Vilken tillfredsställelse när jag väljer att göra saker istället för att skjuta upp dem (och varför kan jag inte lära mig det och aldrig mer skjuta upp saker, utan göra dem direkt?) ;)




Allting var ju förberett (för några dagar sen *hm*) så nu tog jag tjuren vid hornen och satte mig vid symaskinen, och en dryg timme senare var jag klar! Det var inga stora saker - en tunika jag tyckte var lite för vid och som jag köpt sidenband till för att knyta i ryggen á la Odd Molly, en underklänning där en av volangerna hade lossnat och behövde sys fast igen, en Odd Molly-tunik där tyget spruckit strax över dragkedjan i sidan och så en OM klänning där tyget var väldigt skört och där det också spruckit i sidan (där måste jag även förstärka med vliselin senare). Det som gjort att jag skjutit upp det har varit känslan av att det är jobbigt. Jobbigt att plocka fram alla saker och så behöva trä om symaskinen varje gång då färgerna på kläderna var olika.


Och så krävde det inte mer än en timmes insats av mig. Av bara farten passade jag även på att laga hål på ett par stickade strumpbyxor. Inget slit och släng här, utan går det att lagas så lagar jag, men när de rear ut vintersaker är det dags att fylla på med nya till nästa höst. Planering ;)