Igår kväll började det snöa i Göteborg och när jag vaknade på morgonen var hela gården inbäddad i ett tjockt lager nysnö. Äntligen har vi också vinter :) Jag har avundsjukt tittat på bilder på bloggar längre norrut, där grenarna är tyngda av snö och sen tittat ut på det tunna snölager vi hade här. Där grässtrån stack upp här och där. Snö, men ingen riktig vinter.

 

 

Nu har vi också vinter. Jag älskar när det kommit så mycket snö att det ligger tjockt på grenar, bord och kvarglömda prylar ute. Speciellt på morgonen när snön fortfarande ligger helt orörd. Som ett tjockt bomullstäcke. Snön bäddar in världen i ett mjukt hölje som dämpar alla ljud. Världen känns lite mjukare och lite snällare. Den barnsliga glädjen över snön bubblar upp inom mig och jag kan inte låta bli att sparka lite på pudersnön så den yr när jag kommer ut.

 

 

För första gången i år får jag använda den nyinköpta borsten för att sopa fram min lilla bil. Och jag njuter av varje ögonblick. Här i södra Sverige vet vi aldrig hur länge vi får fortsätta att ha den här mjuka, vita snön.  Nästa vecka kan den vara bort igen, så jag njuter.