Att anses lite underlig

På en amerikansk blogg om simple living som jag följer hade hon häromdagen ett väldigt intressant inlägg. När du själv börjar förändra ditt liv kan andra uppfatta dig som lite hotfull mot deras egen livsstil. När det börjar skava lite kan de istället vända det mot dig, och tycka att du är konstig och underlig som väljer att göra saker på ett nytt sätt. Hon räknar upp saker som hon själv upptäckt och en del av dem är saker som jag själv har märkt.

 

 

* Att sluta shoppa och inte hela tiden fylla på med nya saker

 

 

* Att börja rensa och minska på antalet prylar hemma

 

 

* Att prioritera tiden annorlunda och arbeta mindre för att få mer "liv"

 

 

* Att gå upp tidigt på morgnarna och därmed också bli trött tidigt på kvällen och gå hem från festen först av alla

 

 

* Att inte dricka så mycket alkohol

 

 

* Hålla koll på sin ekonomi och föra kassabok

 

 

* Att välja att bo på mindre yta

 

 

 

 

Dessa saker har jag själv upplevt att det kan bli ifrågasatt av andra, att jag är konstig som gjort dessa val.

 

 

Sen finns det andra saker som jag själv inte har gjort än, men som kan uppfattas som underligt och konstigt av omgivningen för att man valt att gå sin egen väg, och inte göra som "alla andra". Där man medvetet valt vad som ger mest för en själv och prioriterat sitt liv. Det kan handla om att slänga ut TV:n, inte ha bil, att välja att vara hemma med sina barn, välja bort ett prestigefullt statusjobb för att jobba med något som ger ett större värde,  minimera sin garderob.

 

 

Detta är några exempel på saker som kan väcka tankar hos andra i ens omgivning, där man valt att leva sitt liv på ett annat sätt än vad som anses "normalt". När du börjar byta livsstil och göra liknande val kan det väcka känslor hos andra där de kan känna att deras livsstil ifrågasätts. Kanske börjar de själva att fundera närmare på hur de lever sitt liv, och om de skulle vilja göra andra val. En del fortsätter på den banan, men för andra känns det för hotfullt och ett allt för stort steg att ta, och istället kan de ifrågasätta dig och de val du gjort.

 

 

Har du gjort förändringar i ditt liv som du känt blivit ifrågasatt av människor i din omgivning?

 

 

 

Jag blev vegetarian som tonåring, det ifrågasattes då och väcker frågor än i dag. Riktigt hardcore LCHF-människor råkar jag ibland i luven på, eftersom jag tror att det är bra att äta mycket frukt. Just det här med mat verkar vara extremt känsligt.

Sedan har jag också slängt ut teven. Har varit tevelös i sex år nu. Det verkar andra också tycka är lite skruvat.

Jag började studera på "gamla dar" vid 35-års ålder till ett helt nytt yrke. Några tyckte jag var modig som vågade och följde min inre lust och tro. Andra tyckte väl att jag var tokig som ville lämna ett tryggt och hyfsat bra betalt arbete. jag har aldrig ångrat mig och har sedan dess nått flera mål. mitt sista är att arbeta med eget företag på ännu "äldre dar"!

Jag känner igen mig på alla punkter. Därför har pratar jag inte så mycket om att jag jobbar 65%, bor i litet hus i ett område som anses mindre populärt av andra människor, tackar nej till olika saker för att få mer tid för sånt som är viktigt för mig, osv. Det är bäst så, jag behöver inte stå på barikaderna för detta och "omvända" andra. Jag kan leva med att jag är annorlunda och lite onormal, men det är tråkigt om folk känner sig provocerade av mina val. Så jag ligger lite lågt...

Linn: Ja, det där med mat verkar väcka mycket reaktioner hos människor, oavsett vilken väg man valt att gå. De som valt att leva efter LCHF känner sig ifrågasatta, veganer likaså. Tänk vad bra det är när var och en får leva som den vill, utan att andra människor måste tycka så mycket. Själv har jag TV, men jag har hört andra som har slängt ut sin TV som fått frågan om vad de gör då på kvällarna :) Det finns ju mycket annat att göra än att se på TV!

Gunilla: Då har du gjort samma livsval som jag ;) Jag började också läsa på universitetet när jag var 35 år, och en lång utbildning valde jag också. Visst var det de som tyckte jag var konstig, men de flesta tyckte nog att det var modigt, och visst väckte det en del avundsjuka och flera som uttryckte att de också skulle vilja våga ta det steget. Lycka till med ditt företag! Jag inspireras av människor som vågar följa sin drömmar!

Hanna: Vad härligt att arbeta 65 %. Jag arbetar i nuläget 80 % men mitt mål är 60%, dvs tre dagar i veckan. Jag tycker det är härligt att du väljer vad som är bäst för dig, oavsett vad andra tycker, och precis som du skriver så är det ju inte för att omvända andra, utan för att det passar bäst för dig!!