I många familjer är det TV:n som dominerar vardagsrummet, och även samvaron. Man ser att vardagsrummet är möblerat efter TV:ns placering, vilket gör att den central punkt i det rummet där vi ska umgås med varandra. Jag tycker själv att TV:n är det fulaste av allt som jag har i vardagsrummet och jag hade länge en väldigt liten TV, so mjag dessutom hade placerat i hörnet av rummet, till en del människors stora förtret om vi skulle se något program, som tex Melodifestivalen tillsammans, då de inte kunde se något på min TV, då den bara var en bråkdel som stor som den de var vana vid. När min TV gick sönder köpte jag en platt-TV, och den blev något större än den förra, för det fanns inte den storleken jag haft tidigare. Denna var bland det minsta de hade :(

 

 

Forskning har visat att vi i medeltal spenderar ca två timmar per dag framför TV:n och det pratas mer och mer om vilken tidstjuv TV: n är. Jag kunde själv se igår kväll vilken skillnad det blir i en familj när man stänger av TV:n. Jag och dottern köpte med oss hamburgare hem och satt i köket och pratade och istället för att hamna framför TV:n efter middagen fortsatt vi sitta i soffan och pratade om allt möjligt, med TV:n avstängd. Även om jag inte direkt tittar på ett program blir jag distraherad när den är påslagen, men nu kunde jag mer fokusera på vårt samtal. När vi pratat ett tag ville hon spela spel, och vi spelade flera partier kortspel och låg till slut och vred oss av skratt när vi hittade på nya spel och nya regler. Detta är också precis vad Susan Maushart konstaterade i sin bok  Nedkopplad. Då familjen avstod från TV-tittande började de umgås mer, göra mer saker tillsammans och upptäcka varandra på ett helt annat sätt än att sitta brevid varann i soffan och titta på samma TV-program (i bästa fall! Ofta har barnen en egen TV på sina rum, förutom laptop och smartphone, vilket gör att varje individ i familjen tittar på en egen skärm, helt avskild från de övriga familjemedemmarna!)

 

 

När jag däremot är ensam hemma och dottern är hos sin pappa, kan jag ibland uppleva att det blir för tyst hemma, vilket kan ge en ökad ensamhetskänsla. Att då ha på TV:n kan ge en känsla av att bjuda in andra människor i mitt livsrum. Det finns andra röster förutom min egen, andras ansikten som kommer nära. I Sverige idag har vi fler singelhushåll än någon annanstans i världen, och jag kan förstå att TV:n för många har blivit en sorts sällskap.

 

 

Forskning har också visat att när vi sitter och ser på TV-skärmen försätts vi i hypnosliknande tillstånd pga ögats brist på rörelse. När ögat blir fastlåst vid en och samma punkt sänks EEG och vi går in i ett alfa-tillstånd, som ligger nära hypnos.

 

 

Jag tittar på TV-program, men jag har blivit betydligt mer selektiv vad jag väljer att ta in. Ibland känner jag för att sätta mig i soffan och titta på TV, men när jag tittar på TV-tablån finns det inget som lockar mig, eller intressera rmig. Istället för att bara slötitta, väljer jag ofta att ha TV:n avstängd och njuta av tystnade, läsa en bok eller göra något annat. Men ibland upplever jag det som för tyst och vill ha på TV:n enbart för att höra andras röster.