I veckan har ännu ett upprörande våldtäktsmål uppmärksammats. Tyvärr inte det första, utan det senaste i en lång rad våldtäktsfall där förövarna blivit friade i rättegången. I det senaste fallet med i mitt tycke en mycket märklig motivering. Flickan sa nej, nej, nej och bad förövaren att sluta. I rättegången hävdade han att han inte förstod att hon faktiskt inte ville, att nej faktiskt betydde nej, utan att han trodde att det var en del i en dominanslek. Att hon spelade en roll och att nej och sluta ingick i den leken. Och rätten gick på den linjen och menade att det inte gick att bevisa att ett brott hade begåtts.

 

Vad har hänt i vårt samhälle när det gång på gång är uppenbart att ett övergrepp har begåtts, men ändå friar domstolen? Ett nej är ett nej. Vi har alla rättigheten till vår egen kropp och ingen ska kunna ta sig rätten att kränka den, och sen säger samhället att det var ok.

 

 

Idag är det en manifestation i Stockholm mot sexuellt våld. Hade jag fortfarande bott i Stockholm hade det varit självklart för mig att vara med. Jag bodde precis vid Medborgarplatsen för många år sedan.

 

 

 

 

I senaste numret av Amelia har Rebecka Åhlund skrivit en krönika som jag tycker var väldigt bra. Hon skriver om hur vi flickor och kvinnor anpassar oss till männen, och vad männen skulle kunna hitta på. Vi lär våra flickor hur de ska bete sig, eller snarare inte bete sig för att undvika att bli våldtagen. Hur vi begränsar vårt livsrum för att inte utsätta oss för fara, att inte gå hem själva på natten, att inte klä sig för utmanande, att inte bli för berusad. För om vi inte följer dessa "regler" och det händer något, möts vi ofta av attityden att vi får skylla oss själva. Varför lär vi flickor hur de ska undvika att bli våldtagna, istället för att prata med våra pojkar och män hur de ska bete sig.

 

 

Attityder i samhället kring sex och sexuellt våld behöver lyftas upp och prats mer om i alla sammanhang. För i slutändan är det i sort sett i samtliga fall en pojke eller en man som begår övergreppet. Ofta är offren flickor eller kvinnor, men det även pojkar kan bli utsatta. Det är inte det presumtiva offret som behöver anpassa sig, utan den presumtiva förövaren.

 

 

Ni kan läsa om detta fall, och flera tidigare, på Metros hemsida  http://www.metro.se/skane/man-frias-fran-valdtakt-trots-kvinnans-desperata-protester/EVHnaj!hTq7yHcCUVcAo/

 

 

Något som upprör mig mycket är de attityder som verkar finnas hos de som är satta att döma i våra domstolar. I ett mål friades pojkarna efter att ha kört upp en vinflaska i underlivet på en flicka. Flickan höll ihop sina ben, och visade att hon inte ville, men i rätten har man tolkat det som att hon var blyg och lite tvekande. I ett annat fall har en pojke filmat när han och flickvännen hade sex, utan hennes vetskap, och sedan lagt upp filmen på nätet. I rätten sedan resonerade domarna och nämndemännen så att det idag är  mer accepterat att lägga ut vågade bilder och filmer på nätet, så och dömde därför inte pojken. Om någon person själv vill lägga upp bilder och filmer på sig själv kan det ses som omdömeslöst, men det sker av egen fri vilja. Att däremot hänga ut någon annan på nätet, mot deras vetskap eller mot deras vilja är straffbart enligt lagen. Rättens inställning till de målen de ska hantera tycker jag flera gånger är upprörande.