Funderingar

Förra veckan var det höstlov på de allra flesta ställen runt om i landet, och jag som arbetar inom skolan tog ledigt några extra dagar för att kunna tillbringa mycket tid i mitt hus i Skåne. Tanken var att dottern skulle ha möjlighet att följa med då hon var ledig från skolan, men så blev det inte, utan katterna och jag åkte ner själva.

 

 

Där i tystnaden och mörkret fick jag mycket tid att fundera på livet. Jag mår så bra när jag är där, och det var motvilligt jag packade ihop mina få saker och alla kattburarna i bilen för att köra mot Göteborg igen. Jag trivs i lugnet. Planen var att nästa gång jag åker ner är på juldagen för att tillbringa jullovet där, men när jag räknade efter var det ju hela åtta veckor kvar tills dess. Och så länge kan jag inte vänta, så nu blir det att boka in minst en långhelg till innan dess.

 

 

Jag fick äntligen igång kaminen och ett par av dagarna har jag bara skrotat runt i huset, eldat från morgon till kväll och alla katterna har behagfullt sträckt ut sig på golvet brevid kaminen, eller kurat ihop sig på ullfilten på sängen mitt emot.

 

 

Någon av katterna har hoppat upp och lagt sig tillrätta i mitt knä, spinnande, medan jag tittat på film, läst böcker eller bara tittat på eldens lågor.

 

 

Jag får ibland frågan om jag inte är rädd att sitta i ett hus med kompakt mörker utanför, men nej, jag känner istället att det är fridfullt. Det är tyst, inga synintryck utifrån, inga ljud eller buller. Det känns som jag är innesluten i min egen lilla bubbla. Jag njuter och mår bra, och jag ser att även mina djur mår bättre och är lugnar i den miljön än i stan.

 

 

Jag funderar på om jag skulle uppskatta att bo så jämnt, eller om jag behöver kontrasterna? Skulle jag bli rastlös av att ha det där lugnet hela tiden? Jag vet bara att det tar emot att packa ihop och åka tillbaka mot stan, och jag börjar planera när jag ska åka dit nästa gång innan jag ens har åkt därifrån.

 

 

Hej, vad glad jag blev av att hitta den här bloggen! Jag är också psykolog, och funderar mycket på hur jag ska kunna kombinera det yrket med ett annorlunda liv än det jag har idag, med mindre utgifter, färre arbetstimmar och mer utrymme för självhushållning, kattgos och filosoferande.

Så roligt att du hittade min blogg och att du lämnade en liten hälsning där! Nog låter det som att vi har många gemensamma nämnare när det gäller gamla hus och tankar kring att lämna storstan. Ser fram emot att följa dina beslut! Jag kan iallafall säga att vi aldrig har ångrat vår flytt.

/Anna-Karin

Hej!
Vad roligt att du gillar Skåne och området kring Ystad. Bodde under hela min uppväxt ca en mil utanför Ystad, gick i skolan i Sövestad och Ystad och bor numera i Sövde som ligger ca 2,5 mil nordväst om Ystad. Självklart trivs jag på landet, har bott ett par år i Ystad, jobbat 4,5 år i Malmö (pendlade från Sövde) men landet är det som gäller för mig. Vill jag/vi ha lite storstadspuls har vi bara fem mil till Malmö, 3,5 mil till Lund som är mysigare och blott en timmes bilfärd över bron till Köpenhamn (något längre tid med tåg), flyget till Stockholm tar en timme från Sturup och lågprisbiljetter är hyfsat enkelt att få tag i. Till Göteborg är det ju inte heller långt, om längtan blir för stor:) Gillar själv att åka dit någon gång om året. Men att vara utan det dagliga lugnet, naturen och skogen - det vill jag inte. Hoppas vi kan fortsätta bo såhär länge till!

Kikar ofta in här hos dig och försöker ta till mig dina tips om hållbart leverne och att klara sig på mindre. Vi konsumerar ohållbart i världen och det är oerhört nyttigt att ta sig en tankeställare på vad man själv kan göra. I min familj har vi långt kvar, men ett litet steg i taget är bättre än inget alls. Tack för att du delar med dig av dina tankar, mycket nyttigt och tänkvärt.

Ha en fin vecka och stort lycka till med Skånehuset:)
Kram
Suz

Ja, visst verkar vi ha en del gemensamt! Idag rensar jag ut bland prylarna hemma, och har precis påbörjat en ny köpstoppsperiod. Rör mig i min värderade riktning :)
Jag håller numera hus i Eskilstuna, men är från Göteborg.