Idag satte jag mig vid datorn och läste mina favoritbloggar som vanligt. En av dom är http://www.inspireme-today-oddmolly.com/. Danska Annette visar fantastiska bilder på Odd Molly kläder. Men dagens inlägg handlade om en av hennes älskade islandshästar som varit sjuk i ett år, och som hon nu tagit beslut om att han ska avlivas imorgon. Inlägget var mycket känslosamt, och fullt av tvivel på om hon ska vara med in i det sista eller inte, och hur säger man egentligen farväl till en älskad vän?


Jag blev själv väldigt berörde när jag läste hennes inlägg, och mindes dagen för drygt ett år sedan när vi sa farväl till vår älskade hund, och hans sista stund hos veterinären. Jag älskar mina djur. En relation med djur är så oerhört givande, och de ger så mycket kärlek utan att kräva något i gengäld. De är trofasta, finns alltid där för kel, ger av sin kärlek, och tröstar när man behöver det. Jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan djur, men en del av det är tyvärr att vi som djurägare måste fatta beslut om när det är dags att säga farväl. Det är inget lätt beslut, och det är ett beslut som innebär både sorg och smärta.


Frågan om man ska vara med eller inte beror mycket på hur man är som person, men jag tror man ångrar sig efteråt om man valde att inte vara med. Det kan även väcka massa tankar om hur det egentligen var, gick det fort, led han osv. Livet innebär både glädje och sorg, lätta och svåra handlingar, och även om det är något av det svåraste som finns att se en vän försvinna, tror jag att det är en av de svåra stunderna vi mår bättre av att ta oss igenom. Jag tror det är viktigt att få säga farväl på riktigt, och inte behöva undra senare om man gjorde rätt eller inte. Och för ens bästa vän är det också mycket tryggare att få vara omringad av människor den känner och älskar.