Ja, min dotter är min stora glädje i livet. Jag är så oerhört glad och tacksam att jag har henne. Jag är även mycket tacksam att jag hade möjlighet att tillbringa mycket tid tillsammans med henne när hon var liten.

 

 

Under alla de sex åren när jag pluggade valde jag, som jag skrev tidigare att inte jobba något utan bara försörja oss på studielånet. Vi hade ganska bra tider i skolan, och gjorde en del skolarbete hemma. Det innebar att hon inte var så många timmar på dagis, utan jag hämtade henne direkt efter mellanmålet varje dag. Det gjorde att vi hade lugna morgnar innan dagis och sedan minst fem vakna timmar tillsammans innan läggdags.

 

 

De timmarna varje dag var guld värda. Där skapade vi en trygg och bra relation och upplevde mycket roligt. Vi pratade också mycket om allt möjligt. Jag läste mycket för henne och pratade om vad roligt det var att lära sig nya saker och hur spännande det var att läsa där nya världar öppnade sig. Vi pysslade mycket och skapade (även om jag själv inte är så kreativ)

 

 

Tidigt märkte jag att jag har en nyfiken, smart, kreativ tjej som älskar att fundera på allt möjligt, analyserar och löser problem.

 

 

Det visade hon prov på i veckan när hennes klass hade gått vidare, som en av sex klasser, till regionfinalen i Teknik 8:an. Hela klassen var involverade i att skapa en bil, en båt och ett flygplan som skulle kunna fungera fast utan att använda motorer. Men en del av tävlingen innebar också att tre från klassen skulle som team tävla mot de andra i frågor som handlade om teknik och naturvetenskap, och dom vann!!

 

 

 

 

Vinsten blev 7.500 kr till klasskassan och den stundande klassresan, men först väntar riksfinalen. Och återigen är jag en oerhört stolt mamma!

 

 

Men hon gör mig stolt varje dag, med sina värderingar, sitt sätt att tänka, sitt sätt att bry sig om andra och genom att vara en så fantastisk person som skänker mig glädje varje dag!