkeri-sprakande kärleken. Tänk om ett fett bankkonto helt enkelt inte är din grej.

Skulle du veta om det? Har du lyssnat tillräckligt inåt för att veta vad din dröm är? Och vad som är din kulturs/familjs dröm åt dig? Din kulturs dröm kan kännas väldigt övertygande, den kan kännas som din. Särskilt om du inte är van vid att lyssna inåt.

Det skulle kunna vara så att din dröm är oerhört enkel. Den kanske är att bo i en anspråkslös liten lägenhet i förorten? Kanske gillar du att bo själv? Eller i kollektiv? Kanske har du hellre en nära vän än ”en massa härliga vänner”? Kanske är det inte riktigt du att åka till Ikea eller köpmarknader på helgen? Kanske är fritiden viktigare än jobbet? Kanske är skogen viktigare än TVn? Tänk om du faktiskt inte är så förtjust i att resa på solsemester? Gillar du verkligen yoga? Bara förslag här. Jag vet ju inte. Den enda som egentligen vet är du. Bara, bara du kan lyssna till din inre röst. Bara, bara du kan veta vad din dröm är.

Men jag säger dig; när någonting skaver i tillvaron, när inget känns riktigt kul, när ångesten, rastlösheten eller omotivationen ligger och gnager…vänd blicken inåt! Lever du kanske nån annans dröm? Törs du vara stilla nog för att höra din egen viskning? Den kan sätta allt på spel. Men kanske är det just det du innerst inne vill? Du har inte all tid i världen. Ett liv rinner snabbt förbi. Vems liv lever du?

Sätt dig på en stilla plats ikväll och fråga dig; vad vill jag? Eller, bättre formulerat; vad vill livet mig?

Kanske får du inte svar direkt. Kanske får du inte svar i ord. Men något fjäderlätt börjar sakta röra sig i dig. Garanterat. Var uppmärksam.

Om skribenten

Elisabeth Labbaci arbetar som lärare i språk och mindfulness, är ayurvedisk hälsorådgivare, konstnär och poet.


Kommentarer
Postat av: Anna-Maria

Så tänkvärt!
Tack för dina inlägg!
Önskar dig en fortsatt trevlig söndag. :)

2015-04-19 @ 12:57:54
Postat av: CrimsonAnna-vardagslyckans sköldmö

Den här texten talade verkligen till mig. Det är precis i de tankarna jag är just nu. Skrev ett eget blogginlägg om saken

http://crimsonanna.blogspot.se/2015/04/listen-with-your-heart.html

2015-04-19 @ 12:59:21
URL: http://crimsonanna.blogspot.se
Postat av: Irene

Även jag känner igen mig här, fast numera är jag väldigt bra på att leva mina egna drömmar och välja med mitt eget hjärta. Tänkte på detta senast härom dagen när någon sa sig längta efter utlandssemester... att vara den som inte längtar bort från vardagen gör att man helt klart känner sig lite utanför, att säga "jag trivs så bra här hemmavid så jag har inte tänkt resa någonstans alls" ger lite konstiga blickar från utomstående :-)

Svar: Ja visst anses man konstig om man inte vill åka iväg utomlands, och gärna långresor hela tiden. Jag gillar att vara hemma och kan gärna gå en hel semester utan att ha något särskilt inbokat, utan tar dagen som den kommer. Ser vad jag har lust för när jag vaknat, hur vädret är och gör små utflykter i närheten.Här kan du se en bild på min gamla soffa http://balansilivet.blogg.se/2012/march/ny-soffa.html#comment
Men jag tog bort de små sidokuddarna och la dit lite andra kuddar för att bryta av det beiga tyget med
None None

2015-04-20 @ 10:38:06
URL: http://wangborgshem.se
Postat av: Karin

Vilket bra inlägg! Extra roligt för att författaren är en gammal bekant som jag inte haft kontakt med på mycket länge. Nu vet jag hur det gick för henne.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
bloglovin
RSS 2.0