Igår, efter jag skrivit inlägget om tiny houses, började jag fundera på hur mitt boende sett ut genom åren. I inredningstidningar har man senaste tiden kunnat se en trend att allt fler väljer att dra ner på boendestorleken och det börjar bli trendigt att bo på mindre yta.

 

 

Så här har min boendekarriär sett ut:

 

 

* Jag flyttade hemifrån när jag var 19 år och min första lägenhet var en etta på drygt 40 kvm. Jag hade ett normalstort vardagsrum, ett kök med ett separat matrum som jag gjorde om till sovrum och så hade jag ett litet bord i hallen där jag satt och åt. Där fick vi plats fyra stycken. Till lägenheten hade jag också en balkong. I denna lägenhet trivdes jag väldigt bra och jag hade plats för allt jag behövde

 

 

* Efter något drygt år i min lägenhet blev jag sambo, och då "behövde" vi ju ha större yta så vi flyttade till en lägenhet på drygt 70 kvm. De närmaste åren bytte vi boende ett par gånger, men alltid till ungefär samma storlek

 

 

* Efter ett antal år i lägenhet, både hyreslägenheter och bostadsrättslägenheter var det dags för att köpa hus, och nu slog vi till ordentligt. Ett hus med sju rum och 250 kvm blev det. På tok för stort för oss två och stora delar av huset ekade öde. Flera av rummen använde vi aldrig. Den mesta tiden var jag dessutom själv hemma med hunden och vi använde bara en bråkdel av all yta.

 

 

* Huset hade vi inte så länge och i samband med försäljningen separerade vi, och jag var tillbaka i en hyresetta. Denna gången hade lägenheten ett stort kök och jag delade av vardagsrummet till en sovyta och en vardagsrumsyta. Balkong fanns inte men däremot en stor gemensam trädgård. Lägenheten låg nära centrum men kändes ändå lugn och rofylld, och dessutom väldigt billig i hyra.

 

 

* När jag bestämde mig för att flytta från den staden till Göteborg flyttade jag runt i olika lägenheter innan jag blev sambo igen. Vi bodde först i en lägenhet i stan på ca 70 kvm men bestämde oss för att köpa hus. Vis av den första omgången som husägare ville jag denna gången köpa ett betydligt mindre hus, och litet var det vi till slut köpte, 50 kvm, men fullt tillräckligt. Ett ganska lagom stort hus när vi inte var så många, och med en stor trädgård fanns det mycket yta att vara på utomhus.

 

 

* Från det lilla huset flyttade jag till min nuvarande lägenhet som är en hyreslägenhet på drygt 70 kvm med en liten tomtremsa som gör att jag känner att min bostadsyta ökar med två rum sommartid. Jag har nu bott här i tolv år och har hela tiden trivts enormt bra, älskar mitt hem som jag skrev i ett annat inlägg, men jag börjar känna en längtan efter att ha eget hus igen och gärna ett litet torp.

 

 

Utöver de bostäderna jag har själv ägt eller stått för kontraktet på har jag bott i ett antal lägenheter i andra hand. Alla dessa har varit jättesmå. När jag bodde i New York ville jag ha egen bostad och ingen roommate och hittade en liten studio där allt var i samma rum plus en pyttehall och ett badrum. Att bo på det sättet är vanligt i stora, dyra städer som på Manhattan och det funkade alldeles utmärkt. Jag fick plats med en säng, en fåtölj, ett litet matbord, en tv, en låg bokhylla och en garderob förutom den lilla kökshörnan.