Igår kom äntligen solen och värmen tillbaka till Göteborg efter flera veckor med halvdant väder. Jag jobbar denna vecka också innan jag går på semester, men efter jobbet igår åkte jag till stranden och fick en förkänsla av semester :) Idag har jag, som vanligt, min lediga dag, så idag blir det hela dan på stranden

Förra veckan satt vi några stycken på jobbet över lunchen, och diskuterade väder (antar att vi inte är ensamma om det ;)) och en tjej uttryckte att det var rätt så skönt när vädret bara var sådär halvbra, för det var mycket lugnare. När det var riktigt fint väder blev hon stressad. Då finns det så många "måsten", man måste iväg till stranden för att ta tillvara varje uns av solsken, och kan inte bara ligga kvar hemma på soffan och läsa en bok utan att få dåligt samvete. Och för att dra iväg till stranden ska man packa en god matsäck till hela familjen, för att sen dra med sig massor av saker för att tillbringa en dag. På kvällarna måste man grilla, och för egen del gillar jag att äta grillat, men det är rätt jobbigt att ha mat att passa både på grillen och inne i köket. På sommaren ska man även vara social och umgås mycket. Detta var argument som hon förde fram om varför sommaren känns stressig och sämre dagar samt hösten är mycket lugnare.

Känner ni igen er i den beskrivningen? Är sommaren en stressig period?