Olyckliga barn?


En nyligen publierad UNICEF-rapport visar att brittiska barn är mindre lyckliga än barn från många andra länder, däribland svenska barn.


Enligt rapporten tror man att en stor anledning till detta är att konsumtionssamhället är mer extremt i Storbrittannien. Föräldrarna har långa arbetsdagar, är borta från hemmet mycket och överöser barnen med prylar och presenter för att försöka kompensera för brist på tid. Men det barnen helst vill ha är mer tid med sina föräldrar och inte ännu mer prylar.


                       


Föräldrar överöser de brittiska barnen med presenter för att kompensera för sina långa arbetsdagar. Men barnen vill hellre ha mer tid med sina föräldrar, än fler prylar. Enligt rapporten vet föräldrarna egentligen att den konsumtion de håller på med är meningslös, och att den inte får den effekt de önskar, men de har svårt att motstå köphetsen från bla reklamen. I Sverige är reklam riktad till barn förbjuden, men i praktiken är det mycket reklam som ändå vänder sig till barnen, och barnen har ännu svårare att stå emot reklamens lockrop. Även svenska barn har ett överflöd av leksaker. För några år sedan hade man konstaterat att svenska barn har 537 leksaker var. Undrar hur många av dem som används?


Igår var dottern och jag en sväng till Frölunda Torg, som blivit ett gigantiskt stort köpcentrum. Vi skulle till bokhandeln och köpa en ny almanacka för 2012, och en fin anteckningsbok som jag ska ha som min tacksamhetsbok. Dottern ville även kika in på Panduro. Men bara en kort stund efter vi gått där blev vi enormt trötta båda två - alla ljud, alla människor, allt som pockade på uppmärksamhet, alla prylar som bjöds ut överallt. Ett överflöd som vi båda två kände tröttade oss. I en klädaffär blev jag också ganska äcklad när jag såg hur många plagg de hade där, också!, med äkta päls. Jag tänker bara på att där hänger ett djur, och där hänger ett till osv och skulle inte vilja ha plagg dekorerade med äkta päls överallt. Så det var skönt att komma hem, äta mat, rester av en äpplepaj och spela spel istället ;)


Kommentarer
Postat av: Therése

Åh, vad detta ämne berör mig! Jag jobbar ju i förskolan och funderar ofta över detta. Senast igår, när jag zappade på tv'n, så var det leksaksreklam på en kanal som jag vet att många förskolebarn tittar på...nickelodeum eller nåt sånt. Inte konstigt att de skriker efter mer när de ser alla "häftiga" saker... Riktiga skräp-program tillhandahåller också dessa kanaler. Jag var på kurs igår, "Barn som utmanar oss", där föreläsaren pratade mkt om hjärnans utveckling o bildskärmars påverkan på densamma...även kring all input som barnen matas med stora delar av dygnet. Inte konstigt att deras hjärnor blir överhettade och barnen blir överaktiva...

2011-10-26 @ 08:12:28
URL: http://mychoice-tess.blogspot.com
Postat av: Marie

Du har helt rätt när det gäller Frölunda torg! Det har alltid varit "mitt" torg där jag handlar det mesta jag behöver. Men nu har det blivit FÖR stort. För många affärer och prylar. Jag har också gått därifrån för att det blir för mycket helt enkelt. Jag har börjat handla på mindre ställen. Förresten tycker jag det märks på personalen i Frölundas butiker också. De var oftast trevlig förut men inte nu.

Marie

2011-10-26 @ 10:43:04
Postat av: balansilivet

Theresé: Jag jobbar ju som psykolog inom skola och förskola så detta ligger också mig varmt om hjärtat. Barn som utmanar oss är riktigt bra, även boken "Barn som utmanar" är klart läsvärd. Är det barnen som har blivit svårare att möta, eller är det vårt samhälle som det ser ut idag som får barnen att framstå som svåra??



Marie: Jag har också börjat handla i mindre affärer. Det finns vissa affärer jag gillar på Frölunda Torg, men jag undviker helst hela stället numera. Sa till dottern på vägen hem att jag gillar små butiker på landet, där det finns EN affär. Där kan jag gå runt och strosa och titta länge på vad den affären har, men på Frölunda blev det bara kaos av allt

2011-10-26 @ 12:40:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
bloglovin
RSS 2.0