Igår blev det helt tyst här på bloggen. Jag startade faktiskt inte ens datorn på hela dagen. Istället låg jag på stranden och läste en bok. Periodvis läser jag väldigt mycket, och med en lång sträcka lediga dagar blir det en hel del böcker lästa. Jag är sådan som person att jag kan inte läsa en bok under en längre period. Börjar jag läsa en bok vill jag läsa klart den på en dag, eller högst två. Så igår blev det läsning hela dagen :)

Jag läste Vad mina döttrar bör veta, och jag tyckte väldigt mycket om den. Den handlar om en mamma, som när hon är 60 får obotlig cancer och efter begravningen visar det sig att hon skrivit ett brev till var och en av sina fyra döttrar. Den är känslosam (och kanske inte den bästa strandlitteraturen med tanke på det) och i början påminner upplägget en del om PS! I love you, som jag också tyckte mycket om.

Men boken handlar även om relationen mellan mor och dotter, mellan de fyra systrarna, de olika livsfaserna de befinner sig i (de är mellan 16 och 37 år) och de bekymmer de handskas med. Boken är välskriven och jag kan starkt rekommendera den.

Mamman har valt en dikt som ska läsas på hennes begravning som jag tyckte mycket om:

Gråt inte vid min grav

jag är inte där,

jag är vårvindarnas luftström

jag är vinterns gnistrande snötäcke

jag är sommarens solsken

jag är höstens stilla regn

När ni vaknar om morgonen

är jag fåglarna som plötsligt

väcker er ur stillheten och

stiger mot ljuset och

jag är stjärnans blida sken om natten

Gråt inte vid min grav

Jag är inte där, jag är inte död