Vad är framgång?

Denna bild fick mig att fundera lite kring framgång, och vad som egentligen är framgång?


Den översta bilden är kanske sinnebilden av en man i karriären, som vi ofta förknippar med framgång. Sitter i bilköer på väg till jobbet. Lägger säkert mycket tid på att ta sig till och från jobbet. Tillbringar mycket tid överhuvudtaget med arbete. Kanske inte ens kopplar av på semestern, utan är alltid nåbar för "akuta situationer" och de har en tendens att bli rätt så många. Med karriär kommer ett högavlönat jobb och den prestigen och statusen som följer med. Med en viss position i arbetet kommer även tankarna på att man ska visa sin framgång genom materiella saker, som att bo på "rätt" ställe, köra "rätt" bil, semestra på "rätt" ställen etc. Ofta beskriver vi den personen som framgångsrik. En vän från min ungdom, som jag hade kontakt med på Facebook, har "lyckats" utifrån dessa perspektiv och har idag en topppostion i ett multinationellt företag. Jag tyckte han beskrev det bra. I 40-årsåldern började han fundera kring om det han jobbade med gjorde någon skillnad för någon, om han bidrog med något. Om han egentligen skulle ha jobbat med något mer meningsfullt. Men så sammanfattade han det hela med att det skulle vara svårt att byta inriktning nu, då han satt fast i "den gyllene buren" och med den livsstilen han hade ordnat åt sig och sin familj utifrån hans "framgång" i arbetet.


Mannen på den nedre bilden ser glad och sorglös ut. Han verkar inte stressad, utan har mycket tid att "bara vara". Kanske han, som jag, inte arbetar heltid utan tar sig tid med andra saker i livet, fritidsintressen, familj och relationer. Kanske han inte har ett arbete som ger samma status socialt sett, men är han mindre framgångsrik?


I ett samtal jag hade nyss på jobbet diskuterade vi dessa frågor. Vad är livskvalitet? Vad är framgång?


Vad tycker ni? Vad anser ni vara "framgångsrikt"?

Jag tror att definitionen av framgångsrik är på väg att svänga. Från att ha varit att ha hög status och tjäna mycket pengar går det mer mot att ha ett jobb man älskar och ha tid med annat i livet. Jag tror att balans i livet skattas högre än komma högt upp i hirarkin för allt fler människor.



Jag tycker det sorgliga är att det är så svårt att få en ordentlig chans som ung på arbetsmarknaden. Det är så mycket svårare att få ett långt vikariat eller en tillsvidareanställning än vad det har varit.



Att skapa balans i sitt liv när man inte kan planera en månad fram i tiden är svårt. Vet inte om man får något semester eller ens hur man jobbar om några veckor. Det blir nog denna tidens utmaning.

Jag håller absolut med dig i det du skriver Emelie. Jag tror också att definitionen om framgång håller på att ändras och att pendeln håller på att slå åt andra hållet. Det som är en bristvara för många idag är tid, och att ha mycket tid och tomt i kalendern kommer att bli mer status framöver. Jag tror också att simple living kommer bli ännu mer aktuellt framöver. Dels som en reaktion på att vi håller på att förstöra vår fina planet med överkonsumtion, men också på ett mer privat plan. Vi behöver mer tid och utrymme för kontemplation och att ta hand om oss själva.



Det är oerhört sorgligt att vissa i Sverige håller på att arbeta ihjäl sig, blir utbrända osv medans en stor grupp ungdomar har svårt att överhuvudtaget ta sig in på arbetsmarknaden. Jag arbetade tidigare på Arbetsförmedlingen just med ungdomar, som utöver det svåra arbetsläget för just ungdomar, dessutom har andra svårigheter vilket gjorde det väldigt svårt för dom att etablera sig och bli självförsörjande. Men att gå på vikariat, ha timanställningar, vara projektanställd osv är också oerhört svårt. Det saknas grundtrygghet och blir även svårt att planera sin tillvaro. Jag håller tummarna för dig och hoppas att du hittar ett arbete som du mår bra av. Kram

Tack!



Som tur är har jag en högskoleutbildning att falla tillbaka på när jag ska söka jobb. Det blir lite lättare då föreställer jag mig.