Leder en enklare livsstil till social katastrof?

Jag sitter och förbereder “mitt” pass till Caminos stora hållbarhetsdag, där jag ska diskutera med några företag hur de kan förhålla sig till en verklighet och en framtid där folk kräver enklare liv, vill ha minimalistiska livsstilar och bättre kvalitet.

Låt oss ponera att Karl-Johan Persson har rätt, att det faktiskt skulle bli social katastrof om folk shoppar färre saker. Ja, det är många som håller med honom och kämpar emot en utveckling där vi konsumerar mindre prylar. En del kämpar för att göra masskonsumtion “mindre dåligt” för miljön, men inte revolutionera den. ..

Men vad gör vi om det faktiskt är så att människor på allvar kommer sluta konsumera lika mycket, börja leva enklare och mer minimalistiskt? Om det nya idealet blir att behålla sina saker länge och lappa och laga? Tänk om det är en utveckling som inte går att stoppa? Tänk om det är en realitet alla företag kommer stå inför om 5-10 år?

De smarta företagen är förberedda på detta, de arbetar på olika sätt med att behålla sina kunder efter shoppingtillfället genom att hjälpa dem att reparera sina jeans, som i fallet Nudie, att ge med några lagningar hos skomakaren när man köper skon, som hos People People, eller genom att hyra ut saker istället för att sälja dem. Det finns så många sätt företag kan arbeta med den här utvecklingen, ändå är det relativt få som gör det idag. Jag är mycket väl medveten om att många stora företag arbetar med återvinning av kläder, med mer hållbara material etcetera, men den stora problematiken är fortfarande att affärsidén i grunden handlar om motsatsen till minimalism:  att kränga så mycket grejer som möjligt, billigt. Så länge affärsidén inte ändras, kan företaget inte på allvar räknas som hållbart. Jämför det med företag som Patagonia som skriver “Don´t buy this jacket if you don´t really need it”. Kommentar överflödigt.

Jag undrar, som så många andra, hur det kommer att se u tom 10-20, när min tvååring är redo för arbetslivet. Kommer vi fortfarande att “gå på stan och shoppa” som ett lördagsnöje? Kommer vi fortfarande ha en längtan efter att förnkela våra liv, men känna att vi sitter fast i ett ekorrhjul där vi måste arbeta övertid för att kunna konsumera?

Jag hoppas verkligen att den nya generationen, den som turligt nog hela tiden kommer efter den gamla, har med sig lösningar på dessa utmaningar. För vi på Camino är väldigt övertygade om att människor är trötta på dagens shoppinghysteri, på komplexa liv med miljoner beslut som ska fattas, uppdateringar och backups som ska genomföras och val som ska ses över. Jag skulle vilja se förenkling som ett samhällsmål. Att politiker och företag hjälper konsumenter att få enklare liv, där det finns mer tid för familj, vänner och till engagemang i stora frågor. Det finns många saker som går att göra för att förenkla om man nu menar allvar med att man vill ha upplysta, medvetna och engagerade medborgare. Det här med alla "fria" val, kanske inte var en sådan jättebra idé trots allt, eftersom vi ändå inte orkar välja.

Jag hoppas ha ännu mer lösningar och vägar framåt att komma med efter vår stora hållbarhetsdag på måndag, en heldag av inspiration och diskussion på temat… Hoppas vi ses där.