Igår kväll satt jag och tittade på ett intressant program på SVT, Arga doktorn. Där visade de hur svårt det är för en vuxen person i Göteborg att få till stånd en ADHD-utredning. Intressant för mig från flera håll, då jag arbetar som psykolog i Göteborg och försökt remittera unga vuxna för utredning utan framgång.
Efter programmet var slut tänkte jag gå och lägga mig, men då började ett annat intressant program, Debatt, där de pratade om femte jobbskatteavdraget som nu är aktuellt. Jag tillhör en av "vinnarna" i detta, då avdraget skulle innebära att jag får ca 500 kr mer i månaden. Men det som är intressant i detta att många med mig som tillhör de sk vinnarna, medelklass med relativit bra inkomst, inte bryr sig om dessa "extra pengar". De hundralapparna gör ingen som helst skillnad i mitt liv. De ökar inte min livskvalitet på något sätt.
Det enda de gör är att öka möjligheten till privat konsumtion, men precis som lyckoforskningen visat gör inte mer pengar i plånboken någon skillnad för upplevd lycka och livstillfredsställelse när man kommit över en viss gräns! För någon som lever på existensminimum och har svårt att få ekonomin att gå ihop gör 500 kr mer i månaden en stor skillnad, men för mig kommer det knappt att märkas.
Det jag däremot ser bla i mitt arbete är att det behövs mer personal på förskolorna, mindre barngrupper så att alla barn får möjlighet till en bra utveckling, mer pengar till skolorna så att alla elever får tillräckligt med stöd för att gå ur grundskolan med godkända betyg och ha en möjlighet att läsa vidare på gymnasiet och kunna komma ut på arbetsmarknaden, fler bostäder för unga så de har en möjlighet att börja sitt vuxna liv och flytta hemifrån, mer pengar till sjukvård och äldreomsorg.
Detta är ingen politisk blogg, och jag är i grunden inte särskilt politiskt intresserad, men det känns fel att jag, och andra som är i samma situation som jag, ska få några hundralappar mer i månaden att shoppa för, samtidigt som jag ser att pengar behövs för andra delar av vårt samhälle.
I mitt jobb som psykolog gör jag ibland en övning som heter Vinn så mycket ni kan, där man får se effekten av att enbart se till personlig vinning kontra att ta ansvar för att alla ska vinna.
Vad anser ni som läser om detta?
