Idag är sista semesterdagen för många, och på måndag är det många som åter börjar jobba. Vilka känslor väcker det hos dig? Känns det rätt ok att gå tillbaka till jobbet efter en lång skön ledighet....eller känns det som en klump i magen när du tänker på att nu är det dags att gå tillbaka till det där hemska jobbet igen, och inget ledigt förräns till jul?


Gillar du ditt jobb? Gör du det du vill göra? Att komma tillbaka till jobbet efter sommarsemestern kan innebära att man ser sitt arbete med nya ögon. Kanske du egentligen vill göra något annat! Kanske du stannar kvar på samma jobb av gammal vana, slentrian eller av rädsla. Att göra förändringar i livet väcker ofta rädsla. Men kanske du drömmer om att göra något annat? Hösten är en bra period för nystart. För min del står hösten mer för nystart än vad nyår gör, en ny termin, ett nytt läsår (för mig som är i skolans värld :)). Man har haft en längre ledighet, känner sig förhoppningsvis utvilad. Det är kanske dags att ställa dig frågor om vad du egentligen vill få ut av livet. Kanske du vill börja plugga igen? Börja en Komvuxutbildning, läsa en KY-utbildning eller kanske sadla om helt och börja läsa en längre utbildning på universitetet. Jag var en bra bit över 30 år när jag började läsa till psykolog.



Jag hade läst ekonomi och marknadsföring innan, och jobbat som säljare i flera år. Jag hade också utbildat mig till stylist och arbetade en del med detta, men kände att jag vill arbeta med hela människan. Psykologi är ett oerhört spännande, och brett, område som alltid intresserat mig. Visst kändes det lite skakigt att påbörja en fem år lång universitetsutbildning, sex år om man räknar med året som PTP-psykolog som man måste göra för att få sin legitimation. Sex år med minimalt med pengar, och stora studieskulder - skulle jag klara det? Ja, det gjorde jag. Och jag inte bara överlevde. JAg levde ganska gott även under den tiden. De många åren bröt jag ner i en termin i taget och så flöt åren på och snart hade jag min examen. Efter ytterligare en tid hade jag även min legitimation. I höst ska jag påbörja min specialistutbildning då jag ska specialisera mig på arbetslivets psykologi. Ledarskap, gruppsykologi - vad som händer när människor kommer tillsammans i grupp intresserar mig oerhört mycket, och nu ska jag fördjupa mig mer inom det och få min specialistkompetens.


Vad brinner du för? Vad vill du göra? Det är aldrig för sent att sadla om, att pröva på nya saker. Kanske du vill starta eget? Jag älskar att läsa reportage i tidningar om människor som vågat ta steget. Vågat göra något nytt, kanske lämna det som kallas för karriär och ett prestigefyllt arbete för att satsa på något de verkligen vill göra, något de brinner för. I en artikel hade de tagit över en liten chokladfabrik och tillverkade chokladpraliner, i en annan artikel hade de startat ett café med bara hälsosam mat. En annan flyttade ut på landet och gick ner i arbetstid för att få utrymme för att måla.




Jag älskar mitt jobb! Ja, jag gör faktiskt det. Därför känns det helt ok att börja jobba igen, fast väderprognosen säger att nu kommer solen, högtrycket och värmen. Det känns som jag har hamnat på rätt plats med mitt nya jobb. Ibland bara känns det direkt att "det här är rätt". Som när jag flyttade till Göteborg för 17 år sedan. (Tänk att jag redan bott här i 17 år!!) Jag var 27 år gammal, och på sju år hade jag hunnit med att bo i Örebro, Stockholm, Landskrona, New Work, Halmstad - och hamnade sedan i Göteborg. Jag kände ganska omgående att det här är min stad. Här trivs jag. Här finns allt jag vill ha. Utav de 17 åren i Göteborg har jag bott 11 år där jag bor nu. Samma sak där. Jag stortrivdes från första ögonblicket i området. I början trodde jag att just det boendet skulle vara tillfälligt. Det var en tvårummare på drygt 70 kvadrat och vi behövde ju tre rum så vi kunde få varsitt sovrum. Men jag trivdes så enormt bra så varje gång det kom en möjlighet att flytta till något större tackade jag nej. Det här är hemma för mig. Här mår jag bra.


Precis så känner jag när det gäller mitt jobb. Här trivs jag. Här kommer det bli bra. Att jag i samma veva gick ner i arbetstid från heltid till 80% känns också helt rätt, och något jag tänkt länge att jag skulle göra. Mitt jobb, tillsammans med den här bloggen ger mig enormt mycket tillfredsställelse. Men, något som jag tänkte redan i början av mina psykologistudier håller nu på att ta form. Redan tidigt i min bana till att bli psykolog visste jag att jag ville arbeta med hela människan. Arbeta med att få människor att växa, att må bättre. En morgon när jag vaknade visste jag precis vad det skulle innehålla. Jag skrev ner allt. men visste också att tiden var inte rätt då. Jag ville först ta min examen, få min legitimation, arbeta några år, skaffa mig kunskap även i andra områden. Jag tänkte då att runt 45 år skulle jag nog hinna bli innan jag kände mig färdig med att ha något att dela med mig av. Det var ca tio år sedan.


Just nu sitter jag och skissar på kurser i att få människor att växa, att integrera olika delar i sitt liv. Kurser med Balans i livet som tema. Att må bättre helt enkelt. Där varvar jag forskning från olika områden. Olika områden som jag har fördjupat mig inom de senaste tio åren. Nu är jag färdig att göra det jag redan då bestämde mig för att jag skulle göra. Under hösten kommer kurserna ta form ytterligare, och jag räknar med att den första kursen kommer hållas efter årsskiftet.


Och vet ni vad - i höst fyller jag 45 år! :) Jag håller på att förverkliga det jag för redan tio år sedan skrev ner att jag skulle göra. Det får mig att tänka på en intervju jag läste med Kristin Kaspersen, en enormt inspirerande människa. Hon hade synt på TV en del. Varit programledare för olika nöjesprogram, men det hon egentligen ville göra var att arbeta med nyheter. Närmare bestämt på Nyhetsmorgon på TV4. Hon visste att hon just då inte hade tillräcklig kompetens för att överhuvudtaget vara aktuell för ett sådant jobb. Hon började då målmedvetet att arbeta mot detta. Hon tackade nej till fler programledaruppdrag för olika nöjesprogram då hon vill skapa sig en mer seriös framtoning. Hon började läsa olika kurser på universitetet. Steg för steg arbetade hon för att närma sig sitt mål. Det tog några år, men var ser vi henne numera. Jo, på Nyhetsmorgon på TV4 varje vecka. Hon visste vad hon ville göra, arbetade mot sitt mål. Hon tog sig dit hon ville. Hon förverkligade sin arbetsdröm.


Vad vill du göra? Vad drömmer du om? Vilket första steg kan du göra redan idag för att komma närmare din dröm? Arbetar du med det du vill göra, eller är det dags att börja förverkliga det du drömmer om?