Jag gillar att skriva listor. Och jag gillar att skriva ner tankar om hur jag vill leva mitt liv, utvärdera var jag befinner mig just nu, skapa min framtid både på lång och på kort sikt. Då sätter jag mig ner och skriver ner vad jag tycker är bra idag, vad jag vill utveckla mer, om jag vill ta in något nytt osv.
Något som jag har skrivit i år är att jag vill bli mer kulturell. Jag funderar då på vilken kultur jag faktiskt gillar och uppskattar. Konst gillar jag och har varit på flera av de stora konstmuseerna, speciellt i New York. Jag tycker om kända konstnärer som Monet, Manet, Degas, van Gogh och andra stora, välkända namn. Men även om jag gillar konst så griper den inte tag i mig. Och att gå på gallerier eller små utställningar av okända konstnärer brukar inte ge mig så mycket. I somras var jag tex på ett galleri i Ystad som hade utställning med konst av Olle Ljungström, sångaren i Reeperbahn som var med i Så mycket bättre. Det tog mig några minuter så hade jag sett färdigt, för det var inget i hans konst som tilltalade mig. Så konst blir inte något jag kommer fördjupa mig mer i, men kan tänka mig att gå på intressanta utställningar på konstmuseet.
Musik då? Nja, jag gillar ju musik. Går gärna på konserter, både på klubbar och på stora arenor som Ullevi. Men det är dyrt och blir sällan av. Klassisk musik njuter jag av att lyssna på hemma i bakgrunden. Det är lugn och behaglig musik tycker jag. Men att gå och lyssna på en symfoniorkester tycker jag mest är långtråkigt.
Opera har jag svårt för. Balett tråkar ut mig. Men jag gillar teater. I alla former. I teatern finns det en historia, något som griper tag. Stämningen på teatern, scenografin och allt runt omkring. Det är min kulturgrej! Musikaler likaså. När jag och dottern var i New York var vi, förutom att vara på några konstmuseér, även på musikalen Annie och jag tror det blev det starkaste minnet för oss båda.
På Göteborgsoperan har de Kristina från Duvemåla på programmet i vinter. Jag har sett den för många år sen, med Peter Jöback som sjön Guldet blev till sand. Fantastiskt. Men priserna är höga. 700 kr är mycket pengar tycker jag. Då passar Stadsteatern mycket bättre. För 280 kr kan jag gå och se en föreställning. Ibland när jag har varit i Stockholm på kurs har jag gått till Dramaten sen eftermiddag och frågat om lediga biljetter till samma kväll, och oavsett vilken pjäs jag har hamnat på så har jag tagit del av en fantastisk upplevelse när jag går därifrån.
Så vid en titt på vad Göteborgs Stadsteater har på repertoaren denna vinter fastnar jag för två saker:
After work - jobba, jobba, jobba,dö
Fem kvinnor som jobbar på kontor avslutar arbetsveckan med en After Work.
De pratar om fisk i folie, snacks och den osäkra arbetssituationen. En av dem måste bort, men vem?
The Office-humor blandas med gåtfullhet och kryddas med lite arbetsmarknadskris. Sofia Fredéns nyskrivna pjäs är både existentiell och humoristisk.
Och Tartuffe av Molieré:
Pappa Orgon är dränerad på kraft och status.
Och snart även på kapital då hans nya, unga och utlevande fru roar sig kungligt med hans vuxna barn och sätter sprätt på tillgångarna. Själv har hans utrymme krympt till ingenting. Ingen lyder, ingen lyssnar, ingen bryr sig om honom. Tills han möter den magnetiske och karismatiske Tartuffe…
Som familjefadern Orgon ses Johan Ulveson, Tartuffe görs av Eric Ericson och vi ser även bl a Carina M Johansson och Tova Magnusson i ensemblen. Tobias Theorell regisserar Molières svarta komedi.
