Tänk vad många intressanta och intresseväckande bloggar det finns på nätet. Jag har hittat ännu en jag gillar http://ekoenkelt.wordpress.com


Hon har skrivit ett inlägg om hur hon ändrade sitt liv från att vara shoppingtokig och med ett överflöd av prylar till att välja ett enklare liv, och hon beskriver det, precis som jag skrev om i förra veckan, så att hon känner en större frihet när hon valt bort prylarna.


Läs och inspireras!

"Vi kan ta avstamp i det faktum att jag som 16-åring fick mitt första sommarjobb och sen fortsatte att extrajobba – mycket och ofta. Jag kommer från en familj som inte har haft sådär enorma summor pengar, så att tjäna sina egna var grymt. Det första jag köpte var en ny säng och ett par skor, minns fortfarande så tydligt den där första lönen! Sen började det trilla in pengar varje månad. Jag har aldrig behövt betala något särskilt när jag bott hemma, fick mitt studiebidrag samt bidrag till dyrare inköp, men allt annat (hudvård etc) betalade mina föräldrar. Det här gjorde ju att jag helt plötsligt hade en väldig massa pengar varje månad – men inga utgifter!

Så vad gjorde jag? Inte van att spara, då familjen aldrig haft utrymme för det, började jag bränna pengarna. Kläder, böcker, filmer, CD-skivor, resor, tidningar, smink, nya möbler till mitt rum och allt annat som går att köpa. Eftersom jag kommer från en liten håla till stad handlade jag nästan allt på nätet mot faktura. Generellt kan man väl säga att det tog mig två veckor att bränna en lön, och det mesta gick till att betala föregående månads fakturor. Och jag brände ALLT, oavsett om jag fick in femtusen eller tjugotusen. Tyvärr, får man väl säga, tjänade jag rätt bra. Efter gymnasiet jobbade jag heltid samtidigt som jag pluggade på distans och den onda cirkeln bara fortsatte. Däremot har jag aldrig handlat något genom att ta ett lån eller genom att handla på avbetalning. Ägde en gång i tiden en bil, även den betalad kontant.

Då jag var 18-19 upptäckte jag Tradera, och började sälja saker då jag hade fått väldigt ont om pengar ( = handlat alldeles för mycket). Sålde av en hel del, men fortsatte att handla.

2009, om jag minns rätt, tog jag mitt pick och pack för att flytta till Stockholm och min nuvarande studentetta. Sålde bilen gjorde jag, samt ett visst överflöd på Tradera (säkert 500 grejer), men allt annat flyttade med mig till mina 23kvm. Vi kan ju lugnt konstatera att flytthjälparna inte var helt tacksamma över mina shoppingvanor.. Men jag fortsatte shoppa! Nu levde jag ju på CSN, men allt som inte var hyra och mat gick till shopping. Sålde mer på Tradera för att kunna handla nytt.

Sen en dag hösten 2010 satt jag i min fina, dyra, soffa och fick vad jag bara kan anta var en panikattack. Jag kände mig helt dränkt i prylar. Vart jag än tittade såg jag mitt enorma överflöd av saker jag sällan eller aldrig använde. Jag insåg att jag aldrig skulle göra allt det där jag velat, såsom vara utomlands längre perioder, kanske flytta utomlands, etc etc, eftersom jag aldrig skulle lämna mina saker. Jag hade en alldeles för tajt relation till ALLT jag ägde, för mig var det viktigt. Jag insåg, hur klyschigt det än må låta, att mina saker ägde mig.

Det var inte en trevlig upplevelse. Jag insåg att jag inte ville ha det så. Varför i hela fridens namn hade jag lagt ner så mycket tid, pengar och energi på att samla på mig allt, när det ändå inte gav mig något – annat än en rejäl panikattack.

Det var i det ögonblicket som det vände. Jag började tänka om, försökte tänka rätt, och har ständigt sen dess gjort mig av med allt mer prylar i kombination med att jag köper allt mindre. Men det är fortfarande en ständig kamp, även om det sakta men säkert hela tiden blir lättare.

Det jag har insett, och som är till ständig hjälp, är följande:

• man måste komma till insikt med vad man vill ha ut av sitt liv. Ville jag att hela mitt liv skulle kretsa kring prylar? Verkligen inte!
• man måste inte ha allt, och man måste inte spara på allt.
• när man väl behöver något kan man köpa det just då, istället för att rusta för krig långt innan.
• man behöver inte göra som alla andra, ej heller äga det som alla andra äger.
• det finns många saker jag väldigt gärna lägger pengar på som för mig är extremt mycket viktigare och mer givande än prylar.
• lyxiga ägodelar definierar inte vem man är.
• det finns faktiskt inga ägodelar som definierar vem man är.
• ägodelar gör att man kan skapa en illusion om vem man vill vara och förmedla denna illusion till andra. Men vem vill leva som en illusion?
• bara för att man tyckt om något väldigt mycket (en film, en bok etc) innebär inte det att man måste äga just den prylen i resten av livet. Så länge vi inte börjar bränna böcker överallt i världen igen så kommer dessa finnas kvar OM man vill gå tillbaka till dem igen.
• bara för att någon säger att en svart klänning är perfekt i basgarderoben innebär inte det att så är fallet för dig. Man måste inte definiera sig själv och sitt liv utifrån vad andra tycker är passande.
• de enda ”bra att ha”-saker som finns är de saker du använder regelbundet.
• man behöver inte ha ”extra” av saker. Man behöver inte bunkra ”utifall att”.
• det är skillnad på att spara och spara. Att spara barnkläder som senare kommer passa ett yngre barn = smart. Att spara äckliga gamla t-shirts som man kan ha ifall man tänker måla något någon gång = jävligt dumt.

Jag har mer än en gång stött på människor, flera gånger i min närhet, som inte förstår varför jag ändrat både mitt liv och mitt synsätt på saker. I början gick jag alltid in i försvarsställning, men idag känner jag bara att det är himla tråkigt för människor att de inte kan förstå att det finns mer här i livet än prylar.

För ett tag sedan drack jag vin med en vän, och pratade om det här med att äga mindre och att rensa ut (kan klargöras att detta är en vän som förstår). Nu är det ju så att man ibland kan säga väldigt intelligenta saker när man dricker, men jag kommer dessvärre inte ihåg allt jag pratade om. Men jag minns att jag sa att jag känner mycket större frihet idag. Jag, som aldrig varit särskilt impulsiv (förutom när det gäller att konsumera) har helt plötsligt både vilja och lust att hoppa på saker utan att behöva planera och överväga innan. Jag bryr mig inte längre om vad andra människor tycker om det jag äger, det jag klär mig i etc. Rensandet och de nya tankesätten har frigjort enorma mängder av både hjärnkapacitet och energi. Men fortfarande det viktigaste - frihetskänslan. Idag äger jag saker – sakerna äger INTE mig.

Jag är fortfarande inte ”klar”. Jag vet inte om man någonsin blir färdig med sig själv, jag hoppas inte det. Så länge den här bloggen existerar kommer jag prata om konsumtion, om ägande, om prylar och om rensning. Olika skeden i livet kräver ju olika förutsättningar, och idag känns det som om dessa tankar alltid kommer finnas med, ständigt. Utan att för den delen vara betungande, snarare som en positiv påminnelse om vad jag faktiskt har släppt taget om – och vad som istället får plats i mitt liv när jag inte har lika mycket ägodelar som kräver uppmärksamhet.

Idag ser jag inte mina pengar som något som bränner i plånboken och som måste användas snarast möjligt. Idag ser jag pengar som en resurs, något som kan köpa mig bra mat, som kan sparas till större saker, som kan bekosta resor och nöjen.

Jag har som sagt fortfarande en bra bit kvar. Jag är idag inte helt nöjd – jag äger fortfarande för mycket. Men för varje dag som går ökar känslan av frihet, för varje ägodel mindre känner jag hur möjligheterna ökar snarare än minskar."