I början av denna vecka var jag inne i stan (Fick nästan en chock av alla ljud och allt larm. Vad man vänjer sig av med det snabbt :)). Jag hade bokat en klipptid för mig och dottern. Vi brukar klippa oss två gånger om året, och går då på ett ställe som har erbjudande "Klipp två, betala för en".  


Så klippning är ingen stor utgift för oss. Men vad ovant det känns när det klippt av en decimeter av håret. Jag brukar ofta tycka om längden på håret när det är dags för ny klippning, däremot inte formen. Själv är jag otroligt medveten om att håret blivit väldigt mycket kortare (i mina ögon) och så är det ingen annan i min omgivning som ens registrerar att något är annorlunda.




Den nya frisyren påminner om Jennifer Anistons fast något kortare, med mer rakt klippta längder, mot tidigare uppklippt.


Tänk vad mycket tid vi lägger på att tänka på hur vi ser ut, vad andra ska tycka osv och för det mesta lägger de inte ens märke till de sakerna vi själva nojar så över. Jag har haft kompisar som pratat om att de har för stor näsa, för långa fötter mm mm och det är alltid saker som jag aldrig har uppmärksammat.


När vi träffar människor är det oftast inte sådana ytliga saker som utseende och kläder som är det människor kommer ihåg (men det påverkar första intrycket) utan snarare vilken känsla vi förmedlar till dom. Om vi i mötet med andra människor förmedlar att vi tycker om att vara där, att vi lyssnar intresserat på vad de har att säga och ger ett trevligt bemötande så är det de sakerna de kommer ihåg, inte vilken tröja du hade på dig eller hur ditt hår såg ut :))