Katt som tror han är en hund
Ni som följer min blogg vet ju att vi har två katter, en tjej som heter Maxie. Namnet fick hon då hon som 4-5 veckors kattunge hittades ensam på ICA Maxis parkering. Så har vi en kille som heter Figaro. Han är en väldigt speciell katt som jag tänkte presentera lite närmare här.
Han är nog den mest intensiva katt jag någonsin har träffat. När han var kattunge kallade vi honom för ADHD-katten då han var överallt, hela tiden. När han inte sov såg man på hans blick att han försökte ta in allt som hände runt omkring och försöka bestämma sig vart han skulle springa i full fart, eller vart han skulle klättra upp. Nu när han är tre år är han lite lugnare. Men allt han gör är fortfarande intensivt.
Tidigt märkte vi att han älskade att apportera :) Han var tom bättre på det än hunden. Han hoppade alltid upp i min säng på kvällen och hade med sig en liten leksaksråtta som han for omkring med i sängen och lekte med. Då jag ville ha det lugnt i sängen kastade jag iväg den så han kunde leka med den någon annanstans. Varje gång jag kastade den for han iväg som en raket och var tillbaka med den på någon sekund. Släppte den framför mig och ville fortsätta den roliga leken. Nu älskar han när jag kastar pinnar som han snabbt springer efter, tar i munnen, bär tillbaka och lämnar den framför mig. Som en hund :)
Hemma följer han efter mig som en hund, och är oerhört social. Han vill vara där jag är. Går jag ut i badrummet följer han efter och lägger sig i handfatet. Går jag sedan därifrån och sätter mig här vid datorn, så vips så kommer han och lägger sig på skrivbordet. Vi kallar honom ibland för sossekatt, för han är så oerhört social :)
När min hund levde brukade han vilja slicka av tallrikarna när vi hade ätit något gott. Gissa vem som direkt tog över den uppgiften när hunden inte längre finns med oss? Jo, lilla Figaro :) Han har nu tagit över rollen som flockledare, och lilla väna Maxie får snällt vänta tills han är färdig. Hm, försöker lära henne lite girlpower.
På många sätt påminner han mycket om en hund, min älskade lilla kattkille. Både min solstråle och den som hittar på mest bus hemma.
Han är nog den mest intensiva katt jag någonsin har träffat. När han var kattunge kallade vi honom för ADHD-katten då han var överallt, hela tiden. När han inte sov såg man på hans blick att han försökte ta in allt som hände runt omkring och försöka bestämma sig vart han skulle springa i full fart, eller vart han skulle klättra upp. Nu när han är tre år är han lite lugnare. Men allt han gör är fortfarande intensivt.
Tidigt märkte vi att han älskade att apportera :) Han var tom bättre på det än hunden. Han hoppade alltid upp i min säng på kvällen och hade med sig en liten leksaksråtta som han for omkring med i sängen och lekte med. Då jag ville ha det lugnt i sängen kastade jag iväg den så han kunde leka med den någon annanstans. Varje gång jag kastade den for han iväg som en raket och var tillbaka med den på någon sekund. Släppte den framför mig och ville fortsätta den roliga leken. Nu älskar han när jag kastar pinnar som han snabbt springer efter, tar i munnen, bär tillbaka och lämnar den framför mig. Som en hund :)
Hemma följer han efter mig som en hund, och är oerhört social. Han vill vara där jag är. Går jag ut i badrummet följer han efter och lägger sig i handfatet. Går jag sedan därifrån och sätter mig här vid datorn, så vips så kommer han och lägger sig på skrivbordet. Vi kallar honom ibland för sossekatt, för han är så oerhört social :)
När min hund levde brukade han vilja slicka av tallrikarna när vi hade ätit något gott. Gissa vem som direkt tog över den uppgiften när hunden inte längre finns med oss? Jo, lilla Figaro :) Han har nu tagit över rollen som flockledare, och lilla väna Maxie får snällt vänta tills han är färdig. Hm, försöker lära henne lite girlpower.
På många sätt påminner han mycket om en hund, min älskade lilla kattkille. Både min solstråle och den som hittar på mest bus hemma.
Kommentarer
Trackback
