Funderingar
Förra veckan var det höstlov på de allra flesta ställen runt om i landet, och jag som arbetar inom skolan tog ledigt några extra dagar för att kunna tillbringa mycket tid i mitt hus i Skåne. Tanken var att dottern skulle ha möjlighet att följa med då hon var ledig från skolan, men så blev det inte, utan katterna och jag åkte ner själva.
Där i tystnaden och mörkret fick jag mycket tid att fundera på livet. Jag mår så bra när jag är där, och det var motvilligt jag packade ihop mina få saker och alla kattburarna i bilen för att köra mot Göteborg igen. Jag trivs i lugnet. Planen var att nästa gång jag åker ner är på juldagen för att tillbringa jullovet där, men när jag räknade efter var det ju hela åtta veckor kvar tills dess. Och så länge kan jag inte vänta, så nu blir det att boka in minst en långhelg till innan dess.
Jag fick äntligen igång kaminen och ett par av dagarna har jag bara skrotat runt i huset, eldat från morgon till kväll och alla katterna har behagfullt sträckt ut sig på golvet brevid kaminen, eller kurat ihop sig på ullfilten på sängen mitt emot.
Någon av katterna har hoppat upp och lagt sig tillrätta i mitt knä, spinnande, medan jag tittat på film, läst böcker eller bara tittat på eldens lågor.
Jag får ibland frågan om jag inte är rädd att sitta i ett hus med kompakt mörker utanför, men nej, jag känner istället att det är fridfullt. Det är tyst, inga synintryck utifrån, inga ljud eller buller. Det känns som jag är innesluten i min egen lilla bubbla. Jag njuter och mår bra, och jag ser att även mina djur mår bättre och är lugnar i den miljön än i stan.
Jag funderar på om jag skulle uppskatta att bo så jämnt, eller om jag behöver kontrasterna? Skulle jag bli rastlös av att ha det där lugnet hela tiden? Jag vet bara att det tar emot att packa ihop och åka tillbaka mot stan, och jag börjar planera när jag ska åka dit nästa gång innan jag ens har åkt därifrån.
Kommentarer
Svar:
Åh, vad kul. Då är vi minst tre psykologer här :) Och vi verkar ju ha mycket gemensamt. Var i landet befinner du dig?
None None
Svar:
Vad roligt att du tittade in här :) Jag tror inte heller jag kommer ångra mig när jag väl flyttar. Mitt hus ligger på landet utanför Ystad och där finns allt jag gillar, plus lugnet och möjligheten till en annan livsstil. Att åka runt på loppisar och vara på jakt efter rätt saker till huset var vår huvudsysselsättning denna sommar, när alla andra låg på stranden. Fotografering är också ett nytt intresse, som jag vill utveckla mer. En fotokurs önskar jag mig i julklapp. Dottern är jätteduktig på att fota och jag önskade min en kurs av henne, men tror jag ska boka in en utanför familjen
None None
Svar:
Åh vad glad jag blir av din kommentar Suz. Jag bli alldeles varm i kroppen när jag läser, för precis de sakerna du beskriver är det jag har fastnat så för. Jag har alltid gillat Skåne, och har tillbringat mycket tid på Bjärehalvön och tänkte först att det var där jag skulle köpa hus. Men när jag var i Ystad första gången så föll alla bitar på plats och mitt lilla hus ligger så fint i backlandskapet i Rögla (inte så långt från Sövde så jag har varit på Sövde musteri).
Här har jag naturen, lugnet, havet nära men samtidigt storstäder på nära håll ifall jag känner suget (vilket jag inte gör så ofta). Lund är en jättemysig liten stad tycker jag, men jag gillar Ystad. Tempot på stan en lördag är något helt annat än i Göteborg :) En annan sak som vi noterade när vi tillträdde vårt hus i somras var hur trevliga alla människor var som vi träffade på. Trevliga och hjälpsamma.
När det gäller att förenkla sitt liv tycker jag att ni gör det precis på rätt sätt. Ta en bit i taget i den takt som funkar för er familj. Jag tror att omställningen blir mer hållbar då, än när man gör drastiska förändringar. För mig har konsumtionen varit ett första steg. Mindre prylar och mer upplevelser tycker jag är en bra sak, som är snällare mot miljön, utan att bli asketisk. Maten blev nästa sak jag förändrade. Garderoben och rensa i alla skåp hemma gjorde jag parallellt. Att gå ner i arbetstid som jag gjorde för 3½ år sedan är det bästa jag har gjort. Jag får mer tid över till att göra andra saker än bara jobba. Det har också fått mig att inse att jag vill inte jobba i Malmö, för jag vill inte lägga massa tid på att ta mig till och från jobbet. Jag vill jobba nära istället, max 30 minuter från min bostad. Men ju mer man prövar sig fram desto tydligare blir det hur man vill leva.
Kram
None None
Trackback
