Vad jag älskar den här årstiden, och så härligt det är att vakna tidigt. Det är tyst ute, solen skiner och bara några fåglars kvitter som hörs. Katterna får gå ut i trädgården och njuta av sol och frisk luft. Gräsmattan har börjat bli grön och de äter av saftigt nytt gräs och verkar njuta av livet de också.


Gör mig en god frukost med kokt ägg, rostat bröd, te och apelsinjuice och äter vid den öppna altandörren. Även katterna får smaska på några favoriter, Maxi får skinka och Figaro får kaviar. Båda två är nöjda.


Själv ska jag klä på mig och bege mig till stallet idag. På vägen hem ska jag in på handelsträdgården och handla vårblommor. Imorgon blir det en dag med pyssel i trädgården.


Igår kväll såg jag Livet från den ljusa sidan, som TV visade (höll på alldeles för sent för mig men var ju tvungen att se klart:))

Det var en del år sedan jag såg den sist, men det är en så bra film tycker jag. Om man har psykologglasögon på sig och ser filmen utifrån dagens lyckoforskning visar den på ett par viktiga saker för att må bra. Filmen handlar om en man (Jack Nicholson. Han är en enstöring med ganska grava tvångssyndrom. Han är ganska elak mot människor han möter. En av de få människor som faktiskt pratar lite med honom är en servitris på den restaurang han går på varje dag (Helen Hunt). Han är en ganska miserabel person, och det är först när han blir påtvingad att ta hand om sin böggrannes hund som han börjar förändras. Han har tidigare tycket mycket illa om både grannen och hunden, men då han blir påtvingad att vara hundvakt börjar hunden och han att knyta an till varandra. Han börjar även knyta an till servitrisen och bestämmer sig för att hjälpa henne genom att betala för en läkare till hennes som.


Även om hans motiv är i grunden själviska - han vill att hon ska kunna komma tillbaka till jobbet och servera honom, då han inte klarar av några förändringar i sin inrutade tillvaro - känner han av det som lyckoforskningen har visat är så viktigt för vårt välbefinnande - att hjälpa andra. Det är först när han börjar hjälpa andra och skapa relationer till andra personer som han börjar visa en mjukare sida av sig själv. Då grannen, som han tidigare har avskytt djupt, blir hemlös erbjuder han honom att få bo i hans lägenhet.


En underbar film om hur viktigt det är att vårda relationer, visa omtänksamhet och hjälpa andra, och även att kärlek kan uppstå där man minst har anat det.


Filmen fick sju Oscars när den kom ut 1997, både för bästa film, bästa manliga skådespelare, bästa kvinnliga skådespelare och bästa manliga biroll. Jag förstår det, för det här är en riktigt bra film.